Patrik 1,5

Patrik 1,5 – Göran och Sven har blivit godkända som adoptivföräldrar, det är bara det att det inte finns några länder som accepterar homosexuella föräldrar som mottagare. Nedstämda tror de att allt hopp är ute tills en dag när det kommer ett erbjudande per brev. Det är Patrik 1,5 som behöver nya föräldrar och Göran och Sven skiner åter upp. Problematik uppstår dock när Patrik, en tonåring på femton år står utanför dörren och det klargörs att det rör sig om ett komma som hamnart fel i de byråkratiska kvarnarna. En ganska absurd handling egentligen och jag hade inga större förväntningar på filmen. Den var dock (nästan) hur bra som helst och man blandar tragik och komik på ett mycket effektivt sätt, ena stunden kan man sitta men en fuktig ögonvrå för att i nästa brista ut i skratt. Det finns också mycket flirtande med våra fördomar, som gång efter annan är både fullständigt vidriga och hur korkade som helst. Tänk att människan inte har kommit längre än att hon måste göra fullständigt befängda (o)logiska antaganden om det hon inte förstår. Jag tänker förstås på den homosexualitet som filmen, i mångt och mycket, fokuserar sig omkring. Hux flux är Göran och Sven inte bara bögar utan även pedofiler till exempel. För min egen del kom jag till insikt om att jag inte är riktigt komfortabel med att se manlig homosexuell kärlek gestaltas på ett så närgånget och intimt sätt som i filmen, det är mitt problem och även om jag rationellt förstår att det är en fullständigt naturlig sak, tar min emotionella sida över i det här fallet. Både Gustav Skarsgård och Torkel Petersson (Jalla Jalla) är förstås lysande i sina roller och det bidrar så klart till mina obehagskänslor. Hur som helst är det en riktigt riktigt bra film! – 9/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Horrible aka Absurd aka Rosso Sangue - 1981 - Aka Anthropohagous 2

Som jag tidigare konstaterat så hyser jag någon form av hatkärlek till Joe D’Amatos filmer. Jag finner dem mycket underhållande även om de oftast är fasansfullt dåliga med ett manus som är irriterande tvådimensionellt – i bästa fall! Det här är inget undantag och den som redan sett en eller två D’Amato-filmer kommer att känna igen sig genast. George Eastman spelar huvudrollen som Mikos Stenopolis, en man vars blod koagulerar så snabbt att han i det närmaste är odödlig. Prästen, som verkar vara den ende som vet hur det egentligen ligger till påstår också att hans inre organ regenereras om han skulle skadas och att han enbart är sårbar i hjärnan! Krystad historia eller hur? Det vi bjuds på är några uppfinningsrika mord som ser ganska bra ut, en bandsåg och en hacka är till exempel två av de redskap som används. Blodet ser aningen för konstgjord ut för min smak och till skillnad från de flesta andra filmer i genren använder D’Amato sig gärna av hjärnsubstans. Det blir lite geggigare och lite kletigare än i den genomsnittliga slashern. Men trots alla fel och brister i filmen (jag skulle vilja undersöka hjärnan på George Eastman som har skrivit filmen) som är så osannolika och orealistiska, finner jag filmen ändå klart underhållande. Det är precis en så film som det är svårt att sätta ett rättvist betyg på, det är enormt dåligt, men ändå underhållande! – 4/10

Push

Push – I nazityskland påbörjades en rad experiment för att göra vapen av människor med speciella förmågor får vi reda på i filmen inledningsskede. Resten av filmen utspelar sig sedan i en framtid som kanske inte ligger allt för långt in i framtiden men där dessa människor är ett faktum och där ”divisionen” fortsätter försöker lyckas med det som tyskarna misslyckades med. Det finns olika typer av de här människorna, en del tränger in i andras hjärnor och kan få dem att tro vad som helst, en sorts hjärntvätt helt enkelt, andra kan skåda framtiden eller flytta saker med tankekraft. Det finns också, sniffare, skuggare, blödare och en hel massa till olika sorter och det är faktiskt ganska underhållande att se vad författarna till historien har kommit på! Det är en fartfylld actionhistoria där det goda ställs mot det onda, några få som motsätter sig ”divisionen” det vill säga regeringen, så det är väl ingen ovanlig struktur på det sättet. Det finns också en tredje grupp, ett slags maffia som jag fattar det som också vill komma åt den väska som filmen i mångt och mycket går ut på att lokalisera. Jag gillar den här typen av Science Fiction och jag fann filmen mycket underhållande! – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

The Girl in the Park

The Girl in the Park – När Maggie är tre år gammal försvinner hon utan ett spår i parken när mamman (Sigourney Weaver) vänder bort huvudet för ett ögonblick. Sexton år senare är saknaden efter dottern fortfarande stark och mamman har inte varit sig lik sedan dess. På stan möter hon en ung kvinna som hon tycker sig känna igen… Ungefär så där kan man väl beskriva den här filmen och den verkar, på papperet, väldigt stark och nästan ångestframkallande. Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända en människa och att dessutom leva i ovetskap om vad som verkligen har hänt måste vara än värre. Tyvärr fokuserar filmen inte så mycket, eller rättare sagt ingenting alls på de första reaktionerna och känsloutbrotten som borde följa på en sådan traumatisk händelse, utan på tiden när Julia (Sigourney Weaver), börjar tro att hon åter stött på sin dotter. Det blir en bergochdalbana av känslor och hon ömsom bjuder in kvinnan att bo hos henne ömsom kastar ut henne. Hon vill gärna tro att det är hennes dotter det är tydligt och hon lever upp på ett helt annat sätt än vad hon tidigare gjort. Det enklaste sättet att verkligen ta reda på hur det ligger till (dottern hade ett specifikt födelsemärke) undviker hon dock, kanske för att det är bättre att leva i illusionen än att få ett svar man inte vill ha. Och det är väl det sistnämnda man kan ta med sig som sensmoral från filmen som tyvärr inte levde upp till mina förväntningar. Några riktigt bra scener helt klart och briljant skådespeleri från Sigourney Weaver och Kate Bothworth under stundom men det räcker inte för att rädda den ojämna filmen från det mediokra träsket. Även Keri Russell medverkar i en mindre roll. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Död Snö

Död Snö – Redan i inledningsscenerna, ackompanjerade av Griegs: I Bergakungens sal (som förövrigt är en rätt skojigt just i en norsk film), blir man osäker på huruvida filmen är gjord med glimten i ögat eller inte. Det är onekligen ett komiskt musikval och ihop med, de faktiskt ganska estetiska bilderna får man nästan en surrealistisk inledningssekvens. Man klarar dock inte av att hålla kvar denna känsla och vad som sedan följer är ett virrvarr av tramsiga dialoger, förutsägbara situationer och fåniga splattereffekter. Det är inte det att dessa inte set bra ut för det gör det onekligen av och till, det är bara det att det antingen är lite för komiska till sin natur eller inte tillräckligt komiska beroende på hur man ser det. Detta är också problemet med resten av filmen, men blir inte riktigt klok på om det är meningen att det ska vara fånigt eller inte. Mycket av situationerna och bildspråket sker efter mall 1A, det mesta faktiskt och det finns väldigt lite originalitet och nytänkande. Man har sett det mesta tidigare i olika sammanhang och dessutom i bättre filmer. Nytt skulle väl i så fall vara nazistzombies, men det såg jag å andra sidan nyligen i Outpost… – 4/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

The Cycle - 2009 - Wrong Turn blandat med TCM

Vad får man om man blandar Wrong Turn och The Texas Chainsaw Massacre, tar ett knippe Rovdyr, kryddar med lite The Hills Have Eyes och toppar med lite Rest Stop? Ja, du har gissat rätt, man får den här filmen – The Cycle! Det är väl ingen film som kommer att gå till historien som något mästerverk och den kommer knappast att räknas till kultrullarna om några år heller, men den är ändå underhållande för stunden och om man har ett fördjupat intresse för just den typ av slasher som går hand i hand med ovan nämnda filmer, så ska man definitivt se den. Daryl Hannah medverkar och det är ju alltid kul att se namn som man verkligen inte förknippar med den typen av film, i just en sån film! – 6/10

Köp filmen på CDON

Stardust

Stardust – Ett storslaget fantasyäventyr för hela familjen! Det märks många gånger att målgruppen egentligen är de lite yngre tittarna och trots detta har filmen fått en elvaårsgräns. Det finns väl förvisso någon enstaka scen som kan tänkas vara olämplig för de allra minsta och en del av moralen i filmen är verkligen förkastligt om man nu inte förstår att det är en fantasiskapelse man tittar på. Annars är karaktärerna lagom stereotypiska för att kännas igen av vem som helst, de är spelade av duktiga skådisar, Robert De Niro, som mest verkar vilja tramsa i de filmer han medverkar i nuförtiden, Michelle Pfeiffer, som gör ett strålande jobb som ond häxa och så filmens huvudpersoner då, Claire Danes och Charlie Cox. Ian Mckellen återfinns förresten också som berättarröst! Den utspelar sig i en värld som gränsar till vår där magi är en del av vardagen och den enda överlevande konungasonen ärver tronen (det är i dessa mordkonspirationer som omoralen jag talade om tidigare ligger). Det är ett högt tempo och en trevlig saga, även om det inte är särskilt svårt att räkna ut hur det kommer att gå eller hur allting hänger ihop. Men det kan å andra sidan vara skönt att slippa mångbottnade manus någon gång ibland också! – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Death Race

Death Race – Det här har egentligen ingenting att göra med Death Race 2000 från 1975, trots att detta uppenbarligen är källan filmen baserar sig på. Likheterna filmerna har är väldigt få och när man plockat bort biljakterna finns i princip bara en maskerad förare och Roger Corman någonstans i kulisserna kvar. Den maskbeklädde föraren heter fortfarande Frankenstein och dennes ärkerival – Machine Gun Joe finns också med i tävlingen. Sedan är det nog slut på likheter tror jag. Detta betyder inte att det här inte är en underhållande film, men den verkar ha mer med filmer som Rollerball, The Running Man och The New Gladiators och deras fokusering på tittarsiffror, att göra. Det är fortfarande en makaber tävling, med dödlig utgång för de som misslyckas, men det mest chockerande elementet av alla, det som gjorde originalet så makaber – poängsystemet för påkörda människor, är borta. Det hade förvisso inte fungerat i den kontext filmen utspelar sig i men lite saknar man allt denna idé. Actionscenerna med bilkörningen fungerar mycket bra och är hur underhållande som helst, själva grundhistorien, om Jensen Ames (Jason Statham) som blir ditsatt för ett brott han inte begått (mordet på sin fru) bara för att han ska köra tävlingen och hans hämnd, för det är klart som korvspad att det blir frågan om hämnd, känns dock lite krystad. Men man ska inte analysera för mycket, det är underhållning helt enkelt! – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Bangkok Dangerous - 2008 - Av Bröderna Pang med Nicolas Cage

Det här är tydligen en nyinspelning av Bröderna Pangs film Bangkok Dangerous från 1999 – av Bröderna Pang! Det är ju alltid kul när originalregissörerna får chansen att själva ta tag i projektet som skall göras om i en ny tappning och jag tycker den här börjar ganska lovande. Till och med mycket lovande om man tillåter sig att ta i lite mer. Nicolas Cage spelar huvudrollen som yrkesmördare, han lever efter fyra regler som i kort går ut på att inte ställa några frågor, röja undan alla bevis, inte bli personlig involverad och förbli totalt anonym mot sina uppdragsgivare. Han gör ett bra jobb och det blir väldigt trovärdigt, övriga skådespelare verkar också vara klippta och skurna för sina roller så på den avdelningen har jag inget att klaga på. Vad som däremot inte går att undvika att kommentera är hur förutsägbart slutet blir, inte för att man räknat ut hur det ska gå redan från början, utan snarare för att det blir lite väl stereotypiskt och sentimentalt framåt slutet och filmen tappar tyvärr massor här. Märkligt nog så är också de avslutande scenerna, trots att det nog är mest action här (kanske med ett par undantag) de segaste i hela filmen, det är jättetråkigt filmat och det som skulle kunna ha varit riktigt rikigt bra hamnar bara på knappt godkänt i slutändan! – 6/10

Köp filmen på CDON

Irene Huss: Glasdjävulen

Irene Huss: Glasdjävulen – Helt klart en av de bättre filmatiseringarna om kriminalinspektör Irene Huss. Delvis beror detta naturligtvis på att själva brottet är mer intressant än vanligt, där ett av spåren leder till några djävulsdyrkare, som verkar ta sin tillbedjan till de mörka krafterna väldigt seriöst. Gästskådespelare är Katarina Ewerlöf som alltid är duktig. Man märker att hon höjer sig en bra bit över de andra birollsinnehavarna. De finns inte så mycket familjeliv i den här filmen som det brukar vara, men det lilla som finns är underhållande bortom alla gränser! Jag vill inte gå in i detalj på vad som händer för det vore att ödelägga överraskningseffekten och därmed poängen med det hela. Hur som helst gillar jag själva upplösningen som jag inte såg långt i förväg den här gången och det är ju alltid roligt om man kan bli lite överraskad av det man ser på! – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Irene Huss: Guldkalven

Irene Huss: Guldkalven – Åter igen är Irene Huss privatliv nästan intressantare än själva mordfallet, eller mordfallen får man väl säga eftersom det rör sig om flera stycken. Fast det är ju förvisso intressantare än vad det var både i Eldsdansaren och Nattrond. Det finns en helt annan överlagdhet i brotten här som gör det extra intressant. Upplösningen kommer väl inte som någon revolutionerande omvälvning men är man ovan vid dylika händelseförlopp kan man säkert tvivla ända till slutminuterna. Ett par kända ansikten tittar också in i denna och för oss som tycker att Tuva Novotny är en vass skådis så är det förstås en fröjd att se henne framför kameran igen. Även Linus Wahlgren medverkar, men jag håller inte honom för att vara någon större talang på området. En och annan fars klarar han väl av men att gestalta en trovärdig och någorlunda seriös roll är honom övermäktigt. Jag kan väl inte påstå att han är urusel, men värst trovärdig är han då rakt inte! – 6/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Irene Huss: Nattrond

Irene Huss: Nattrond – Liksom Eldsdansaren så kommer den här inte i närheten av Tatuerad Torso när det gäller en makaber och intressant historia utan få nöja sig med ett ganska ordinärt mordfall, åtminstone med polisfilmsmått mätt. Man formulerar ganska snabbt sina misstankar åt rätt håll så att säga, utan att för delen veta exakt hut allting hänger ihop in i minsta detalj. Vägen mot sanningen är förstås inte problemfri för Irene Huss och hennes barn tycker att hennes äktenskap verkar vara på väg att krascha och det är väl just denna personliga inblick som skiljer den här filmserien mot övriga svenska polisfilmer. Inte för att detta grepp saknas varken i Wallander, Beck eller Van Veeteren, men det känns lite extra närgånget här, mer äkta eller vad man ska säga. Hur som helst gå sätter man som vanligt dit mördaren hur säkert som helst i slutändan, men inte utan en del villospår, också det i vanlig ordning. – 6/10Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Fido

Fido – Jag hade inte förväntat mig en riktigt så tramsig film även om jag förstås visste att Fido var en zombiehistoria med komiska undertoner. Missförstå mig inte nu, jag tycker definitivt att filmen tjänade på att ha lite distans till sig själv och den är många gånger väldigt rolig i sin tramsighet. Manuset döljer flera bottnar och man flirtar både med nazitysklands totalitära samhällsstruktur och den amerikanska drömmen, eller för den delen den typiska kärnfamiljen. Här handlar det förstås inte om en hund utan om en zombie istället och parallellerna är slående! Det finns också en smula moraliserande som jag tycker funkar i sammanhanget, frågor om en zombie egentligen är död eller levande och vilken människosyn folk egentligen har. Men letar du efter en typisk zombiefilm ska du inte se den här, även om den faktiskt innehåller en del köttätande också. Nej, det är mer den som vill ha mer efter tanke och en hyllning och/eller drift med genre, lite i stil med vad Shaun of the Dead gjorde, som ska ge sig på den här, åtminstone enligt min uppfattning! – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Supervulcano

Supervulcano – Den här filmen utger sig föra att vara baserad på verkliga händelser, det är bara det att de inte inträffat ännu! Jag tycker det är ett ganska kul drag och filmen är också delvis uppbyggd som en dokumentär, eller mockumentär, med intervjuer av överlevande etc. Resten av filmen är dramatiserad och skildrar de händelser som inträffar före själva utbrottet och under de första dagarna av katastrofen. Inledningsvis är tempot ganska segt, men hjag tycker det passar produktionen och jag blir intresserad av att veta mer. Det är inte bara action utan eftertanke utan man försöker verkligen ge oss tittare en kunskap om hur det faktiskt fungerar när övertrycker i jordens inre byggs upp och till slut når sådana otroliga proportioner att det måste ventileras. På det hela taget känns det faktiskt mycket trovärdigt och bara det faktum att det faktiskt finns en dylik supervulkan på den plats det hävdas i filmen gör ju att historien får en helt annan trovärdighet. – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

10.5 Apocalypse - 2006 - En apocalyptisk katastof står för dörren

Jag har tidigare konstaterat att det i princip finns två typer av katastroffilmer, dels de som rör sig i ett begränsat område eller plats, såsom The Towering Inferno, Poseidon eller Avalanche, eller de som, mer eller mindre, tar det hela till en global nivå. Här handlar det om den andra varianten av dessa två även om den globala nivån i det här fallet är begränsat till Nordamerika. Det är en tät och spännande film, även om man inte behöver var någon större Einstein för att räkna ut hur det kommer att gå, det finns inte rum för några egentliga överraskningar, med karaktärerna är trovärdiga även om de är väldigt stereotypiska i sin framställning. Skådespelarmässigt fungerar det funkar bra och jag stör mig inte ens särskilt mycket på Dean Cain. Andra stora namn som figurerar är till exempel Beau Bridges och Kim Delany som spelar huvudrollen. Det finns inte mycket dötid utan allt går i en rasande tempo, strax har den ursprungliga katastrofen – en enorm jordbävning, orsakat nästa geologiska konsekvens – en tsunami, och så vidare. Och allting eskalerar, händer det något nytt så kan man lugnt räkna med att det är ett steg värre än vad man förut hade framför sig! Effektmässigt är filmen inte top notch, men jag tycker de datoranimerade effekterna är ganska charmiga och även om det ingalunda ser riktigt äkta ut tycker jag att man lyckats bra och med tanke på att det är gjort för TV, så bra man kan räkna med. Kort sagt: en hur bra katastroffilm som helst med förödande konsekvenser och högt tempo! – 8/10

Köp filmen på CDON

Outpost - 2008 - med vibbar av klassiska zombiefilmen Shock Waves!

Den här filmen gav mig nästan vibbar av klassiska Shock Waves, kanske mestadels för att man blandar en zombiehistoria med den om oövervinnerliga soldater. Här handlar det om en lite grupp legosoldater som lejs för att garantera en mans säkerhet under ett uppdrag som går ut på att hitta en gammal bunker som senast var i bruk under nazitiden. Hans uppdrag är förstås hemligt för mannarna men det dröjer inte länge innan det står helt klart att det är något mystiskt med platsen och när de hittar en överlevande bland kropparna i bunkern är saken klar. Han vet mer än vad han berättar! En efter en försvinner legosoldaterna spårlöst för att sedan dyka upp igen döda och med lemlästade kroppar. Till en början tycker jag manuset känns ganska krystat och det finns ingenting som man inte sett förut, men snart börjar jag bli intresserad av hur det faktiskt hänger ihop i slutändan. Det räcker inte riktigt ända fram och det blir lite väl tjatigt i längden, men på det hela taget tycker jag helt klart att det är är en sevärd film om man gillar zombiefilmer med lite annorlunda stuk och inte nödvändigtvis dem där hungriga zombies hungrar efter mänskligt kött hela tiden. – 6/10

Köp filmen på CDON

Recension: Irene Huss: Eldsdansaren

Irene Huss: Eldsdansaren – Det här var inte alls lika bra som Tatuerad Torso eller Den Krossande Tanghästen och lider tyvärr av allt för slarvigt manusförfattande. Poliserna tvingas göra enormt korkade manövrar och gärningsmannen slipper genom deras fingrar, nästan enbart på grund av denna klumpighet. Annars fungerar skådespeleri och historien i stort mycket bra och det är roligt att man vävt in lite problematik på hemmafronten i karaktären Irene Huss (Angela Kovacs). Man måste säga att det är en imponerade energi hon har som orkar jobba hur mycket som helst, ta hand om familjen, lösa problem med mobbing i dotterns klass och dessutom gå ut med hunden när naturen kallar. På det hela taget en ganska svag svensk polisfilm alltså även om den naturligtvis är underhållande som sådan ändå. – 6/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Recension: Irene Huss: Tatuerad Torso

Irene Huss: Tatuerad Torso – Den första filmen om kriminalinspektör Irene Huss (Angela Kovacs) som utlovar att det här kommer att bli en riktigt bra svensk polisfilmsserie. Jag har sedan tidigare sett den andra filmen i sviten – Den Krossade Tanghästen, som var precis det man förväntar sig av svensk polisfilm, stabil underhållning! Den här tog ytterliggare ett steg och blev istället riktigt riktigt bra! Jag tror, i mångt och mycket, att de beror på det ämne som avfärdas. Det handlar nämligen om något så makabert som styckmord och med spår inom både polisverksamheten och läkarkåren känns det nästan som om det skulle bygga på ett verkligt fall! Hur som helst är det en stark berättelse, där några verkar veta mer än vad de erkänner och andra helt enkelt lever dubbelliv. Jag tror nog att film kan väcka många starka känslor av avsky om man inte är bekant med berättade historier av extremare slag. Självklart är en avsky mot det som försiggår i filmen, de bestialiska styckmorden, en mycket sund känslostämning… – 9/10Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

The Killing Room

The Killing Room – Topphemliga experiment är alltid roliga och kanske i synnerhet när det utförs med nästan förbluffande precision. Fyra personer stängs in i ett rum utan att egentligen veta förutsättningarna som gäller. Dr. Phillips (Peter Stormare) kommer in i rummet för att förklara experimentets olika faser. Han berättar att den första fasen redan inletts och att deltagarna kommer att elimineras en efter en för att slutligen endast ha en enda deltagare kvar, föga anar de att nästa händelse kommer att kosta en av deltagarna livet när han plötsligt plockar upp en pistol och skjuter en av dem i huvudet. Samtidigt observeras alla händelser av ett forskarteam som just fått in en ny medarbetare bland sig – fröken Reilly (Chloë Sevigny). Det är hennes uppgift att dra slutsatser av det som händer och analysera vad som verligen händer. Det intressant är att man som åskådare heller inte riktigt vet vad för resultat som man är ute efter att få fram av experimentet, mer än att det förstås handlar om extrema påfrestningar av dem mänskliga psyket. Jag vet att det förekommit liknande experiment i verkligheten, även om jag gärna vill tro att man skruvat till dem lite extra för att få en intressant berättelse att filma. Hur som helst så trodde jag att jag hade klurat ut hur det hela hängde ihop ganska tidigt i filmen, men eftersom slutet grundlurade mig, mer eller mindre, så höjdes betyget faktiskt ett helt snäpp upp till ett imponerande slutresultat. – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

In the Electric Mist

In the Electric Mist – Tommy Lee Jones har alltid varit en favorit som skådespelare. Jag vet inte riktigt när han började bli det men jag skulle tippa på att The park is Mine eller Panik i Central Park som den hette i Sverige åtminstone var ett betydande led i utvecklingen. Tyvärr har han, under senare år, spelat nästan samma roll om och om igen och även om han gör det bra blir det lite för rutinmässigt för att bli riktigt underhållande. Och på tal om det, om jag enbart skulle beskriva den här filmen med ett ord skulle det bli just det – rutin! Det är hyggligt över lag, hyggligt skådespeleri, ganska seg historia, men hygglig trots allt när man väl får lite kött på benen och allt det övriga är också hyggligt. Det sker dock på rutin och det finns inget utöver det vanliga som kan gripa tag i en. Det blir tråkigt och med en ganska osammanhängande historia till råga på allt blir det ganska segt och intetsägande. – 4/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Outlander

Outlander – Jag tycker den här hade potential att bli riktigt lyckad, vikingar, monster och en man från en annan värld är ju alla strålande ingredienser i min bok. Tyvärr tar det aldrig riktigt fart och både historien och karaktärerna är lite för stereotypiska för min del, jag stör mig också lite på att man bara var tvungen at väva in lite sensmoral om att det faktiskt inte är de yttre egenskaperna hos en varelse (eller monster) som är de väsentliga, även monströsa varelser kan ha känslor och det som vi människor gör är kanske inte alltid det rätta. Vilka är vi att sätta oss över naturen och kräva att allt som är skapat tillhör oss när det, åtminstone i filmens värld, finns gott om andra varelser som har minst lika stor rätt till det som oss? Hur som helst är det väl, trots allt, en underhållande film för stunden och monstret är hyggligt gjort. Själva historien kräver att monstret ska vara någon sorts ljuskälla, vilket jag tycker är lite misslyckat. Jag kan tänka mig att man skrivit in detta i manus för att det ska bli ett lite mer fantasifull monster, men jag tycker det helt klart ser bättre ut de gånger man får se det utan detta tillägg. För övrigt känns det som om nivån på filmen aldrig riktigt tar steget från ungdomsäventyrsfilm till vuxen actionfilm, vilket jag tycker är lite synd. Men man kan ju inte få allt hela tiden. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Skotten i Knutby: Vägen Hem - 2009 - Vad är fakta och vad är fiktion?

