American Battleship – 2012 - Plagiat från dårhuset!

Alla som har sett storslagna Battleship (2012) förstår genast att det här är en film designad att rida lite på vågen av den. Här handlar det verkligen inte om någon påkostad högbudgetfilm, snarare tvärtom. Ökända The Asylum ligger bakom och man kan vänta sig en hel del plagiatism! Självklart är det mer kända Battleship som får släppa till mest av sin handling men det dröjer heller inte särskilt länge förrän man hittar rena dialogstölder från Star Trek. Inte nog med att man refererar till ett fartyg vid namn USS Enterprise (vilket i sig kanske inte är konstigt) man diskuterar också den maskningsanordning som gör fiendeskeppet osynligt med nästan exakt samma dialog som man gjorde när man upptäckte det samma i ett Star Trek avsnitt från 60-talet! Och inte nog med det, snart skämtar man om Klingons också!

Skådespelarna är faktiskt oväntat bra. Det finns inte så mycket att klaga på när det gäller dem. Visserligen har de enormt tvådimensionella karaktärer att jobba med men de klarar att leverera trovärdiga repliker. Jag hade snarare förväntat mig en katastrof! Och katastrofen kommer, det är bara att vänta tills man ska till att visa utomjordingarna som visar sig vara fienden. Eller katastrof kanske är att ta i, det är inte snyggt i alla fall! Några miljöer är taffligt gjorda och det finns några tydliga miniatyrsekvenser men annars är det som sagt över förväntan. Det är egentligen ingen dålig film, bara fruktansvärt tråkig och utan så värst mycket innehåll. Manuset är den västa fienden, men så går det när man återanvänder och utnyttjar det andra har gjort först!

4/10

Recension: Stash House – 2012

Om jag överdriver en smula skulle jag vilja säga att det här är den första filmen med Dolph Lundgren som jag har sett sedan The Punisher (1989) och Dark Angel (1990). Det är förstås inte sant eftersom han har medverkat i ett stort antal filmer sedan dess, The Expendables inte minst!

Men det är ingen skådespelare jag söker efter, han må vara svensk men bra har han sällan varit i de filmer jag har sett honom i. Enbart patriotism räcker inte till från min sida. Ändå fylls jag av ett visst välbehag när jag ser honom göra entré i filmen. Jag hade ingen aning om att han var med och blev glatt överraskad över att få se vår svenska hjälte i en dussinfilm än en gång.

Det är bara det att Stash House inte är en dussinfilm, den är bra mycket bättre än vad man skulle kunna tro om man läser handlingen. Det verkar simpelt och visst, handlingen är kanske inte så avancerad men man har ändå lyckats göra filmen tämligen spännande! Som vanligt lyckas man dock inte hålla spänningen uppe hela vägen och framåt slutet börjar det falla isär. Våldsamheterna håller dock i sig och några av filmens mest kallblodiga handlingar inträffar i filmens andra halva.

Överlag är det klart en underhållande film. Den kommer säkert inte att gå till filmhistorien på något sätt men under de dryga 90 minuter som den pågår är det en underhållande actionfilm.

5/10

Recension: Journey 2: The Mysterious Island - 2012

Journey 2: The Mysterious Island

Regi: Brad Payton

2012

Äventyr/Action/Fantasy

Ett mystiskt meddelande i kod når unge Sean Anderson (Josh Hutcherson). Han är övertygad om att det kommer från hans farfar och när han med hjälp av sin styvfar lyckats dechiffrera det är han ännu mera övertygad. Det finns visserligen ingen avsändare till meddelandet men eftersom det talar om att Jules Vernes mystiska ö verkligen existerar och dessutom antyder koordinaterna finns det inte något som kan hålla honom kvar. Han måste helt enkelt resa och lyckas på något sätt också övertyga sin styvpappa (Dwayne Johnson) att det är det enda rätta. Det är dags för äventyr!

Egentligen är det här mest en uppföljare på pappret, det finns inget som knyter samman den här filmen med föregångaren Journey to the Center of the Earth mer än Sean Andersons karaktär och att det handlar om en litterär förlaga av Jules Verne så klart! Jag har inte läst boken men jag har dock sett filmen från 1961 så historien är välbekant. Det är väl inget märkligt i sig, en okänd ö med ett – ska vi säga – annorlunda, djur och växtliv! En fantastisk berättelse i rätt form skulle jag tro.

Här är det lite för barn- och ungdomsanpassat. Det blir lite för glättigt och lite för lite karaktärsutveckling. Det är underhållande ändå men en något vuxnare approach hade inte skadat mig i alla fall! Dessutom kan jag inte låta bli att jämföra med den tidigare filmen och jag tycker att det brister på ett par ställen i jämförelsen. Jag har inget emot att man kommer till ön via helikopter istället för luftballong eller något annat, men jag tycker att man kanske borde ha inkluderat den berömda krabbscenen på ett eller annat sätt.

Det som också är till filmens nackdel i jämförelsen är att man i den här redan känner till var man har hamnat och är så insatt i hur ön fungerar att det inte finns något som överraskar. Det blir snarare ett detektivarbete med boken som mall för hur man ska röra sig över ön och vilka vägar som leder vart etc.

Det ser dock snyggt ut för det mesta och enbart vid några få tillfällen ser det dataanimerat eller fejkat ut. Det är ett bra betyg för en film med så här pass mycket fantasifulla miljöer och djur! Till och med skådespelarna är hyggliga! Naturligtvis Michael Caine, som visserligen skulle kunna göra det här i sömnen, men även Dwayne Johnson är oväntat bra. Han passar faktiskt bra i rollen som styvpappan och det var inget jag hade räknat med.

Överlag får filmen godkänt men inte så mycket mer. Det är en klart underhållande rulle i dryga 90 minuter men inget som man behöver se om inom en överskådlig framtid. Dock gav mig filmen lust att bekanta mig men Jules Vernes historier i första person. Om det blir så eller ej vågar jag inte lova men håll utkik på Bedårande Böcker om det skulle råka dyka upp något där!

5/10