Blåjackor
Regi: Arne Mattsson
1964
Komedi
Tiden hinner till slut i kapp Sam och myndigheterna konfronterar honom
med frågan om varför han inte gjort värnplikten. Han hävdar bestämt att han faktiskt
är dansk och således inte ska göra svensk värnplikt. Värnpliktsverket har dock
en annan uppfattning och så är det med den saken. Sam får klä på sig
seglaruniformen och så bär det till sjöss, vilket passar ypperligt eftersom Sam
redan är sjöman. Det bär av till sydeuropeiska hamnar och äventyret kan börja.
Det är förstås flickor och allt annat som hör sjömanslivet till som ställer
till det och som krånglar till allt. Snart är allting katastrofal kaos och
ingen vet längre någonting.
För mig är Arne Mattson mest känd
för de fem ”färgfilmerna” – Mannekäng irött, Damen i Svart, Den Gula Bilen,
Ryttare i Blått och Vita Frun.
Självklart skall man heller inte förringa Hon
Dansade en Sommar och Vaxdockan,
båda utgivna av Klubb Super 8 har
jag för mig. Men det här är alltså något helt annat, en komedi som skulle kunna
utspela sig på 40-talet och gör det också. Det är samtidigt en musikal och den
blickar faktiskt lite åt de gamla svenska komedierna också. Detta är i alla
fall sant när det gäller Åke Söderbloms
karaktär som använder språket lika styltat som under hans storhetstid. Det
teatersvenska som då dominerade svensk film helt enkelt.
Jag vet inte om musiken i sig
tilltalar mig särskilt mycket och jag har generellt svårt för musikaler. Jag
vill gärna att det ska vara någon djupare mening med sångnummer som avbryter
handlingen stup i kvarten. Men å andra sidan älskar jag Hair och Grease så visst
kan det funka!
Komedi och musikal alltså, men
inte vilken komedi som helst. Man hittar en hel del komik som är så dum att den
bli rolig bara för det. Att manskapet på båten inte skulle märka att en kvinna
smugit sig in i en sjömans ställe eftersom han hamnar i klammeri med rättvisan
är bara så dumt att det faktiskt funkar! Det är helt enkelt en underhållande
film i all sin enkelhet. Försöker man finna djupgående sensmoraler och liknande
är man fel ute. Man kanske kommer att finna dem, den som söker skall finna heter det ju men jag tror att man missar
poängen med den uppsluppna atmosfären då. Fast man kan väl inte undvika att
lägga märke till blinkningen mot den svenska byråkratin, Medvetet eller ej så
är det ganska slående att man debatterar så friskt om Sams nationalitet.
Tydligen föddes han på Helsingborg-Helsingörs färjan, men vilken sida av
gränsen?
Förutom nämnda Åke Söderblom i en ganska liten roll
medverkar också Dirch Passer i
huvudrollen, Anita Lindblom, Grynet
Molvig och Nils Hallberg. Det
framgår väl ändå men det tål att upprepas att det här faktiskt är en
underhållande liten bagatell.
6/10
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar