Recension: Flood - 2007



Flood
Regi: Tony Mitchell
2007
Action

Skotska Wick drabbas av en oförutsägbar flodvåg som bokstavligt dränker staden. Katastrofen i Wick är ett faktum, men trots att experterna avfärdar ytterliggare hot som mycket osannolika, visar det sig att det här bara är början. Flodvågen är på väg mot miljonstaden London och allt för sent upptäcker man att den stora barriären i Themsen inte kommer att klara av att stoppa de enorma vattenmassorna. Myndigheterna står lamslagna och tiden rinner iväg, snart finns det bara ett par timmars utrymme för åtgärd innan miljontals människor drabbas av det ofantliga vattenflödet. Är den största översvämningskatastrofen genom tiderna ett faktum?

Genast när jag fick filmen i min hand förstod jag att det här skulle vara en film i min smak, åtminstone vad gäller handling och såna saker. Katastrofer är alltid kul, framförallt när det handlar om naturens egna krafter och inte människotillverkade mackapärer som fått solsting, eller annat, och löper amok. Visserligen kan man inte låta bli att blanda in att Themsenbarriären skulle vara felkonstruerad (i bästa The Towering Inferno stil), eller snarare felplacering, men man får aldrig uppfattningen av att det skulle ha skett av girighet som annars är ganska vanligt.
                     
Att sen filmen är brittisk är inget som gör något. Den brittiska stilen är som vanligt betydligt mer dokumentarisk och mindre spektakulär än sina amerikanska ekvivalenter. Detta innebär också att det läggs mer fokus på själva dramaturgin i historien och en smula mindre på effekterna. Inte för att dessa på något sätt är undermålliga, jag tycker faktiskt det är riktigt snygga datorgenererade effekter, utan snarare att historien bärs upp av karaktärerna istället.





Skådespeleriet är klart stabilt och även om jag inte är riktigt överens med gestaltningen av Professor Morrison (Tom Courteney) har jag i övrigt inget att klaga på. De lyckas ofta få mig emotionellt påverkad och det är inte svårt att sätta sig in i deras situation. Karaktärsbyggnaden är det kanske lite si och så med, men vi får i alla fall tillräckligt mycket bakgrundsfakta för att bry oss om dem. Visst, manuset får väl dem göra ganska dumma saker emellanåt och alla vändningar när det gäller beslutsfattande och auktoritet är kanske inte helt logiska, men det är av underordnad betydelse i det här fallet anser jag. Stilen är viktigare än logik och vad det anbelangar brukar inte Hollywoods blockbusterrullar vara begåvade med så värst mycket logik heller, så fick jag det sagt!

I filmen refereras till översvämningskatastrofen i New Orleans 2005. Man menar att det var ingenting mot vad Londonborna står inför. Detta kan mycket möjligt vara sant, även om det möjligen känns osmakligt att förringa verkliga katastrofer av den natur filmen gestaltar. Personligen gick förvisso inte mina tankar inte New Orleans utan till Tsunamikatastrofen i Asien 2004 och med det i bakhuvudet blir filmen än mer skrämmande och påtaglig.

Moder natur är definitivt inte att leka med!