Recension: Friday The 13th part 2 - 1981

Friday The 13^th part 2

Regi: Steve Miner

1981

Horror

Skriven av Linda Snöberg

Då var det dags att öppna ett nytt läger som heter Packanack som inte ligger så långt ifrån Camp Crystal Lake. Vid lägerelden berättar man om det hemska som har hänt och alla tycker att det är en bra skrämselhistoria men tror kanske inte riktigt så mycket på det. Nu har Jason vuxit upp och blivit en man. Ja, för han dog inte i sjön som man trodde i den första filmen utan är nu ute efter att hämnas sin mammas död. Nu får ungdomarna se upp annars kan deras liv gå till spillo.

Man blir lite konfunderad när man tänker efter på vad som sas i den första filmen, om att Jason hade drunknat. Medans i den här delen är han ju vuxen runt 18 år och fullt levande och på jakt efter att få hämnas. Han verkar hata alla som kommer i hans väg och som inkräktar på hans territorium. Här har Jason hittat en tygpåse som han har på huvudet med tanke på hans vanställda ansikte och det kan man ju förstå. Jag är inte direkt förtjust i tygpåsen utan tycker mest att han ser lam och barnslig ut i den och en mördare kanske inte ska ha den tendensen.

Skådisarna i den här har jag blandade känslor för, jag tycker att Amy Steel gör en mycket bra insats och även John Furey men för övrigt är det ingen som naggats sig fast i mitt tycke. Musiken är också här väldigt enkel och det behövs inte mera än det man får, så det är underbart vackert. Vi har även Crazy Ralph med i denna och fortsätter som vanligt att varna ungdomarna men till ingen nytta. Denna gången blir det dock det sista vi får se utav honom för han lever inte när filmen lider mot sitt slut.

Vapnen i denna del kan jag avslöja kommer att vara lite mera originella än i den första delen vilket jag tycker är kanon. Roligt är det också att det är Jason som börjar döda och inte hans mamma för det var inte så skrämmande utan mest hysteriskt tycker jag. Fast hon gjorde ju en bra början på en underbar serie som bara fortsätter och fortsätter.

Jason är ju ungefär 18 år här och speciellt stor och stark är han inte ännu men att döda har han lärt sig att göra och det med bravur. Meningen är ju inte att han ska vara så stor här, utan mer som en vanlig människa fast vanställd och med hämnd som driver i hans blod.

Jag tycker att denna del är relativt bra, förutom tygpåsen som jag har nämnt i ett stycke tidigare, men den innehåller allt som en slasher bör ha och då funkar det kanon, det är bara att njuta när Jason stiger in i våra liv, för när han väl är där kommer han alltid att där förbli.