Recension: Brain Dead - 2007



Brain Dead
Regi: Kevin Tenney
2007
Horror

Allt börjar med en fisketur men plötsligt, som en blixt från klar himmel, slås en av fiskarna omkull och blir genast förvandlad till något omänskligt. Det dröjer inte längre förrän han har slitit den andra mannen i stycken och ätit upp hans hjärna. Samtidigt sitter två arresterade män sammanlänkade med handklovar i en skåpbil underförflyttning. När en av dem beslutar sig för att rymma har den andra inget väl än att komma med. De förflyttar sig genom skogen till en ensligt belägen stuga i närheten. Till den flockas också pastorn och hans medhjälperska, som han inget hellre vill än att sätta på egentligen, och två tjejer som är ute och vandrar i skogen. Denna samling udda karaktärer upptäcker snart att något är ute efter dem, något som närmast är att betrakta som en zombie. Den vill åt deras hjärna och vad värre är, det finns flera av dem…

Kevin Tenney ligger bakom en av mina absoluta favoriter från mitten av åttiotalet, nämligen Witchboard. Jag tänkte säga att det även är min absoluta favorit när det gäller ouijafilm, men kom sedan på att urvalet kanske är för litet för att kunna betraktas som egen genre. Han ligger också bakom uppföljaren Wichboard 2, Night of the Demons och Witchtrap. Men det var många år sedan nu och det är dags att se efter hur tiden har förvaltat denne filmskapares talang till våra dagar.

För det första är det inte riktigt samma typ av film som jag minns åttiotalsproduktionerna som, det är betydligt mer humor inblandat och det behöver inte nödvändigtvis vara något negativt. Men spänningsmomenten försvinner i och med detta. Fast å andra sidan tror jag inte att det är meningen att filmen ska skrämmas heller. Intentionen är sannolikt att underhålla och den gör den verkligen! Dialogen är fullständigt förbluffande och det är väl lite märkligt att det är det första man minns efter att ha sett en film med blod, tarmar och hjärna i sig? Men effekterna skäms inte heller för sig, det är välgjorda skulpteringar och makeupeffekterna är oftast helt suveräna! Och eftersom det är uppenbart att det inte är någon gigantisk hollywoodproduktion – med tillhörande budget, blir man lite extra imponerad faktiskt.

Skådespelarna är inte suveräna och en hel del av dem spelar över enormt. Men de värsta exemplen är också de mest underhållande och jag är fullständigt övertygad om att det är menat att vara just på det sättet. Det finns troligen en poäng att förlöjliga TV-pastorer, som det är frågan om i detta fall, visa på en hycklande fasad och mänsklig åtrå, kättja till sin nästa helt enkelt. Och jag kan förstå honom, för den stereotyp till medhjälperska han har är en riktigt cock-teaser. Men det är oerhört underhållande och jag kan som sagt var inte tänka mig att det skulle vara något annat än meningen. Övriga skådespelare är kanske inte Oscarsmaterial men de sköter sig förhållandevis bra och klarar att leverera trovärdiga karaktärer.

På samma sätt är filmen sprängfylld med klichéer. Man driver med dem och utnyttjar dem för att höja underhållningsnivån. Det balanserar precis på gränsen och jag antar att man kan se det som både något negativt och positivt. Allt beror ju på intentionen, det är inte helt uppenbart att det är meningen men jag finns det sannolikt i alla fall. Vad vore förresten en sådan här film utan sin beskärda del av nakna bröst? Det är väl något som alla skräckfilmsfans gillar? Det är ju på något sätt synonymt med genren i alla fall. Inte mindre än fyra par får man se, och till och med någon buske eller två är synliga i bild.  På det hela taget alltså en mycket underhållande rulle!