Recension: Hanger - 2009



Hanger
Regi: Ryan Nicholson
2009
Horror

För arton år sedan föddes en pojke för att slängas i en sopcontainer för att dö. Hans mamma vara en hora som enligt sin hallick inte var till någon nytta längre eftersom hon var gravid, ingen var helt enkelt villig att betala för att sätta på henne längre. Denna hallick tog saken i egna händer och bestämde sig för att abortera horans ofödda barn med en trådgalge. Tyvärr bar det sig inte bättre att hon inte överlevde ingreppet – och barnet? Ja, det lyckades på något sätt överleva och togs om hand av en uteliggare. Nu, efter arton år, är det dags för hämnd…

I Gutterballs, som jag skrev om för ett tag sedan, snålades det inte på könsdelar, åtminstone inte av det manliga slaget och här är det inte sämre. Kanske beror det på att samme man – Ryan Nicholson ligger bakom jag vet inte. Det verkar inte helt osannolikt att han gillar arr ha med den typen av sleaze i sina filmer i alla fall. Här är det väl inte så mycket manliga könsorgan kanske, men ett par scener med kvinnliga finns det. Huruvida ett par av dem är fejkade med latex ska jag inte spekulera i, men det ser i alla fall mycket trovärdigt ut! Och i ett par hetande onaniscener är det ingen tvekan!

Filmens tema är onekligen sexuellt, även om det inte hade behövt vara det. Det finns ju gott om andra filmer med hämndtema som fungerar alldeles utmärkt utan att behöva ta till könsdelar för att göra sig intressanta. Men samtidigt så representerar det någonting lite ovanligt och det gör också att det tillförs en del charm till filmen. Skådespelarna är ganska dåliga överlag men det finns något visst över de skruvande karaktärerna som är tilltalande. Flera av dem är vad jag skulle kalla för mentalt efterblivna och det gör att dialogen blir ganska kul. De diskuterar pornografi med varandra och delar upp den i olika kategorier. De jobbar på en sopstation och hittar de sådant som tilltalar den ene så ska han ha det, medan den andre tar han om det som tilltalar honom.







Ett par riktigt grova perversioner finns också i filmen, riktigt äckliga sådana faktiskt, även om det här i sig inte är en särskilt grisig film. Man ryggar tillbaka lite och har lite svårt att se på faktiskt. Det betyder en del när det kommer från en luttrad filmrecensent som är van vid att kolla på annorlunda rullar där den typen av inslag inte är helt ovanliga.

Som helhet betraktad är jag nöjd! Det är inget mästerverk men den klart bästa filmen av Ryan Nicholson som jag har sett så långt. Det ska bli skoj att se om han kan ta ut svängarna ännu mer i framtiden. Det känns som om det här är en filmskapare som jag framledes kommer att ha en mycket god relation till. Jag hoppas i alla fall på det bästa!