Recension: Modig - 2012

Modig

Aka: Brave

Regi: Mark Andrews, Brenda Chapman

2012

Animerad

Merida är en ung prinsessa som verkligen inte vill falla in under den stereotypiska bilden av hur en ”riktig” prinsessa ska bete sig. Under hela sin uppväxt har hon fått höra det ena efter det andra om hur hon beter sig ”fel” av sin mamma. Traditionen bjuder att den förstfödde ur kungarikets fyra klaner alla har rätt att be om prinsessans hans och ska sedan genom en tävling visa vem som är henne mest värdig. Som den rebell hon är vägrar hon rätta in sig i leden och efter ett gräl med sin mamma springer hon hemifrån. Hon hamnar hos en häxa som hon ber om en trollformel som ska förändra hennes mamma. Vad trollpackan glömmer att tala om är dock att formeln får mamman att förvandlas till en björn. Nu kommer saken i ett annat läge, Merida har två soluppgångar på sig att klura ut hur man bryter förtrollningen innan den blir permanent och hennes mamma förblir en björn för alltid!

Som vanligt när det handlar om Disney/Pixar är det frågan om exceptionell animation som gäller! Problemet är att denna perfektion gör att filmen i sig inte sticker ut från mängden. För att imponera måste man utveckla det man har gjort tidigare och göra det ännu bättre. Det är svårt att imponera när man har en så hög lägstanivå helt enkelt. Med detta vill jag förstås ha sagt att ingenting i den visuella upplevelsen går att klaga på eller göra bättre. Bluraykvaliteten är helt fantastisk!

Historien i sig är inte unik men det är heller inte den vanligaste prinsessesagan men passar väl in i sin kontext. Och jag blev faktiskt lite förvånad över några mer vuxna referenser här och där. Jag minns förstås inte ordagrant men sexuella referenser i Disney/Pixar filmer får mig att höja på ögonbrynen lite. Naturligtvis handlar det inte om några plumpa kommentarer utan snarare om ytterst smakfulla och subtila insinuationer och det är inget som påverkar slutbetyget varken hit eller dit i någon större utsträckning.

Men även om det här är en kompetent film på alla sätt och vis måste jag ändå säga att jag blev aningen besviken på den. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men någonstans längs vägen slutar det att vara trollbindande, ganska tidigt faktiskt, och forstsätter ”bara” vara riktigt genomarbetat. Kanske är det att det saknar några dimensioner som jag reagerar över. Det är lite för svart och vitt, lite för platt för att det ska bli riktigt intressant. Jag skulle önska att man hade utvecklat bakomhistorien lite mer. För man har tillverkat en legend inför filmen och lagt den i bakgrunden av filmen. Visserligen kan man få lite mera till livs angående detta i extramaterialet men jag tycker nog det är på sin plats att förmedla det i själva filmen på ett bättre sätt än vad som sker.

Det blir aldrig riktigt gripande, aldrig riktigt roligt och heller aldrig riktigt spännande. I alla avseenden saknar filmen någon som skulle kunna ha lyft den och gjort den till en riktig succé. Men som jag tidigare var inne på så är lägstanivån när det gäller Disney/Pixar så pass hög att det blir ett anständigt betyg i alla fall!

7/10

Bilder: © Disney/Pixar

The 7 Adventures of Sinbad - 2010 - typisk bakfyllefilm!

Det här vad jag kallar för en typisk bakfyllefilm. Den är egentligen tämligen usel i alla avseenden, vissa digitaliserade montage är helt förfärliga, men har ändå någon form av charm som tilltalar. Det gör inget om man halvslumrar eller tittar bort för ett ögonblick och blurayutgåvan har onekligen underhållande bildkvalitet!

Äventyret eller äventyren i sig skulle kunna vara riktigt snygga om man hade lagt ned lite mer tid och pengar på produktionen. Men det är alltså inget man har bemödat sig med. Ska man hitta något som trots allt är lite bättre är det trots allt skådespelarna som inte är katastrofala, rent av anständiga. Filmen i sig utspelar sig med en av den ursprunglige Sinbads efterkommande och i nutidsmiljö, givetvis uppblandat med mytologiska varelser och dylikt.

Men oavsett vilket så är det och förblir en bakfyllefilm som man både kan ha och mista. Den är tillräckligt underhållande för att man inte ska störa sig på den och tillräckligt enkel för att man inte ska behöva anstränga sig det minsta för att kunna tillgodogöra sig den. Att dela ut betyg till en sådan film är inte så lätt eftersom underhållningsvärdet kanske väger tyngre än de faktiska kvaliteterna men i slutändan handlar väl ändå film om underhållning och inte om akademiskt formulerade tankar om konstformen.

5/10

Dark Tide - 2012 - Halle Berry!

Dark Tide

Regi: John Stockwell

2012

Äventyr

Kate Mathieson är unik. Hon är den enda i hela världen som fridyker tillsammans med hajar, vithajar till råga på allt. Under en filminspelning går dock allt snett och en av Kates bästa vänner dödas av en haj. Detta gör att hon under lång tid vägrar att befatta sig med hajarna igen och hon dyker definitivt inte med dem. Hon dyker faktiskt inte alls! Hon livnär sig på att ta ombord turister på sin båt och ta dem till Seal Island, en plats där sälarna lever i tusental. Men så dyker ett erbjudande upp. En miljonär är ute efter den optimala kicken och vill att hon ska bistå honom med att förverkliga drömmen att dyka med hajar. Hon ställer sig tveksam men mjuknar och tar med honom under förutsättning att det är hon som bestämmer om han tillåts komma ut ur hajburen eller inte.

Att benämna den här filmen för djurskräckis är verkligen att överdriva men det finns trots allt några sekvenser där hajarna är så pass skräckinjagande att nerverna är på helspänn som åskådare! Ingenting är överdrivet och hajarnas naturliga storlek används. Det är heller inte frågan om hämndlystna bestar som inte ger upp utan anfaller gång efter gång, oneliners som You’re Gonna Need a Bigger Boat behövs inte.

Istället är det frågan om ett havsäventyr och ett drama om hur svårt det kan vara att hoppa upp i sadeln igen efter att ha ramlat av, bildligt talat förstås. Kate Mathieson spelas av Halle Berry och hon gör ett bra jobb! Ingen briljerar men det känns äkta och det är egentligen så det ska vara. När en film blir en skådespelares privata lekplats brukar det lukta misslyckande lång väg.

Det är egentligen mycket transportsträcka mellan den initiala olyckan och det som slutligen blir filmens upplösning – den avslutande dykningen. Men det är ett bra skrivet manus och även de små till synes oviktiga händelserna smälter bra in i handlingen. Jag tycker den här en spänning och det är heller inte helt självklart hur det kommer att gå, kanske beroende på att det faktiskt inte är en regelrätt  hajskräckfilm.

Det är fina bilder på hajarna, hur mycket av fridykningsscenerna som har gjorts i en dator vill jag inte spekulera i. Men jag skulle kunna sätta ganska viktiga delar av min anatomi på att inte Halle Berry simmat runt bland vithajar för inspelningens skull.

Jag gillar filmen men jag tror inte det finns något större värde i att se om den inom en snar framtid. Det är helt enkelt en sådan film som fungerar en gång men inte en gång till -  i alla fall inte på bra länge!

7/10