Insane
Regi: Anders Jacobsson, Tomas
Sandquist
2009
Horror
Sarah tar in på The Bridgeburn Hotel för natten. Hon är vilse och på
väg mot en rockfestival. Hotellägare och tillika alltiallon David försäkrar
henne om att hon har en gammal karta och att vägarna bytt nummer de senaste
åren. Detta förklarar också varför hotellet ligger mitt i ingenstans. David är
överdrivet trevlig och fixar till en himmelsk god måltid åt henne, bjuder henne
på drinkar och följer henne till rummet. Mitt i natten vaknar hon av att hon
känner sig iakttagen och hittar nytagna polaroidbilder förställande henne själv
sovandes. Någon dag senare kommer hennes syster för att leta efter henne…
Att kalla den här filmen för en
nyinspelning, eller åtminstone en nytolkning, av Hitchcocks klassiska Psycho, är inte särskilt långsökt. Det
allra mesta passar in i historien, även om man kanske får vänta till Psycho 2 (eller om det är Psycho 3) på att syster ska komma och
leta. Detta gör att originaliteten tyvärr tvingas ta ett steg tillbaka och så även
betyget. Något som också påverkar filmens kvaliteter negativt är att
skådespelarna tyvärr inte behärskar det engelska språket på ett sånt sätt som
jag skulle vilja. De är absolut inte i samma klass som de fonetiska
katastroferna Camp Blood och House Of Orphans, men det är pinsamt
tydligt att det är svenskar som talar med en väldigt svenska brytning.
På plussidan hittar vi då effekterna
som är riktigt trevliga och några av mordsekvenserna är riktigt skickligt
utförda. Skådespelarmässigt funkar filmen ganska bra även om det inte
förekommer några ekvilibrism bland rolltolkningarna. Dialogen är det sämre med
och den är under stundom rejält löjeväckande. Man får dock säga att man många
gånger lyckats bra med spänningen när det inte sägs något av någon och bara
musik förstärker stämningen!
Överlag kan man alltså säga att
det är något av en bergochdalbana med skiftande kvalitet. Emellanåt är det hur
bra som helst, och mördaren, i en mask som kanske är inspirerad av My Bloody Valentine från det tidiga
åttiotalet, är riktigt cool! Samtidigt dippar kvaliteterna ganska långt ner
till ganska bedrövligt och klyschigt mellan varven. Gillar man slasher, som jag
gör, kommer man förstås att vara lite extra förlåtande mot de negativa
aspekterna och istället koncentrera sig på det som verkligen är bra. För,
handen på hjärtat, så är det här problem som de allra flesta filmer i subgenren
brottas med. Och för att vara en svensk slasher är den helt klart fantastisk!
Vi fans ska naturligtvis vara
glada att någon tar på sig den otacksamma uppgiften att skapa nya filmer av det
här slaget, men jag skulle gärna ha sett att filmen var lite mer nyskapande och
inte använde sig av ett manus som känns filmat till leda redan. Om man
åtminstone inte gjort det så tydligt hade det varit mycket bättre! Hur som
helst så hamnar filmen som helhet på godkänt, eller till och med lite mer än så
men det fanns helt klart med potential i projektet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar