Idag i filmhistorien...

...fyller Robert Redford 78 år!

 ...fyller  Christan Slater 45 år!

 ...skulle Patrick Swayze fyllt 62 år!

Ninja Academy – 1989 – The Octagon möter Polisskolan

Det här är en film som troligen bara kunde göras på 80-talet. Den är precis lagom tramsig för att vara underhållande. Det är förstås fortfarande en bagatell och inget som borde ha gått till historien. Det gjorde den ju inte heller. Kort sagt kan man säga att det är Polisskolan i repris men med ninjapremisser. Det finns också en blinkning till Chuck Norris filmen The Octagon att hitta. Det är nämligen så att filmen börjar med en tillbakablick där två kämpar – en väster- och österlänning, slåss om sin senseis gunst. Den vite mannen vinner kampen men inte mästarens gunst. Det är visserligen tvärtom i The Octagon men principen är den samma. Ovänskapen och rivaliteten står sig under de kommande åren.

Men glöm nu allt allvar(?) som the Octagon står för, det här är otvivelaktigt en komedi. Det är kanske inte uppenbart i den inledande tillbakablicken men snart står det klart att detta är fallet. En efter en lockas udda personligheter att delta i ninjaakademin. Till och med dessa kan sägas vara inspirerade av Polisskolan. Istället för en komisk kille (Michael Winslow) som gör ljud ifrån sig i alla möjliga och omöjliga situationer har vi här en pantomimkomiker. Vi har också en hemlig agent, en stridis och en mes förstås. Kort sagt, samma typ av personlighetsgalleri som i Polisskolan…

Filmen är klart underhållande, även om den inte borde vara det. Den är underhållande på ett dumt sätt kan man säga. Dumma komedier är ibland riktigt skojiga även om det talar emot allt förstånd att hävda det. Karaktärerna är förstås precis så träiga som man kan förvänta sig men det spelar ingen roll. Det är kul i alla fall.

Man ska dock vara på det klara med att det inte handlar om någon ninjafilm i vanlig bemärkelse. Det finns lite klassiska dräkter med och några enstaka scener, annars är det mest ”eleverna” som ska ta sig genom en hinderbana, härdas och känna tillhörighet. Och hör och häpna, när filmen är slut har samtliga utvecklas och klarar att samarbeta mot filmens stora skurk. Ingen överraskning där alltså…

6/10

The Expedables 3 – 2014 – Idel stora namn

Tja, vad ska man säga om det här då? Har vi inte redan sett allt som den här filmen har att erbjuda? Den enkla sanningen och svaret på den frågan är förstås JA! Låt vara att man här har lyckats få med Harrison Ford och Mel Gibson i rollistan. De sköter sig precis lika bra som man kan förvänta sig. Det gör också Wesley Snipes som också är med. Övriga roller besätts som vanligt av Sylvester Stallone, Jason Staham, Dolph Lundgren, Jet Li och Arnold Schwarzenegger. Bruce Willis återfinns däremot inte såsom han har gjort i de två tidigare filmerna. Jag har egentligen ingen åsikt om det. Det är Harrison Ford som har tagit över funktionen och det funkar för mig.

Alltså idel stora namn men det har vi ju å andra sidan vant oss vid sedan de två tidigare filmerna. Bara stora namn gör ju som bekant ingen film, det krävs någon form av handling och eftersom det här är en högexplosiv actionfilm behövs det också tilltalande actioneffekter, explosioner och massor av skjutvapen.

För min del fallerar filmen på alla plan utom just kända namn i rollistan. Det är en ganska tråkig story, skådespelarna känns ganska trötta och det exploderar på tok för mycket för att det ska vara underhållande att se på. Bara action för dess egen skull är inget jag förespråkar.

I enkelhet handlar det om att gänget, som förstås är ute på uppdrag stöter på Conrad Stonebanks som spelas av Mel Gibson. Snart står det klart att det är skurkarnas skurk och att det dessutom finns en historia mellan honom och ledaren för gänget, Barney Ross (Stallone). Riktigt vad kommer förstås inte fram förrän senare men det är inte alltför svårt att räkna ut hur det ligger till. Överhuvudtaget är det en ganska förutsägbar film, även med actionfilmsmått mätt.

Hur som helst ska Barney ge sig efter skurken och skaffar för det personliga uppdragets skull nu personal. Låt oss säga att det inte går helt smärtfritt. Han kommer att behöva all hjälp han kan få och under tiden smäller det omkring honom. Vi kan alla räkna ut hur det kommer att gå…

Överlag en ganska trött film alltså. Det smäller och exploderar men det räcker inte. Historien är tråkig och karaktärerna får inget utrymme att jobba på klichékomiken heller.

4/10