The Whisperer in Darkness - 2011 - HP Lovecraft filmatisering



The Whisperer in Darkness
Regi: Sean Branney
2011
Horror/Sci-Fi

Professor Wilmarth debatterar med den berömde författare Charles Fort om det övernaturligas existens. Wilmarth är av den uppfattningen att det som inte går att bevisa faktiskt inte heller finns medan motståndarsidan hävdar något helt annat! Wilmarth, som är folklorist hävdar att det finns mycket lite sanning bakom de sägner som nu verkar ploppa upp i Vermont som riktiga händelser. Allt avfärdas till han träffar på George Akeley som lägger fram fotografier som påstås bevisa ”någots” existens. Wilmarth är ännu inte övertygad och har redan sedan länge brevväxlat med George far, Henry. Påståendena har över tid blivit värre och värre och till slut råder det ingen annan bot än att åka och träffa honom. Vad är det egnetligen som pågår och vilka mystiska varelser tillhör egentligen den märkliga fotavtrycken på fotografierna. Professor Wilmarth ska snart bli varse sanningen.

Jag är en stor beundrare av HP Lovecrafts verk, liksom de flesta skräckfilmsfans verkar vara. Det är trots allt en författare som inte bara har stått för nyskapelse inomskräck och science fiction genren utan som också har ett otal berättelser i sin portfolio. Just därför måste jag inleda med att be om ursäkt för min beskrivning av filmens synopsis ovan, den gör verkligen inte handlingen rättvisa. Jag simplifierar grovt för att jag överhuvudtaget ska få plats med det på rimligt utrymme.

Hur som helst kan jag inte minnas att jag har läst just den här novellen, jag tror inte den finns med i Vertigos Skräcknoveller av författaren även om det finns en hel del matnyttigt i den annars. Jag ska inte ta gift på något och får kolla när tillfälle ges men jag minns i alla fall inte att jag skulle ha läst den. Men alldeles oavsett detta får jag intrycket av att det är en filmatisering som ligger väldigt när den litterära förlagan. Det är liksom en aura av Lovecraft över det hela och jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Kanske är det noirkänslan i den berättade historien, en berättarröst behöver förstås inte per automatik betyda att det är frågan om noir i någon form men här blir det lite pastisch av det hela i alla fall.

Filmen är gjord i svartvitt om nu någon skulle hoppa över filmen av den anledningen. Själv anser jag att det förhöjer stämningen i just den här filmen även om jag inte tycker att det är ett grepp som ska användas allt för ofta. Det kan lätt urvattnas. Men här funkar det bra och känslan av att det egentligen är en film från 40- eller 50-talen är överhängande. Det är nästan helt övertygande och då gäller det inte bara det tekniska aspekterna utan även sådana saker som skådespelarstil till exempel. Man har inte lurat sig själva med att göra en svartvit film och struntat i det som finns runt omkring utan går hela vägen och skapar en fantastisk illusion faktiskt. Den är nästan fulländad!







Jag säger nästan för det är något som gör att jag inte riktigt köper konceptet som äkta. Jag vet inte vad det är, delvis är det förstås eftersom jag vet att det är en tämligen nyproducerad film och det kan också vara att det faktiskt ser för bra ut. Det är inget som stör mig och det är heller inte förrän framåt slutet, när vi får se varelserna, som man önskar att man hade lämnat mera åt fantasin. Lovecraft själv var ju en mästare på det, att beskriva utan att beskriva, men i filmvärlden är det förstås annorlunda. Något måste man visa för att det ska fungera och måste man så måste man och med det i bakhuvudet har man lyckats riktigt bra!

Jag önskar att jag fick chansen att se fler nyproducerade filmen baserade på HP Lovecrafts verk som håller så här hög klass och som faktiskt har en Lovecraftsk känsla över sig. För det här är riktigt bra! Matinékänslan är också mycket mycket bra! Så värst skrämmande är kanske inte filmen men det är å andra sidan mer en science fiction rulle än en skräckfilm tycker jag.

8/10