Recension: Caligula & Messalina - 1981



Caligula & Messalina
Regi: Bruno Mattei, Antonio Passalia
1981
Drama

Roms kejsare – Caligula (Gino Turini) är en paranoid envåldshärskare som inte behöver särskilt allvarliga anklagelser för att få en ursäkt att avrätta, tortera och/eller förödmjuka sina undersåtar. Han lever dock i tron om att folket älskar honom och fortsätter att leva det nyckfulla liv som det anstår en härskare. Han får dock veta att det finns en komplott emot honom där inga mindre än hans egna systrar är medkonspiratörer. Samtidigt planeras det från annat håll att en viss Messalina ska charma härskaren och tillskansa sig all den makt som rikets första dam besitter.

Två år före denna kom Tinto Brass Caligula som den här filmen lutar sig enormt mycket emot. Visst kan man väl se den här som någon form av uppföljare men faktum är att historien tog slut i redan då och ska man se det här som någon fortsättning får man ignorera betydande delar i Tinto Brass film. Snarare är det en annan tolkning av historien, om sedan mottot som det står om på baksidan av fodralet ”mer våld, mer sex och mer sleaze” är helt sant vet jag inte. Personligen tycket jag inte löftet infrias även om försöken många gånger är uppenbara.

Framför allt sex och sleaze ligger på en mycket mer exploaterande nivå, det är inte lika vackert som i föregångaren och tortyren är inte lika sadistisk heller. Till viss del beror detta naturligtvis också på att skådespelarna här inte kommer upp i motsvarande talangnivåer som Malcolm McDowell och co men också på att Caligula här framställs som mindre sadistisk och mer galen. Hans vilja att utse sin häst till senator är mycket tydligare här, likaså hans incestuösa förhållande till sina systrar. För här är det inte bara Drusilla som är föremål för den galne kejsarens kärlek, han har flera systrar. Eller kärlek förresten, förhållandet mellan Caligula och systrarna framställs mera som rent köttsligt än något med högre känslor involverade.

Man får heller inte en lika tydlig bild av dekadensen och att det faktiskt är maktkampen som skapar galenskapen hos de styrande. Politiken känns helt enkelt inte lika närvarande som den borde göra och hela historien ter sig lite för platt och urvattnad för min smak. Det finns liksom ingen substans bakom agerandena av personerna involverade, varken i komplotten eller de som gör sitt yttersta för att skydda det rådande statskicket, förutom att visa så mycket snackigheter som möjligt. Detta kan naturligtvis tilltala om man är på det humöret men det intressanta, som jag gärna skulle sett mer av, är finurliga politiska vändningar med baktankar om vem som kommer att tjäna på de små insinuationer som trots allt förekommer för att indirekt påverka maktbalansen.

Men trots mycket av min kritik här ovan vill jag påstå att filmen trots allt har en marknad. Som hjärndöd peplum fungerar den alldeles utmärkt även om jag i sånt fall gärna skulle ingredienser av mytologiska företeelser. På tal om mytologi så är det förresten väldigt märkligt att man ibland refererar till gudarna med namnen kända från grekisk mytologi och inte romersk. Filmen utspelar sig trots allt under romartiden så varför denna uppenbara tabbe?

Så… Vill du se mängder med sleaze, utan att det för den skull förekommer hardcore pornografi, som man nästan förväntar sig, ska du definitivt se denna. Analysera inte för mycket utan ta den för vad den är, en underhållande skräpfilm, så kommer du att få ut mycket mer av upplevelsen.