Violent City - 1970 - Charles Bronson i sitt esse!

Violent City

Aka: The Family

Regi: Sergio Sollima

1970

Thriller/Drama

Jeff Heston (Charles Bronson) är en yrkesmördare som efter att ha blivit bedragen och lurad lämnas att dö i en pöl av sitt eget blod. Eftersom han överlever är naturligtvis hans hämndlystnad stor och han spårar upp dem han anser vara skyldiga till förräderi mot honom. Under denna vedergällning konfronteras han också med Weber, (Telly Savalas) en gangster som vill att Jeff ska ingå i hans organisation. Jeff avböjer men ingen tackar nej till ett sådant erbjudande från maffian ostraffat! Intrigerna tätnar och snart befinner han sig insnärjd i ett händelseförlopp där man inte riktigt kan vara säker på vem planens arkitekt är.

Det var länge sen jag såg en film med min gamle favoritskådis Charles Bronson i huvudrollen och direkt i inledningsscenen märker man att det är ett kärt återseende. Sedan följer en biljakt på 70-tals maner som faktiskt är väldigt välfilmad. Det skickliga bildspråket gör att det faktiskt blir lite spännande även om det absolut inte borde vara det. Både denna men även nästa scen, som nästan för tankarna till en klassiks västern shoot-out, skvallrar om att det är en europeisk produktion.

Bronson var ju ett stort namn inom europeisk film på 70-talet och det är ett nöje att se honom spela mot sin fru Jill Ireland som han gjorde många gånger. Det finns liksom en speciell kemi dem emellan som är oefterhärmlig. Något som är störande är dock att en del scener endast finns bevarande med italienskt ljudspår, vilken är relativt irriterande. Dock kan jag säga att om det inte vore för dessa scener och en komplett film, hade den vid flera tillfällen blivit totalt obegriplig. Trots att engelska och italienska blandas och är irriterande är det alltså ändå att föredra!

Även Telly Savalas gör ett bra jobb som maffiabossen Weber. När Jeff börjar plågas av samvetskval, ånger och sentimentalitet uppväger Weber det med en rå attityd av någon som befinner sig i maktens position. Man har dock anledning att tvivla på vem det är som egentligen ligger bakom planerna. Vem är en bricka i spelet eller en marionett som styrs från annat håll? Kanske är denna del av filmen lite för tydlig, men vad gör väl det när man får njuta av filmmusik från självaste Morricone?

På det hela taget tycker jag den här filmen är bra utan att för den skull bli något mästerverk. Man får det man förväntar sig av Charles Bronson och Telly Savalas, Jill Ireland är lika vacker som vanligt och visar faktiskt lite hud i ett par scener. Det är i alla fall inget filmen får minuspoäng av!

En självklar film för Bronsonfantasten men kanske inte annars…

6/10

Vilse i Pannkakan - 1975 - Inte förstörde den min barndom i alla fall!

Vilse i Pannkakan

Regi: Staffan Westerberg

1975

Fantasy/Äventyr

Staffan (Staffan Westerberg) är fem och ett halvt år eller 2907 dagar, så han är ganska gammal. Hans mamma och pappa lämnar honom med en gigantisk pannkaka som han ska äta upp, men han vill inte! Plötsligt hörs en röst från pannkakan och fram tittar Vilse, en liten krabat inte större än ett finger som bor i pannkakan tillsammans med sin maka Vilja och en massa andra figurer. Trashanken som ska segla med sin båt till horisonten eller den elaka Storpotäten som vägrar dela med sig från sitt stora potatisland.

Det finns väl egentligen inte så mycket att säga om den här serien som inte redan har sagts. Den har anklagats för att ha förstört barndomen för en hel generation men jag tog då i alla fall ingen skada av den. Jag var fem år gammal när serien gjordes och gillade den skarpt. Därför var det med stort intresse som jag ånyo bekantade mig med den igen när tillfälle äntligen gavs.

                                   

Jag konstaterade snabbt att om jag inte haft en nostalgisk koppling skulle jag nog ha stängt av ganska så raskt. Ändå lyckades serien att fånga mitt intresse av någon skum och mystisk anledning och de första fem av de totalt tio avsnitten försvann utan att jag knappt hunnit blinka. Ju längre berättelsen pågår desto intressantare blir den, man lär faktiskt känna karaktärerna även om de råkar vara dockor och tydligt manövrerade av mänskliga händer. Staffan Westerberg försöker heller inte dölja detta vilket jag tror hade varit ett ödesdigert misstag.

Det uppenbarades också för mig att trubaduren som spelar låtar mellan avsnitten och även en del symboliserande visor som ingår i berättelse är ingen mindre än – Thomas Wiehe! Jag älskade denna musik som barn och när jag nu återhör den lite drygt 30 år senare älskar jag den fortfarande! Thomas var en av mina absolut första musikaliska idoler och det är inte svårt att se vilken inverkan han haft på mig om jag nämner favoriter som Bengt Sändh och Finn Zetterholm för att inte tala om Thomas äldre bror Mikael Wiehe och den störste av dem alla Cornelis Vreeswijk – idel trubadurer! Skulle du läsa det här Thomas, så ska du veta att du var den förste som banade väg för alla de andra!

Annars är berättelsen ganska allvarsam och surrealistisk och det finns säkert hur mycket metaforer och symbolism som helst under ytan om man är ute efter att analysera. Ser man den här som barn är man lyckligt ovetande om detta och som vuxen betraktare finner jag det heller inte helt självklart. Staffan Westerberg själv hade dock säkert väldigt roligt när han agerade berättare av sitt eget poetiska manus och dolde hemligheterna väl.

Det här är ett stycke kulturskatt, den saken är helt klar!

7/10

Vem är du? - 2005 - Svensk svår Anden-i-glaset film!

Vem är du?

Regi: Jonas Skelterwijk

2005

Horror

Vännerna Kim, Kalle och Johan (Nils Olsson, Staffan Andersson och Ola Roxendahl) förbereder en spöklik kväll i en gammal spritfabrik. Men hjälp av lite tända ljus och gott om öl planerar de en mysig kväll med tjejerna Stina, Lisa och Åsa (Anna Rydberg, Estelle Lönnberg och Nour El-Refai). De ska leka ”anden i glaset” och vilken plats vore mer lämpad än just det rum där den gamla vaktmästaren brutalt mördade sin fru för bara några år sedan? Reglerna gås igenom, skriv din fråga på en lapp och viska den sen i glaset. Men ställ aldrig någonsin den förbjudna frågan, frågan som väcker det onda till liv – vem är du?

Till en början funderar man onekligen på vad det egentligen är man har valt att titta på. Det skriker amatörfilm lång väg och skådespelarinsatserna är verkligen bortom all kritik. Att man dessutom valt att göra filmen på skånska påverkar heller inte dessa insatser på något positivt sätt. Missförstå mig inte nu, som skåning själv ser jag detta tilltag i grund och botten som förträffligt, men det låter så överdrivet styltat. Nästan som om man har ansträngt sig för att tala så tydligt som möjligt. Bildspråket kan också till en början upplevas som väldigt fladdrigt och kameravinklarna som tröttsamma men om Ni läser vidare så ska jag förklara varför det inte är så illa som det först låter.

Man sugs in i filmen och skådespelarna till trots så vill man veta mer av historien. Finns det verkligen en okänd ondska absorberad i väggarna i den gamla fabriken eller håller killarna bara på att lura tjejerna för att komma innanför deras trosor? Vem, vad, hur och varför är frågor som susar genom skallen. Efterhand bättrar sig skådespeleriet också och man kommer på sig själv med att faktiskt inte störa sig alls på det. När karaktärerna verkligen börjar bli rädda funkar det riktigt bra! Det ser äkta ut och de udda kameravinklarna bidrar tillsammans med den mycket lämpliga filmmusiken till att höja stämningen.

Det är svårt att skriva vidare utan att avslöja viktiga händelser i filmen. Den bygger ju i mångt och mycket på just den nyfikenhet man har som tittare, åtminstone från mitt sätt att se det. Jag kan ju i alla fall säga så mycket att jag rekommenderar filmen varmt, framförallt till dem som gillar spökhistorier. Quijaboardsfilmer växer inte på träd och när det dessutom produceras en svensk sådan tycker jag man ska ta tillfället i akt!

Kort sagt: gillade du Long time dead och witchboard 1 & 2 tycker jag definitivt du ska se där här. Den är kuslig utan att för den sakens skull bada i blodsdrypande effekter. Det gedigna hantverket bakom kameran får göra jobbet helt enkelt!

5/10