Recension: Någon Annanstans i Sverige – 2011




Det här är en av de där filmerna där det känns rätt meningslöst att försöka sammanfatta handlingen till några få rader. Det händer egentligen inte särskilt mycket, ändå händer allt i den dystopiska byn filmen utspelar sig i. Det finns en centralhandling men den berättas fragmenterat och med en hel del utspel som egentligen inte krävs för att berätta historien. Det är helt enkelt ett porträtt av bygden, en ögonblickbild av vad som sker om man så vill.

Karaktärerna är ganska skruvade och definitivt egocentriska. Jag tror inte det finns någon i hela historien som egentligen är lycklig men det är underhållande att se på hur saker och ting snurrar till sig och hur den tryckta stämningen tillsammans med alkohol får allt att brisera. Skådespelarinsatserna är mycket bra från alla håll och det är en hel del kända ansikten också! Mikael Persbrandt, Sussie Eriksson, Björn Gustavsson, Helena Bergström och en hel massa kända ansikten som jag inte riktigt kan sätta namn på medverkar.

Man sitter förundrad över hur märkliga människor filmen porträtterar, nästan med lite gapande och förvånad min på munnen och det är ofta omåttligt underhållande. Någonstans fastnar kanske skrattet i halsen och sensmoralen i filmen är allt annat än lustig även om man inte kan låta bli att roas. Tyvärr håller det inte riktigt ända fram och när filmen börjar närma sig sitt slut känns det som att det inte riktigt håller ihop längre. Det är helt enkelt en film som egentligen är bättre under tiden som den varar snarare än när den har nått sin upplösning, det finns ju sådana filmer.

6/10