Supergirl
Aka Supergirl – The Movie
Regi:
Jeannot Szwarc
1984
Sci-Fi/Action
Kara (Stålmannens kusin) kommer av
misstag till jorden för att återfinna Omegaheadron som är kraftkällan till
hennes hemstad. Kraftkällan har emellertid hamnat i händerna på Selena, en häxa
som drömmer om världsherravälde. Med hjälp av den nya kraftkällan ökar Selenas
magiska krafter hundrafalt och hon är fast besluten att inte ge upp sin nyfunna
styrka. Stålflickan får slåss med både kraft och list mot de mörka krafter av
ren energi som Selena frambringar.
En
av de roligaste filmerna jag har sett på länge. Den är riktigt B men har helt
klart en viss charm och är tämligen underhållande. Skådespelarna är egentligen
inte så dåliga men hela produktionen skriker av lågbudget och det drar ned det
totala intrycket något. Fast det är klart, den här typen av filmer gjordes på
det här sättet vid den här tiden och skulle man jämföra med förlagan, dvs.
Supermanfilmerna, hamnar man inte allt för långt bort. Flygscenerna är härligt
filmade och även om man inte direkt ser några trådar, märker man tydligt att de
trots allt finns där.
De
jordiska miljöerna är riktigt bra och trovärdiga, men när man gestaltar Karas
hemstad eller den fruktade fantomzonen fallerar det något. Åtminstone tycker
inte jag att fantomzonen är framställd alls på det här sättet i
serietidningarna, fast det kanske inte var visuellt möjligt att framställa den
så heller.
Helen
Slater som spelar Stålflickan är riktigt trovärdig, framförallt i hennes
hemliga identitet som skolflickan Linda Lee och som Kara d v s Stålflickans
verkliga identitet utan krafter i hemstaden. Även Faye Dunaway som den elaka
häxan Selena gör ett bra jobb och sen kan man ju inte komma ifrån Peter O’Toole
som alltid bjuder på en fin föreställning! En kul detalj är förresten en
koppling till Superman som man får genom att ha med Marc McClure som spelade
Jimmy Olsen även i de filmerna.
Personligen
tycker jag att det kanske var lite för mycket hokus pokus i filmen då den ju
handlar om en kvinnlig magiker som vill skapa ett världsherravälde med sig
själv som självklar diktator och filmen är kanske en aning lång för efter de
138 minuter som filmen varar (Directors Cut) är man ganska slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar