Hanger
Regi:
Ryan Nicholson
2009
Horror
För arton år sedan
föddes en pojke för att slängas i en sopcontainer för att dö. Hans mamma vara
en hora som enligt sin hallick inte var till någon nytta längre eftersom hon
var gravid, ingen var helt enkelt villig att betala för att sätta på henne
längre. Denna hallick tog saken i egna händer och bestämde sig för att abortera
horans ofödda barn med en trådgalge. Tyvärr bar det sig inte bättre att hon
inte överlevde ingreppet – och barnet? Ja, det lyckades på något sätt överleva
och togs om hand av en uteliggare. Nu, efter arton år, är det dags för hämnd…
I Gutterballs, som jag skrev om för ett tag sedan,
snålades det inte på könsdelar, åtminstone inte av det manliga slaget och här
är det inte sämre. Kanske beror det på att samme man – Ryan Nicholson ligger
bakom jag vet inte. Det verkar inte helt osannolikt att han gillar arr ha med
den typen av sleaze i sina filmer i alla fall. Här är det väl inte så mycket
manliga könsorgan kanske, men ett par scener med kvinnliga finns det. Huruvida
ett par av dem är fejkade med latex ska jag inte spekulera i, men det ser i
alla fall mycket trovärdigt ut! Och i ett par hetande onaniscener är det ingen
tvekan!
Filmens tema är onekligen sexuellt, även om det inte hade
behövt vara det. Det finns ju gott om andra filmer med hämndtema som fungerar
alldeles utmärkt utan att behöva ta till könsdelar för att göra sig
intressanta. Men samtidigt så representerar det någonting lite ovanligt och det
gör också att det tillförs en del charm till filmen. Skådespelarna är ganska
dåliga överlag men det finns något visst över de skruvande karaktärerna som är
tilltalande. Flera av dem är vad jag skulle kalla för mentalt efterblivna och
det gör att dialogen blir ganska kul. De diskuterar pornografi med varandra och
delar upp den i olika kategorier. De jobbar på en sopstation och hittar de
sådant som tilltalar den ene så ska han ha det, medan den andre tar han om det
som tilltalar honom.
Ett par riktigt grova perversioner finns också i filmen,
riktigt äckliga sådana faktiskt, även om det här i sig inte är en särskilt
grisig film. Man ryggar tillbaka lite och har lite svårt att se på faktiskt.
Det betyder en del när det kommer från en luttrad filmrecensent som är van vid
att kolla på annorlunda rullar där den typen av inslag inte är helt ovanliga.
Som helhet betraktad är jag nöjd! Det är inget mästerverk
men den klart bästa filmen av Ryan Nicholson som jag har sett så långt. Det ska
bli skoj att se om han kan ta ut svängarna ännu mer i framtiden. Det känns som
om det här är en filmskapare som jag framledes kommer att ha en mycket god
relation till. Jag hoppas i alla fall på det bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar