Recension: Hell of the Living Dead

Hell of the Living Dead

Aka: Virus

Regi: Vincent Dawn (Bruno Mattei)

1980

Horror

Njutafilms

Efter ett misslyckat experiment släpps smitta ut som gör de infekterade till blodtörstiga zombies vars enda instinkt är att konsumera mänskligt kött. De måste helt enkelt till varje pris äta av de levande! Ett kommandoteam skickas ut med uppdrag att förstöra alla bevis för experimentets ursprung, de multinationella företagen som ligger bakom för absolut inte lastas för det fatala misslyckandet. Samtidigt håller en kvinnlig reporter och hennes fotograf på att göra efterforskningar om infödingarna i området. De stöter ihop och mot alla odds slår e sig ihop för att överleva. De blir färre och färre medan de blodtörstiga varelserna blir fler och fler.

Det grundläggande upplägget är väl inget direkt ovanligt, ett experiment som går fel och som istället skapar blodtörstiga varelser som konsumerar mänskligt kött. Det är här filmen börjar för att sedan ta en väg som inte är lika vanligt förekommande. Bruno Mattei är känd för att ”låna” från andra filmer och så även här. Jag kan kanske inte sätta fingret på varifrån allt är stulet men det spelar ingen roll, man känner igen scener här och där och man kan även se på panoreringar och liknande att allt inte är ursprungligt material. Det är dock förvånansvärt väl hopklippt även om filmen i sig blir en smula ojämn.

Det finns också misstag här och där som man lät kan förbise men om man tänker efter ifrågasätter man om det verkligen finns afrikanska elefanter på Nya Guinea (där filmen sägs utspelas) och en del annan av liknande art. En del naturbilder, uppenbart lånande från annan källa, känns helt meningslösa och jag tänkte flera gånger på varför man hade vält att klippa in en fågel just där eller något annat djur som verkligen inte har med saken att göra.

Detta är förstås ett sätt att göra filmen längre om man inte har mer eget material att tillgå och det är kanske det man har varit ute efter. Jag vet inte men jag tycker att det funkar ganska bra! Det är en underhållande film i alla sin dumhet och allting behöver inte vara kollosalt genomtänkt för att vara underhållande. Låt vara att det hade varit ännu bättre om man hade fortsatt på det spår man initialt ger sig in på, ett misslyckat experiment i en mera kontrollerad miljö än den djungel det mest av filmen utspelar sig i. Det är kannibalism men infödingstema kan man säga.

Filmens höjdpunkter består av en toppless Margit Evelyn Newton och ett slut som faktiskt inte känns stereotypiskt i sammanhanget. Karaktärerna känns utomordentligt korkade och verkar aldrig lära sig att man måste skjuta zombies i huvudet för att de ska dö!