Recension: The Gray Man - 2007



The Gray Man
Regi: Scott Flynn
2007
Thriller

Albert Fish är en grå gammal man som verkar alldeles harmlös och lurar samhället. I själva verket är han en blodtörstig seriemördare och kannibal. Han finns nöje i smärta, både tillfogad på sig själv och på andra. 1928 följer han tioåriga Grace Budd till en fest. Det är sista gången någon ser henne och Fish försvinner spårlöst. Men en envis detektiv på avdelningen för försvunna personer vägrar släppa fallet. Flera år senare lyckas han äntligen spåra Fish, bevisa hans skuld och få honom fälld för dådet.

Jag tror att de flesta skulle kalla Albert Fish för ett depraverat svin om de fick chansen. Men jag tror inte att han är så känd som en del av de andra seriemördarna och dårarna. Det finns hur många filmer som helst om Ted Bundy, Jeffrey Dahmer och John Wayne Gacy men så vitt jag vet bara en enda om Albert Fish. Jag tycker det är konstigt om man tänker på hans mentala hälsa. Det kanske har något med hans brott att göra, de är förstås tabubelagda eftersom de inkluderar att döda barn och äta av dem. Det är inget man kan exploatera hur som helst. Det faktum att offren var ganska få om man jämför med några av de mer kända seriemördarna kan förstås också ha något med saken att göra.

Jag tycker att Patrick Bauchau gör ett strålande jobb i rollen som Fish. Han är helt perfekt och håller intresset uppe när kameran flaxar iväg och förbjuder oss att se vad som egentligen händer offren. Och eftersom det inte finns ett enda tillfälle när man ser någon visualisering av vad som händer offren, är det behövligt med en stark skådespelarinsats. Han kan förvandlas från den älskvärda äldre mannen till en riktig skitstövel på ett ögonblick och det är snyggt porträtterat. De andra roller fungerar bra också men inte om man jämför med titelrollen.

Jag tycker det är synd att filmen är uppdelad i två filmer. Vi har storyn om Fish, som är helt ok även om jag skulle vilja ha lite mer spänning inbakat i handlingen. Sen har vi den andra halvan av filmen, berättat i fragment samtidigt, om detektiven som arbetar med försvunna personer och som slutligen fångar Fish. Dessa delar är så noir-iga att de stör det naturliga flödet av filmen. De passar inte in med huvudhandlingen men jag hade inte brytt mig lika mycket om det inte var så mycket noir hela tiden.

Så på det hela taget var jag ganska besviken. Jag tycker det borde finnas en mer revolterande film om Fish och det borde inte vara så svårt att uppnå om man betänker vilka brott han gjorde. Jag behöver en kompaktare historia och en psykologisk djupanalys av hans psyke, men jag antar att det får duga så länge…