Boys Don't Cry
Regi: Kimberly Peirce
1999
Drama
Skriven av: Linda Snöberg
Filmen är baserad på
en verklig händelse, Brandon Teena är den nya populära killen i Lincoln, Nebraska.
Han hänger ute med grabbarna och dricker, bilsurfar och charmar de unga
tjejerna, som inte har mött en så känslig och omtänksam ung man
någonsin. Livet flyter på bra för Brandon, nu när han är en kille i gänget och
träffar traktens vackra Lana. Fast det är en viktig detalj han har glömt att
nämna, han är nämligen en kvinna som heter Teena Brandon. När Brandons bästa kompis får reda på det, blir Brandons
liv inte detsamma längre, han får känna på vreden från han kompis genom svek,
våldtäkt, misshandel osv.
Början av filmen är lite slö, men historien drar in dig tills
du faktiskt nästan drunknar i en bubbelpool av omväxlande och extrema känslor
på ett brilliant sätt. Filmen hade en excellent synpunkt på hur konventionella personer inte förstår andra
som är olika och som har det svårt att passa in och att finna sig själva.
Bara vetskapen att filmen är baserad på en verklig händelse gör att filmens
budskap blir mer viktigt. Det är en film om känslor, att bara vara sig själv,
göra misstag och få betala för dem, kärlek där enbart kärleken är det enda man
bryr sig om och inte hur man är som person. Kimberly Peirce ger oss historien
rakt utan att fokusera för mycket kring småsaker och det gör filmen så
ofantligt bra. Musiken spelade också en viktig roll för att förstärka de enorma
känslorna som filmen ger oss.
Hilary Swank var välförtjänt av den Oscar som hon fick för
bästa skådis. Det konstigaste är att inte Kimberly Peirce ens var nominerad för
hennes fina regi av det mest svåra i en
historia att berätta, tragedier i verkliga livet. Det fysikaliska framträdandet av
skådespelaren är slående – med sitt korta hår och platt som en pannkaka, hennes späda röst,
hon kunde verkligen passera sig
som en ung kille, så Hilary Swank
gör den här svåra rollen riktigt riktigt bra. Hon gjorde ett exceptionellt jobb med att porträttera Teena
och visade den plågsamma smärtan Brandon kände, just för han inte är som
alla andra är wow! Finns inget bättre ord att säga. Kärleksscenen som gjordes
med Lana var underbar att se och mycket bra genomförd.
Man kunde se Brandons önskan att leva det liv han/hon ville,
påfrestningarna i hans liv. Det som är bra med filmen är också att man får se
det ut Brandons syn på det hela och förstå hur svårt det faktiskt måste vara.
När då sista scenen kom i filmen hade jag en stor klump i halsen och mina tårar
rann ner för kinderna, så otroligt rörande och sorgligt på samma gång.
Det är fruktansvärt
att veta att det finns personer därute som går igenom saker som detta, men det
är fantastiskt att någon ville göra en film på ett sådant här viktigt ämne för
att andra ska kunna förstå eller åtminstone få upp ögonen om att de inte är
ensamma om att vara olika andra. Jag känner mig som en bättre människa
efter att ha sett filmen, därför att den fick mig verkligen att tänka på
världen runt omkring mig och människor som man träffar när man t.ex. bara är
ute och går. Se den, lär dig ifrån den och bestäm dig för hur Du vill vara!
Till Hilary Swank: Skådespelare som du gör filmer till
konstverk. Tack så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar