Supergirl – The Movie - 1984

Supergirl

Aka Supergirl – The Movie

Regi: Jeannot Szwarc

1984

Sci-Fi/Action

Kara (Stålmannens kusin) kommer av misstag till jorden för att återfinna Omegaheadron som är kraftkällan till hennes hemstad. Kraftkällan har emellertid hamnat i händerna på Selena, en häxa som drömmer om världsherravälde. Med hjälp av den nya kraftkällan ökar Selenas magiska krafter hundrafalt och hon är fast besluten att inte ge upp sin nyfunna styrka. Stålflickan får slåss med både kraft och list mot de mörka krafter av ren energi som Selena frambringar.

En av de roligaste filmerna jag har sett på länge. Den är riktigt B men har helt klart en viss charm och är tämligen underhållande. Skådespelarna är egentligen inte så dåliga men hela produktionen skriker av lågbudget och det drar ned det totala intrycket något. Fast det är klart, den här typen av filmer gjordes på det här sättet vid den här tiden och skulle man jämföra med förlagan, dvs. Supermanfilmerna, hamnar man inte allt för långt bort. Flygscenerna är härligt filmade och även om man inte direkt ser några trådar, märker man tydligt att de trots allt finns där.

De jordiska miljöerna är riktigt bra och trovärdiga, men när man gestaltar Karas hemstad eller den fruktade fantomzonen fallerar det något. Åtminstone tycker inte jag att fantomzonen är framställd alls på det här sättet i serietidningarna, fast det kanske inte var visuellt möjligt att framställa den så heller.

Helen Slater som spelar Stålflickan är riktigt trovärdig, framförallt i hennes hemliga identitet som skolflickan Linda Lee och som Kara d v s Stålflickans verkliga identitet utan krafter i hemstaden. Även Faye Dunaway som den elaka häxan Selena gör ett bra jobb och sen kan man ju inte komma ifrån Peter O’Toole som alltid bjuder på en fin föreställning! En kul detalj är förresten en koppling till Superman som man får genom att ha med Marc McClure som spelade Jimmy Olsen även i de filmerna.

Personligen tycker jag att det kanske var lite för mycket hokus pokus i filmen då den ju handlar om en kvinnlig magiker som vill skapa ett världsherravälde med sig själv som självklar diktator och filmen är kanske en aning lång för efter de 138 minuter som filmen varar (Directors Cut) är man ganska slut.

Star Trek – The Wrath of Khan – Blu-ray

Först och främst vill jag konstatera att jag redan skrivit om den här filmen sedan tidigare och att den här texten alltså bara rör sig om ett komplement och mina erfarenheter av den blu-ray utgåva som återfinns i den stora boxen, den med alla filmerna! Upplevelsen är helt fantastisk och speciellt inne i Genesisgrottan är det en stor upplevelse att se på filmen. Detta är förstås inte allt men det är inte en lika tacksam film för blu-ray som dess föregångare – The Motion Picture, eftersom den inte är i närheten av att vara lika storslagen, men visst är det en vacker skapelse med all science fiction. Man har verkligen ansträngd sig för att få det att se så bra ut som möjligt!

Recension: Sacred Flesh - 2000

Sacred Flesh

Regi: Nigel Wingrove

2000

Drama/Erotik

Abbedissan på ett kloster lider av svåra mardrömmar som står i begrepp att utredas av kyrkan. Behövs det en regelrätt exorcism eller handlar det helt enkelt om undertryckta sexuella fantasier som kommer upp till ytan av en eller annan anledning? Som ledsagare genom synerna och visionerna finns Maria Magdalena som talar för ett bejakande av sexualitet och ett fördömande av den katolska kyrkans inställning, samt en motsvarande karaktär med motsatta åsikter.

Det tar inte särskilt många minuter förrän man tröttnar på den amatörmässiga känsla som denna film lider av. Att ämnet, kontroversiella framställningar av nunnorna i diverse sexuella konstellationer, och även kyrkan som helhet, är intressant hjälper visserligen upp det en del, men inte tillräckligt för min smak. Det finns inte riktigt samma nerv som i de äldre nunsploitationfilmerna från genrens storhetsperiod och det är kanske lite däri problemen ligger. Man är inte så intresserad av briljant skådespeleri eller fantastiska kameraåkningar utan snarare av känslan att filmen är gjord på allvar, med motivet att, antingen uppröra eller åtminstone skapa någon form av poäng och ståndpunkt. Här får man istället känslan av att det är en imitation av vad som gjordes under storhetsperioden, måhända en hyllning men inget som egentligen står på sina egna ben.

                                           

Sleaze finns det förstås gott om även om det många gånger känns som om det finns med i filmen för sin egen skull. Poängen verkar vara att visa så mycket bröst och annat som möjligt i stället för att göra en poäng av det. Dessutom har man gjort handlingen ganska lätt för sig. Filmen utspelar sig egentligen i episoder, där varje del består av de visioner som abbedissan tycks lida av just då. Jag kan förresten avslöja att det inte längre handlar om några större buskar, som under storhetsperioden, utan snarare om välansade porrtofsar när det kommer till de nedre regionerna.

Så det här balanserar verkligen på gränsen för det som torde vara av intresse för inbitna nunsploitationtraditionalister och de som endast söker erotik där blasfemin står i centrum. Jag är personligen mer förtjust i de alster där man inte nödvändigtvis fokuserar på att ha allt sleaze visuellt utan insinuerar stora delar. Jag finner det förfaringssättet långt effektivare, men det torde väl inte vara någon överraskning för de som läst några av mina tidigare recensioner i alla fall.

Är man inte tidigare bevandrad i genren är den nog inte den bästa inkörningsporten, men för komplettister är den naturligtvis ett måste!