Marvel’s The Avengers - 2012 - Superhjältar!

Marvel’s The Avengers

Regi: Joss Whedon

2012

Action/Sci-Fi

Jorden hotas av en katastrof av gigantiska matt när asaguden Loke kommer för att kräva människornas underkastelse. Ändå är Loke det minsta av problemen S.H.I.E.L.D. ställs inför. Loke har nämligen allierat sig med några synnerligen osympatiska rymdvarelser som med hjälp av en outtömlig energikälla (som finns på jorden) planerar att härska i universum. Loke själv begär bara en planet för sig själv – Jorden! S.H.I.E.L.D. som leds av Nick Fury (Samuel L. Jackson) måste ta tillvara alla extraordinära människor som finns på jorden i försvaret. Med andra ord – superhjältarna! Captain America, Hulken, Iron Man och några till går därför ihop för att stoppa det utomjordiska hotet, något som är lättare sagt än gjort utan att lämna Manhattan i ruiner!

Att stoppa ett antal superhjältar i samma film är ett mycket djärvt grepp. Det är inte alls säkert att det slår lika väl ut i praktiken som i teorin, det är många viljor som ska samarbeta och då tänker jag snarare på skådespelarna bakom rollerna än karaktärerna som självklart har interna motsättningar också! Självklart har filmen sin bas bland serietidningarna men det är som vanligt inte någon jag har läst i min ungdom (och inte senare heller för den delen). Jag var nog inte mycket för Marvel överlag även om det självklart förekommer vissa undantag.

Hur som helst är jag alltid intresserad av filmer som har en serietidningsförlaga och i synnerhet om det handlar om superhjältar. Fast det var nästan bara sådana jag läste i min barndom så det är väl inte så konstigt kanske. Konstigare är att om man besöker ICA finns i princip ingen av dessa serietidningar kvar i sortimentet och jag tror inte det beror på ICA:s urvalsprocess. Det finns helt enkelt inga svenska varianter av dessa tidningar längre – tyvärr!

Bland skådespelarna märks Samuel L. Jackson som Nick Fury, mannen som förväntas hålla i trådarna och styra och ställa. Det är förstås inte så lätt när man har egensinniga vetenskapsgenier som Bruce Banner, spelad av Mark Ruffalo och Tony Stark som spelas av Robert Downey Jr., med i teamet. De spelar med laget men å andra sidan har de båda så pass speciella alter egon att det inte riktigt går att lita på dem. Eller förresten, det är nog mest Bruce Banners Hulken som kan ställa till det genom att vara förblindad av sitt raseri. När det gäller Tony Stark är det snarare han som är excentrisk och inte hans superhjältekaraktär Iron Man. Men till slut går allting vägen och samarbetet mellan alla hjältarna fungerar hur bra som helst. Förresten så ingår också Thor (Chris Hemsworth), Hawkeye (Jerremy Renner) och Svarta Änkan (Scarlett Johansson) också i styrkan av superhjältar. Inte en dålig arsenal eller hur? De två senare har jag ingen som helst koll på men Hawkeye är i alla fall en jäkel på att skjuta pilbåge!

Vad ska man säga mer då? Jo, att det handlar om en storslagen actionfilm naturligtvis! Om det som händer är tillverkat i en dator eller inte spelar ingen som helst roll, det är inget som märks när jag tittar i alla fall. Man förstår förstås att vissa scener torde vara helt omöjliga att genomföra med konventionell teknik men det syns verkligen inte! Det som kan vara lite negativt är att vi inte ges tillräckligt med introduktion åt de olika karaktärerna trots att första delen av filmen nästan explicit hänges åt detta ändamål. Filmen är nästan två och en halv timme och ändå hinner man inte med. Jag säger inte att man misslyckats egentligen för det känns faktiskt helt omöjligt att hinna med tillräckligt med detaljer på den korta tiden. Det blir ytliga presentationer och förkunskaper är nästan nödvändiga för att man ska få fullt utbyte av filmen. För med handen på hjärtat måste man snabba på lite om filmen ska få någon handling också!

Nu vill jag inte säga att handling är speciellt tung eller svårförstådd men det ser storslagen ut och inte helt oväntat demoleras stora delar av staden i striderna mellan superhjältarna och de invaderande utomjordingarna. Allt är mycket bra gjort och inte ens Hulken gör mig besviken den här gången! Det är kanske skillnad när han inte är huvudattraktionen, det är lättare att animera honom om det finns annat runt omkring som också behöver tittarens uppmärksamhet! Det blir kanske helt enkelt bättre när man samlar alla hjältarna i en och samma film, för vem kan blicka tillbaka och kalla filmen om Thor för en bra film till exempel? Här funkar han dock utmärkt som bifigur!

Det enda misstaget är att man get Iron Man lite för stort utrymme enligt min mening. Jag har ingen emot denna hjälte men det känns lite som att han får mycket med tid i rutan än de andra. Det är naturligtvis positivt för fansen av denna karaktär, men för mig som inte hunnit se Iron Man 2 ännu känns det lite fel. Även Captain Amerika får en hel del tid och det är också en hjälte jag inte kan särskilt mycket om (liksom Iron Man för övrigt).

Men huvudsaken är att det funkar och att det ser bra ut och det gör det!

7/10

Bilder: Copyright: TM & © 2012 Marvel & Subs. www.marvel.com 

---

För Er som är intresserade av att äga ett exemplar av filmen på Blu-ray kan jag glädje Er med att tre exemplar av filmen kommer att lottas ut bland dem som är allra snabbast med att skriva sina postadresser till mig!

Kontaktuppgifter finns under fliken Om Bloggen!

Recension: Hanger - 2009

Hanger

Regi: Ryan Nicholson

2009

Horror

För arton år sedan föddes en pojke för att slängas i en sopcontainer för att dö. Hans mamma vara en hora som enligt sin hallick inte var till någon nytta längre eftersom hon var gravid, ingen var helt enkelt villig att betala för att sätta på henne längre. Denna hallick tog saken i egna händer och bestämde sig för att abortera horans ofödda barn med en trådgalge. Tyvärr bar det sig inte bättre att hon inte överlevde ingreppet – och barnet? Ja, det lyckades på något sätt överleva och togs om hand av en uteliggare. Nu, efter arton år, är det dags för hämnd…

I Gutterballs, som jag skrev om för ett tag sedan, snålades det inte på könsdelar, åtminstone inte av det manliga slaget och här är det inte sämre. Kanske beror det på att samme man – Ryan Nicholson ligger bakom jag vet inte. Det verkar inte helt osannolikt att han gillar arr ha med den typen av sleaze i sina filmer i alla fall. Här är det väl inte så mycket manliga könsorgan kanske, men ett par scener med kvinnliga finns det. Huruvida ett par av dem är fejkade med latex ska jag inte spekulera i, men det ser i alla fall mycket trovärdigt ut! Och i ett par hetande onaniscener är det ingen tvekan!

Filmens tema är onekligen sexuellt, även om det inte hade behövt vara det. Det finns ju gott om andra filmer med hämndtema som fungerar alldeles utmärkt utan att behöva ta till könsdelar för att göra sig intressanta. Men samtidigt så representerar det någonting lite ovanligt och det gör också att det tillförs en del charm till filmen. Skådespelarna är ganska dåliga överlag men det finns något visst över de skruvande karaktärerna som är tilltalande. Flera av dem är vad jag skulle kalla för mentalt efterblivna och det gör att dialogen blir ganska kul. De diskuterar pornografi med varandra och delar upp den i olika kategorier. De jobbar på en sopstation och hittar de sådant som tilltalar den ene så ska han ha det, medan den andre tar han om det som tilltalar honom.

Ett par riktigt grova perversioner finns också i filmen, riktigt äckliga sådana faktiskt, även om det här i sig inte är en särskilt grisig film. Man ryggar tillbaka lite och har lite svårt att se på faktiskt. Det betyder en del när det kommer från en luttrad filmrecensent som är van vid att kolla på annorlunda rullar där den typen av inslag inte är helt ovanliga.

Som helhet betraktad är jag nöjd! Det är inget mästerverk men den klart bästa filmen av Ryan Nicholson som jag har sett så långt. Det ska bli skoj att se om han kan ta ut svängarna ännu mer i framtiden. Det känns som om det här är en filmskapare som jag framledes kommer att ha en mycket god relation till. Jag hoppas i alla fall på det bästa!

The Whisperer in Darkness - 2011 - HP Lovecraft filmatisering

The Whisperer in Darkness

Regi: Sean Branney

2011

Horror/Sci-Fi

Professor Wilmarth debatterar med den berömde författare Charles Fort om det övernaturligas existens. Wilmarth är av den uppfattningen att det som inte går att bevisa faktiskt inte heller finns medan motståndarsidan hävdar något helt annat! Wilmarth, som är folklorist hävdar att det finns mycket lite sanning bakom de sägner som nu verkar ploppa upp i Vermont som riktiga händelser. Allt avfärdas till han träffar på George Akeley som lägger fram fotografier som påstås bevisa ”någots” existens. Wilmarth är ännu inte övertygad och har redan sedan länge brevväxlat med George far, Henry. Påståendena har över tid blivit värre och värre och till slut råder det ingen annan bot än att åka och träffa honom. Vad är det egnetligen som pågår och vilka mystiska varelser tillhör egentligen den märkliga fotavtrycken på fotografierna. Professor Wilmarth ska snart bli varse sanningen.

Jag är en stor beundrare av HP Lovecrafts verk, liksom de flesta skräckfilmsfans verkar vara. Det är trots allt en författare som inte bara har stått för nyskapelse inomskräck och science fiction genren utan som också har ett otal berättelser i sin portfolio. Just därför måste jag inleda med att be om ursäkt för min beskrivning av filmens synopsis ovan, den gör verkligen inte handlingen rättvisa. Jag simplifierar grovt för att jag överhuvudtaget ska få plats med det på rimligt utrymme.

Hur som helst kan jag inte minnas att jag har läst just den här novellen, jag tror inte den finns med i Vertigos Skräcknoveller av författaren även om det finns en hel del matnyttigt i den annars. Jag ska inte ta gift på något och får kolla när tillfälle ges men jag minns i alla fall inte att jag skulle ha läst den. Men alldeles oavsett detta får jag intrycket av att det är en filmatisering som ligger väldigt när den litterära förlagan. Det är liksom en aura av Lovecraft över det hela och jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Kanske är det noirkänslan i den berättade historien, en berättarröst behöver förstås inte per automatik betyda att det är frågan om noir i någon form men här blir det lite pastisch av det hela i alla fall.

Filmen är gjord i svartvitt om nu någon skulle hoppa över filmen av den anledningen. Själv anser jag att det förhöjer stämningen i just den här filmen även om jag inte tycker att det är ett grepp som ska användas allt för ofta. Det kan lätt urvattnas. Men här funkar det bra och känslan av att det egentligen är en film från 40- eller 50-talen är överhängande. Det är nästan helt övertygande och då gäller det inte bara det tekniska aspekterna utan även sådana saker som skådespelarstil till exempel. Man har inte lurat sig själva med att göra en svartvit film och struntat i det som finns runt omkring utan går hela vägen och skapar en fantastisk illusion faktiskt. Den är nästan fulländad!

Jag säger nästan för det är något som gör att jag inte riktigt köper konceptet som äkta. Jag vet inte vad det är, delvis är det förstås eftersom jag vet att det är en tämligen nyproducerad film och det kan också vara att det faktiskt ser för bra ut. Det är inget som stör mig och det är heller inte förrän framåt slutet, när vi får se varelserna, som man önskar att man hade lämnat mera åt fantasin. Lovecraft själv var ju en mästare på det, att beskriva utan att beskriva, men i filmvärlden är det förstås annorlunda. Något måste man visa för att det ska fungera och måste man så måste man och med det i bakhuvudet har man lyckats riktigt bra!

Jag önskar att jag fick chansen att se fler nyproducerade filmen baserade på HP Lovecrafts verk som håller så här hög klass och som faktiskt har en Lovecraftsk känsla över sig. För det här är riktigt bra! Matinékänslan är också mycket mycket bra! Så värst skrämmande är kanske inte filmen men det är å andra sidan mer en science fiction rulle än en skräckfilm tycker jag.

8/10