Cykeltjuven - 1948 - en genuin klassiker!

Cykeltjuven

Aka: Lardi Di Biciclette

Regi: Vittorio De Sica

1948

Drama

Antonio har inget arbete men erbjuds ett om han bara kan ta med en egen cykel. Det är lättare sagt än gjort då den för tillfället befinner sig på pantbanken. Det har varit några svåra år och allt som familjen äger är mer eller mindre belånat. Hur som helst lyckas de få ihop tillräckligt med andra grejor för att lösa ut cykeln och Antonio tar plats på sitt nya arbete som affischerare. Det dröjer dock inte längre förrän någon stjäl hans cykel och hela hans dröm om en dräglig tillvaro med ett avlönat arbete slås i spillror. Han måste hitta tjuven med alla medel och eftersom han inte få någon hjälp a polisen kan han bara ta hjälp av vänner och bekanta och själv ge sig ut att leta efter cykeln.

Få filmer har sådan dignitet som denna. Det är en film som hyllas i princip i alla sammanhang och i branschen är den ofta hyllad som det bästa som någonsin gjorts och så vidare. Själv gillade jag visserligen vad jag såg men håller mig något mer restriktiv när det gäller att haspla ur mig superlativ. Det är en gripande historia helt klart och det finns mer problematiseringar än vad man trodde det skulle kunna vara möjligt med sådana premisser.

Faktum är att jag har svårt att sätta fingret på vad det är som är så gripande med den här historien. Man kan, i vår rika västvärld, tycka att en cykel är något oerhört trivialt som man inte behöver lägga ned så mycket energi på. Men för Antonio betyder det skillnaden mellan att ha ett jobb eller att fortsätta att gå arbetslös. Det handlar också om en principsak, men ska låta andra saker vara och därmed basta! Cykeln är hans allt och han blir mer och mer desperat i sin jakt att återfinna den.

Folk runt omkring honom tycks inte förstå hans benägenhet och förhåller sig oerhört neutrala inför hans problem, det viktigaste i världen för honom! Polisen hjälper honom inte och när han är övertygad om att han funnit tjuven blånekar han och bedårar sin oskuld. Den anklagade tjuven backas också upp av hela kvarteret där han bor och även om polisen tillkallas finns det inte mer att göra.

Filmen problematiserar också fattigdomens faktum i stort. Den som stal cykeln kanske gjorde det för att i sin tur överleva. Antonio ser bara sitt eget behov och inte människorna runt omkring honom som också sliter och strävar för att få det att gå ihop. Slutligen kan man analysera in religiösa paralleller i historien. Att vända andra kinden till, att förlåta sin nästa och så vidare. Detta är något som Antonio sent kommer att lära sig!