The Girl in the Park

The Girl in the Park – När Maggie är tre år gammal försvinner hon utan ett spår i parken när mamman (Sigourney Weaver) vänder bort huvudet för ett ögonblick. Sexton år senare är saknaden efter dottern fortfarande stark och mamman har inte varit sig lik sedan dess. På stan möter hon en ung kvinna som hon tycker sig känna igen… Ungefär så där kan man väl beskriva den här filmen och den verkar, på papperet, väldigt stark och nästan ångestframkallande. Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända en människa och att dessutom leva i ovetskap om vad som verkligen har hänt måste vara än värre. Tyvärr fokuserar filmen inte så mycket, eller rättare sagt ingenting alls på de första reaktionerna och känsloutbrotten som borde följa på en sådan traumatisk händelse, utan på tiden när Julia (Sigourney Weaver), börjar tro att hon åter stött på sin dotter. Det blir en bergochdalbana av känslor och hon ömsom bjuder in kvinnan att bo hos henne ömsom kastar ut henne. Hon vill gärna tro att det är hennes dotter det är tydligt och hon lever upp på ett helt annat sätt än vad hon tidigare gjort. Det enklaste sättet att verkligen ta reda på hur det ligger till (dottern hade ett specifikt födelsemärke) undviker hon dock, kanske för att det är bättre att leva i illusionen än att få ett svar man inte vill ha. Och det är väl det sistnämnda man kan ta med sig som sensmoral från filmen som tyvärr inte levde upp till mina förväntningar. Några riktigt bra scener helt klart och briljant skådespeleri från Sigourney Weaver och Kate Bothworth under stundom men det räcker inte för att rädda den ojämna filmen från det mediokra träsket. Även Keri Russell medverkar i en mindre roll. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm