Memories of Midnight
Regi: Gary Nelson
1991
Drama
Catherine (Jane Seymour) vaknar upp på ett kloster utan några minnen om
vem hon egentligen är. Efter att ha tillbringat över ett år där, konstant
drömmande samma dröm börjar hon dock få tillbaka sina minnen så sakteliga. Hon
blir övertygad om att hennes namn är Catherine Alexander vilket gläder hennes
och klostrets välgörare, den mäktiga och ofantligt rike Constantin Demiris
(Omar Sharif). Han tar hem henne till sitt hem och låter henne bo där men blir
orolig när hon efter en shoppingdag på stan träffat på en spådam som känt igen
henne som Catherine Douglas. Vilka hemligheter döljer egentligen hennes minne
och varför är Costa, som Constantin kallas av sina vänner så orolig för att hon
ska börja minnas?
Det här är tredje miniserien
eller TV-filmen baserad på Sidney Sheldon skriverier som jag recenserar på
relativt kort tid och ska sanningen fram så börjar det bli ganska tjatigt, med
både Master of the Game och If Tomorrow Comes aka Tracys Hämnd i bakhuvudet. Med
det menar jag att både den här och de andra filmatiseringarna naturligtvis
fungerar på egen hand men att de också är tämligen lika varandra i uppbyggnad
och att intrigerna skulle platsa i vilken såpa som helst. Uppenbarligen är den
här inget undantag men den stoltserar trots allt med några kända namn i
huvudrollerna.
Jane Seymour, kanske en av de
vackraste kvinnorna i världen axlar rollen som kvinnan som inte riktigt minns
vem hon är men som kämpar för att återfå minnet. Eller nja, jag tycker inte hon
kämpar särskilt mycket faktiskt. Hennes karaktär är ganska illa skriven och är
många gånger inte alls särskilt intressant. Hon beter sig alltför naivt och
lägger inte manken till på det sätt som torde vara realistiskt av en dam i
hennes situation. Hon går mest runt och är vacker, men det är hon ju å andra
sidan väldigt bra på.
Omar Sharif å andra sidan är
betydligt bättre och briljerar vid några tillfällen så att man nästan tappar
andan. Han har ett sätt att spela med ögonen som gör att hans blick verkar kunna
tränga igenom stål om det skulle behövas. Han är helt klart filmens behållning
vad gäller skådespeleri och det maktspel han och hans svåger bedriver med
varandra är ganska underhållande. De verkar åtnjuta en ömsesidig respekt för
varandra, samtidigt som de inget annat vill än att önska livet ur sin rival.
Det de mest av allt älskar verkar dock vara pengar och de skyr inga medel för
att skydda sina rikedomar.
Det här är en filmatisering på
nära tre timmar och det är kanske svårt att göra detta utan att det spretar
iväg åt något håll och att resultatet blir en smula ojämnt. Så även här och man
får säga att den första disken (utgåvan innehåller två diskar) faktiskt är
ganska seg. Det händer inte särskilt mycket utan vi matas med bakgrundsfakta
och karaktärsbyggnad. Andra disken är mycket intressantare, intrigerna har
börjar komma igång och Omar Sharifs skådespeleri blommar ut fullständigt. Det
är inte särskilt svårt att räkna ut vad som kommer att hända eller vem som
lurar vem i slutändan så när som möjligen på några små detaljer.
På det hela taget kan nu den
genomsnittlige såpafantasten tycka om det här, och vi andra också om inte annat
som tidsfördriv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar