Tysta
Leken
Regi:
Görel Crona
2011
Drama
Tre kvinnor som
inte känner varandra och inte tycks ha något gemensamt ärver ett hus efter
Dolores, en dam som det inte vet vem är. En efter en anländer de till huset för
att gå igenom vad som finns och kanske forska lite i vem Dolores egentligen
var. Trots att de har ärvt huset är det sedan ett tiotal år bebott av en man –
Christian, som inte vill lämna ifrån sig sitt hem till de tre kvinnorna. Man
huset gömmer något… Något fruktansvärt som knyter samman alla människorna till
sitt öde.
Det här är Görel
Cronas debut som manusförfattare och regissör och jag tycker att resultatet
har blivit ganska bra. Hur mycket regi de erfarna skådespelerskorna Maria Lundkvist och Carina Lidbom har behövt är svårt att
säga men de sköter sig och även den tredje kvinnan som spelas av Malin Arvidsson. De tre är verkligen inte
ett dugg lika på något sätt och efter ett tag kommer det fram att den ena är
präst, en jobbar som barnpsykolog och den tredje på krogen. Det är också de sidor
vi får se kan man säga. Antonia (Malin Arvidsson), som jobbar på krogen,
är den mest utåtvända av dem och beter sig kanske lite slampigt. Det är
åtminstone vad Sassa (Maria Lundkvist) tycker. Hon i sin tur
tycks vara i stort behov av att uppsöka en egen psykolog då hon uppenbarligen
förtrycker något inom sig själv. Så har vi Birgitta
(Carina Lidbom) som är lite glad och
förstående som en präst ska vara. Bra casting på alla tre skulle jag vilja säga!
Vi ser också Per Oscarsson i en
mindre roll och om jag inte är helt fel ute blev det här hans sista film.
Och så har vi Christian
(Bengt Braskered) som bor i huset
också. Han verkar från början lite trevande trevlig men det blir snart
uppenbart att han inte vill ha kvinnorna i huset och att han inte är särskilt
förtjust i planerna som gör upp för framtiden. En ganska stor del av behållning
är faktiskt dessa udda och något skruvade karaktärer som efter ett tag börjar störa
sig på varandra. Naturligtvis är det också intressant att fundera över vad det
egentligen är som pågår, varför de har ärvt huset och vilken gemensam nämnare
de har. Tyvärr är det dock som vanligt när det gäller den här typen av
dramatiseringar att när man väl får den sista pusselbiten lyckas man inte
riktigt att knyta ihop säcken med ett bra avslut. Det känns lite krystat helt
enkelt.
Vilka mörka hemligheter de tre har tillsammans? Ja, det
får du reda på om du ser filmen. Jag kan lova att det är betydligt mörkare än
vad jag hade räknat med från en svensk film i alla fall.
Den här filmen behövs!
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar