Recension: D-War - 2007

D-War

Aka Dragon Wars

Regi: Hyung-rae Shim

Action/Fantasy

2007

Filmen är baserad på Koreansk mytologi och berättar historien om de väldiga varelserna Imoogi - som en gång vart femhundrade år har chansen att utvecklas till en fullfjädrad himladrake, men det är bara den godaste imoogin som får chansen till detta. Självklart finns det också en mörk sida som vill åtnjuta denna ära, men inte för att beskydda världen som den godhjärta imoogin skulle ha gjort, utan för att förstöra den. Kampen står således mellan gott och ont och de reinkarnerade formerna av de uråldriga kämparna står beredda att strida åter igen – i modern tid.

Fantasy är alltid kul, framförallt där det gäller drakar och gamla legender. Extra roligt blir det när legenderna är österländska och således aningen mer exotiska för oss i västerlandet. Vi har kanske ibland svårt att förstå moralen, som visserligen står på de goda sida, men som trots allt kräver människooffer för att fungera, men det är kanske inte något man alltid måste förstå fullt ut heller och det räcker kanske i många fall med att de, på film visualiserade legenderna, är fartfyllda och underhållande.

Det sistnämnda är definitivt ett epitet som passar in på den här rullen, för fart och fläkt handlar det om. Dock vill jag påstå att det inte enbart är en ytlig betraktelse av, den i och för sig ganska enkla historien. En hel del av legenden förklaras för oss och för att ge den lite extra kropp och själ, använder man tillbakablickar som är fullt tidsenliga. Det är alltid roligt att se att man lagt ned lite tid på att få även dessa miljöer trovärdiga, något som man inte alltid är bortskämd med.

En film som den här bygger ju en hel del på effekter och det ser faktiskt ganska bra ut! Några enstaka tillfällen, framförallt i början av filmen är väl inte top notch CGI men det får man ta, ingen film är väl helt perfekt och ser man till vad man trots allt egentligen får, så har jag inget att klaga på. Det är bra ös och underhållning som är det viktiga i den här filmen. Sen får man ju naturligtvis ta med i beräkningen att filmens målgrupp kanske inte är samhällets äldsta medborgare utan att man snarare riktat sig till en yngre publik.

Detta föranleder naturligtvis också en kommentar angående den fallerande logik som kantar filmen. Jag tycker gott att man kan ignorera dessa logiska luckor och istället koncentrera sig på den visuella estetiken, för jag anser att den är den så står i centrum här mer än något manus, hur invändningsfritt det än skulle vara.

Fantasifull action – helt enkelt!