Recension: The Possession - 2012

The Possession

Regi: Ole Bornedal

2012

Horror

Clyde och Stephanie har varit skilda i några månader. Man kan väl inte säga att de är direkt ovänner men visst finns det småsaker som gnager mellan dem. Tillsammans har de två barn som de båda älskar högt. De bor mest hos mamman men även hos pappan, som just flyttat in i ett nytt hus, under perioder. Även mellan pappan och barnen är det lite spänt och saker och ting blir inte bättre av att Clyde tvingas kalla in skadedjursbekämpare till den nya villan. Den verkliga mardrömmen börjar dock inte förrän yngsta dottern har tjatat till sig en låta från en garageförsäljning. Hon börjar genast förändras, vilket först driver föräldrarna längre och längre ifrån varandra. Anklagelser om barnaga och allmän misskötsel ventileras men det är inte det som är problemet med Emilie. Lådan hon köpte skulle helt enkelt ha förblivit stängd!

Jag har verkligen inte sett allt som Ole Bornedal har gjort men det jag har sett är grymt imponerande! Ni inser förstås att det var han som gjorde den fabulösa Nattevagten (alltså det danska originalet) och superba Fräls Oss Ifrån Ondo! Med det i åtanke måste jag tyvärr konstatera att den här inte riktigt når samma höjder. Det är dock en mycket stabil skräckfilm åt det ockultare slaget. Eftersom det handlar om någon som blir besatt och sedermera behöver en exorcism är det svårt att inte jämföra med The Exorcist på ett eller annat sätt. Jag tycker den klarar sig bra vid jämförelsen men det finns ett par detaljer som stör mig. Hur logiskt det än är att offra sig själv för sitt barn tycker jag inte att man hade behövt vara så tydlig med att uttala att demonen, eller vad det nu är, ska besätta en själv istället för dottern. Det känns lite väl uppenbar stöld tycker jag.

Annars har man klurigt nog satt judendomen i centrum och låter den handlas med exorcismen. Det känns fräscht att låta den katolska kyrkan stå utanför, det finns så många andra filmer där de får driva ut djävulen i alla fall! Principen är dock den samma, en demon som inte gärna vill lämna den kropp den en gång besatt, medan rader ur en helig skrift ska få detta väsen på andra tankar. Men trots att det inte är något ny idé fungerar det hur bra som helst. Det är till och med spännande!

Annars är filmens främsta akilleshäl att den hinner bli en smula seg innan den kommer igång. Det är inte det att det inte händer något, för det gör det hela tiden, det är bara det att det tar lite för lång tid för de runt omkring att inse vad det egentligen är som håller på att hända med den lilla flickan. Historien är förhållandevis enkel och skådespelarna är inte ekvilibrister, även om Natasha Calis som Emilie är ett riktigt gåshudsframkallande barn, men föräldrarna Kyra Sedgwick och Jeffrey Dean Morgan är klart stabila. De gör ungefär vad som kan förväntas av dem.

Hur som helst är det en klart effektiv film som förtjänar att ses även om det inte är läge att basunera ut vilka superlativ som helst. Gillar man skräckfilmer och i synnerhet besatta barn och liknande bör man definitivt kolla upp denna!

7/10

FÄBODJÄNTAN - 1978 - Falukorv blir aldrig mer detsamma!

Fäbodjäntan

Regi: Joseph W. Sarno

1978

Erotik

Låt oss tala klarspråk, finns det någon svensk hårdpornografisk film som satt sig i folksjälen så är det den här! De flesta känner till själva grundpremissen, hornet som gör att alla kvinnor störtkåta. Legenden kring det där hornet som filmens Monika hittar, är något i stil med att översteprästinnan i gamla tider blåste i det när deras vikingamän var på väg hem så att kvinnorna skulle vara förberedda. Det känns som att själv legenden kring det hela förändras, eller snarare förstärks ju längre in i filmen man kommer. Monika skarvar mer och mer om vad som egentligen är sant om legenden. Även midsommarnatten är viktig och det framkommer att fyra av prästinnorna skulle ha dött av för mycket älskog med fallossymboler fästa i marken just den natten. Självklart centrerar sig handlingen kring just fyra kvinnor och visst eskalerar orgierna allt eftersom!

Jag tycker det är synd att filmen trots allt blivit mest ihågkommen för en speciell scen med en falukorv… Det är mer till filmen än så. Att hitta bättre pornografi är inte svårt, det är väl i stort sett bara att knappa in valfri webbadress och porrsurfa lite. Men skillnaden är att det här är en hel långfilm, det är inte bara en scen här och där. Det finns kontinuitet i det hela. Skådespelarna är faktiskt inte så usla heller! Visst, de stakar sig lite ibland men det är ändå hyfsat övertygande. Det är inte någon överdriven betoning på de ekivoka orden som skulle vara en lätt fallgrop att falla i. Det är mycket bättre och mer äkta på det här sättet!

Det är mycket sex i filmen, det finns inte så många scener som inte leder till det på ett sätt eller ett annat. Vi ska inte hyckla, det är en pornografisk film! Men det finns också en handling och dialog som inte är helt hopplös. Självklart handlar mycket av dialogen om sex men samtidigt finns det något mer där som är omöjligt att sätta fingret på. Faktum är att jag gillar den här filmen mer än vad jag egentligen vill erkänna. Det finns helst klart kvaliteter som inte vanligtvis finns i genren. Men å andra sidan är jag ingen expert så vad vet jag?

7/10

Extramaterial:

Ett antal trailers på andra Joe Sarno filmer är ganska ointressant tycker jag. Däremot finns det en 55 minuter lång dokumentär om Sarnos filmskapande som är betydligt intressantare! Det visas klipp ur andra av Joe Sarnos filmer, diskuteras med kritiker och andra regissörer sant med mannen själv. Hans hustru kanske lägger sig i lite för mycket enligt min smak, avbryter honom och låter honom inte prata till punkt, men det finns säkert en anledning till det och budskapet går ju fram så varför gnäller jag?

Men vänta… det är ju en skiva till med godsaker! På den andra disken som liksom den första är prydd med en falukorv finns ytterligare två filmer. Detta förutom mera bilder, postrar av sexploitaionrullar och Joe Sarnos filmografi! Först ut är Kärleksön från året före Fäbodjäntan. Det är i princip samma handling, sexgalna ö-innevånare vars lustar inte begränsar dem till någon enskild partner. I centrum står åter en sexgalen flicka som får hela ön att blomma ut i älskog. Det är gott om tillfällen då voyeuren kan får sitt lystmäte tillfredställt då mycket av sexscenerna består av att någon smygtittar på akten, något av Joe Sarnos signum.

Jag tycker inte riktigt att dialogen och skådespelarna håller samma klass som i fäbodjäntan men klart över förväntningarna och ser man filmen ur ett pornografihistoriskt perspektiv är den faktiskt intressant. Liksom Fäbodjäntan hittar man numera enkelt bättre pornografi, men det finns något speciellt med de gamla 70-talsrullarna som numera inte existerar. De hade en handling och här är det heller inte frågan om att exploatera allt för mycket penetrering. Fellatio finns det och cunnalingus också, men penetration är det som sagt ont om.

Det kan man dock inte säga om utgåvans andra bonusfilm – Hon Älskade en Sommar, som jag faktiskt såg i min ungdom. Det här är en mycket mer typisk pornografisk film till sitt upplägg. Skådespelarna är riktigt dåliga, i synnerhet under sexscenerna då de tenderar att spela över så in i helvete… Det märks att det faktiskt fanns en ambition att göra en pornografisk thriller eller något sånt av den men det misslyckades ju kapitalt. Jag vet att jag har använt den här filmen som referens när jag tidigare har skrivit om erotisk film men nu har jag alltså filmen i färskare minne och lär förmodligen vara mera restriktiv med dylika anspelningar. Dock vill jag vidhålla att filmen är en riktig klassiker när det kommer till svenska sexfilmer, samt att Joe Sarno alltså inte ligger bakom denna…

15:e April i filmhistorien

Liksom på systerbloggen Magnifik Musik tänkte jag här dra igång en ny avdelning. Är det så att DU vet något som hänt i filmhistorien just idag får du hemskt gärna höra av dig! jag börjar så smått så får vi se vart det leder!

Greta Garbo aka Greta Gustafsson dog för
23 år sedan idag! RIP!