Det är naturligtvis svårt att avgöra hur mycket som är sanning när det gäller en film baserad på riktiga händelser men den här känns väldigt trovärdig. Detta beror delvis på att man valt att varva dramatiserade händelser med intervjuer av ”riktigt” folk, så att säga. Både Helge Fossmo och Åsa Waldau får komma till tals så väl som avhoppare från församlingen. Det är väl inte den intressantaste dramadokumentären genom tiderna, men det finns helt klart tillräckligt med substans för att se filmen och för att fortsätta vara nyfiken på händelsernas förlopp ända tills filmen är slut. Är man inte bekant med fallet sedan tidigare, genom medier och annat, kanske det kan vara lite svårt att hänga med hela tiden eftersom mycket är ganska starka religiösa skildringar. De kan verka oerhört bisarra för de som inte tror på samma sak som själva församlingen gör och rent ut sagt förkastliga och det handlar, i grund och botten, egentligen om en kulturkrock som i sig är lika märklig som om det hade gällt naturfolk på andra sidan jordklotet! En intressant film, men inte så mycket mera och jag kommer nog aldrig någonsin att se om den… – 5/10

Köp filmen på CDON

Wallander: Skulden

Wallander: Skulden – Det här måste vara en av de rörigaste filmerna om Wallander så långt, åtminstone med Krister Henriksson i huvudrollen. Det planteras villospår, som egentligen är så uppenbara att man hade blivit mäkta förvånad om lösningen hade varit så enkel, men samtidigt så moraliserar man över ett mycket känsligt ämne. Är dömda brottslingar fortfarande brottslingar och värda allt förakt även efter att de avtjänat sitt straff och således betalat sin skuld till samhället? Det är naturligtvis en fråga där man ställer förnuft och emotioner mot varandra. Hur som helst är det roligt att det äntligen finns någon inom Ystadspolisen som faktiskt talar skånska även om de allra flesta verkar härstamma från betydligt nordligare regioner och talar mer, vad ska jag säga, ”uppländska”. Samtidigt återfinns det ett större antal riktigt usla skådespelarprestationer här än vad kan kommer ihåg att jag någonsin sett tidigare i filmerna om Wallander. Det är naturligtvis inte bra, men å andra sidan fungerar kärntruppen, med Krister Henriksson och Lena Endre i spetsen helt ok, men det finns väl å andra sidan inget annat att förvänta sig. Det är klart att så rutinerade skådespelare fixar det här på rutin och det är väl kanske därför det blir lite lamt i slutändan också. Sevärt om man gillar svenska polisfilmer, men absolut inte en av de bästa på området! – 6/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

The Curious Case of Benjamin Button

The Curious Case of Benjamin Button – Jag gillar filmer där man tar ut svängarna och tänkte lite utanför själva lådan så att saga, inget snack om den saken. Och det här skulle kunna vara en film helt i min smak, om man rubricerar den som komedi, efter de komiska inslagen, eller som relationsdrama efter de mer romantiska inslagen spelar mindre roll. En historia där huvudrollsinnehavare åldras baklänges, det vill säga föds gammal för att sedan bli yngre och yngre är otroligt lockande och man hoppas verkligen att det ska lyckas fullt ut! Men det är inte bara förhoppningar om ett lyckat resultat som är lockande med en sån film, utan även en nyfikenhet på hur i hela friden den ska kunna gå till. Visst, man skulle kunna göra hela filmen med CGI men det är liksom ingen sport och jag hade blivit gruvligt besviken om detta hade varit fallet. Nu gestaltas istället huvudrollen av Brad Pitt, vilket jag på förhand var lite skeptiskt till men han lyckas faktiskt riktigt bra och är full trovärdig i hela det långa spannet av olika åldrar som filmen handlar om. Dock känns det som om det saknas det där lilla extra i historien utan att jag kan sätta fingret på vad det är. Historien är intressant, kärleksdramat är gripande, och upplägget rent allmän, som berättas i form av en tillbaka blick egentligen är också helt ok. Kanske är den lite för lång med sina nästan tre timmar eller så gör längden att tempot stundtals blir lite väl långsamt. Hur som helst borde det här ha blivit betydligt bättre än vad jag till slut upplevde det som och förutom Brad Pitt, medverkar förresten också Julia Ormond och Cate Blanchett i riktigt bra rolltolkningar! – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Telefon

Telefon – Tills alldeles nyligen trodde jag att det var en omöjlighet att någonsin hitta den här på DVD och mitt sökande efter den kan väl närmast jämföras med den på den heliga Graal. Under dessa förutsättningar är det förstås lätt till att man tränger undan vissa fakta och istället tar för givet att alla minnen man har är positiva, så här med facit i hand kan jag förstås konstatera att så inte är fallet. För även om det här var en av min ungdoms favoritfilmer så är det en typ av film som egentligen aldrig har tilltalat mig nämnvärt – en spionthriller. Som sådan tillhör den förstås trots allt toppskiktet för undertecknad, men det blir ändå en liten krock av värderingar och subjektiva bedömningar av det hela. Charles Bronson, som var den förste filmhjälten mitt hjärta vurmade lite extra för gör naturligtvis bra ifrån sig och Donald Pleasence fungerar mycket bra som filmens, något enfaldiga, skurk. Det som däremot saknas är lite djup i historien, att den ryske majoren (Bronson) ska förhindra att det tredje världskriget bryter ut genom att likvidera Pleasence rollkaraktär är självklarheter, men lite mera underbyggda motivationer vore kanske på sin plats. Absolut ingen dålig film, och självklart en som måste finnas i filmhyllan hos varje sann Bronson-fantast, men den känns klart daterad och nästan lite naiv i sitt sätt att gestalta datorernas definitiva intåg som lagringsmedia. Jag vill gärna sätta ett högre betyg men förmår mig inte att peta dit mer än: – 7/10.

Köp filmen på Axelmusic!

Martyrs

Martyrs – Nu vet jag inte om det här fortfarande är den senaste i raden av omtalade skräckfilmer från Frankrike, och i synnerhet inte när det läses, men den ingår helt klart i en våg av sällsynt framgångsrika filmer just därifrån. Den har fått grymt bra kritik om man letar runt lite på nätet och tittar på vad ”vanligt” folk sagt om den, samt betygsatt den med. Så här, precis efter att jag äntligen sett de och det men enorma förväntningar, måste jag säga ”Va!? Var det här allt jag fick?” Besvikelsen är alltså stor och den kommer inte i närheten av varken Ils aka Them eller Haute Tension, framförallt inte Inside och inte ens Frontier(s)! Jag fann den rejält seg och när det väl började bli intressant växlade man över till ett annat spår som stannade upp tempot igen. Visst, en del makeup effekter var riktigt bra, men andra var å andra sidan inte särskilt bra alls, jag tänker närmast på gamla sår som nästan ser ut som om de är påmålade på armar och ben med tuschpenna eller liknande. Spänningen som handlingen insinuerar är nästan helt frånvarande och de groteska tortyrmetoder som används påverkar knappast heller. Det är filmat utan känsla helt enkelt och det blir i slutändan ganska tvådimensionellt, jag hade gärna sett lite mer djup i historien: Vem? Varför? Etc. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Frankenstein 2000 aka Return from Death

Frankenstein 2000 aka Return from Death – Av någon underlig anledning finner jag en nästan onaturlig fascination för Joe D’Amatos filmer, vare sig det handlar om hans helpornografiska rullar eller filmer som den här, där det istället handlar om en fasansfullt dålig slasherhybrid som verkligen går över gränsen till kalkonfilmerna underhållande land. Han regisserar här under pseudonymen David Hills, som han också gjorde Ator The Invincible under om jag inte missminner mig. Karln hade ju hur många pseudonymer som helst! I vilket fall som helst kommer jag på mig själv med att, redan i filmens inledning, sitta med det där småflinet på läpparna som man nästan skäms över att avslöja när det gäller en film som denna. Lite senare övergår det till rena skrattsalvor och jag hoppas verkligen att det inte är gjort på fullaste allvar alla gånger. Historien, som D’Amato också har skrivit själv under en helt annan pseudonym, är ibland så urbota korkad att man bara kan skratta åt eländet. Men, för att återknyta till fascinationen, så finner jag det här, trots bättre vetande, synnerligen underhållande. Detta gör förstås ett betygssättande svårt då två olika synsätt ska samlas under ett och samma betyg, men jag gör ändå ett tappert försök att vara hyggligt rättvis. – 5/10

Köp filmen på Darkdisc.com

Absurd aka Horrible äntligen på DVD!

För alla som sökt med ljus och lykta efter Joe D'Amatos ökända rulle Absurd aka Anthopophagous II på en vettig utgåva kan sluta leta nu. Mya Communication har nämligen släppt den nu! :-D



Beställ den på Axelmusic nu!