Recension: Guinea Pig: The Devils Experiment - 1985




Guinea Pig: The Devils Experiment
Regi: ??
1985
Horror

En videoband märkt ”Devils Experiment” dimper ned hos Tokyopolisen. Det finns inga spår av vem eller vilka som kan ha skickat filmen. Ett brev medföljer som förklarar att videon har dokumenterat ett vetenskapligt experiment för att se hur mycket både fysisk och psykisk smärta som kan uppleves innan man ger upp själva livet. Man vet inte vilka som ligger bakom bandet men det anses vara otänkbart att filmen är gjord bara på kul. Det måste finnas någon större grupp eller myndighet i bakgrunden. Efter att experterna tittat om och om igen på bandet vet man inte om filmen visar början eller slutet på experimentet.

En av de mest hatade och älskade filmerna någonsin, ökänd även bland de mest fanatiska av de mest extrema genres. Då frågar man sig: är det här bra? Nja, som så ofta annars beror det på både filmskaparens syfte och vad man egentligen är ute efter. Att filmen är otroligt stark och i princip är väldigt trovärdig råder det inget som helst tvivel om och jag tror att det var det filmskaparen var ute efter. Att skapa en film som folk skulle prata om i åratal och som skulle äckla och chocka. Filmskaparen har lyckats i detta avseende.

Vad är man då som tittare ute efter? Kanske är även tittaren ute efter att chockas, jag vet att jag personligen älskar när filmer tänjer på gränserna och kanske t o m skapar något nytt. Kanske ser man filmen just för att den är så omtalad och har fått just det rykte som filmskaparen ville att den skulle få. Oavsett skälet till att se den, så är det inget för den normala tittaren, det är mycket magstarkt och i princip utan handling och jag tycker det är på sin plats att faktiskt utfärda en VARNING! för filmen. Så, nu har jag bidragit ytterliggare till hypen kring denna film.

Ska man se till effekterna i filmen, så känns de väldigt realistiska, kanske kan man ha en åsikt om hur tyst offret egentligen är, men det kan ju å andra sidan ha sina orsaker. Hon borde ju t.ex. vara i djup chock och vem vet hur man reagerar då? Kanske trappas kroppens förmåga att uppfatta smärta ned efter att ha utsatts för den kontinuerligt under lång tid?

Personligen tyckte jag inte att själva bilderna och egentligen heller inte själva tortyren var något speciellt hemskt, utan det var den råa stämning som finns i hela filmen. Även om de bara snurrar henne på en stol i femtioelva varv eller ger henne hundratals örfilar så finns ändå själva tanken där. De tänker plåga henne tills hon dör, eller rättare sagt: de tänker se hur mycket hon tål innan hon dör.

Filmen är knappt trekvart lång och det räcker, det gör dessutom illusionen av äkta amatörfilmad tortyr starkare.