Reine och Mimmi i Fjällen – 1997 – Tidernas kalkonklassiker?

Är det så att man råkar samla på film och måste ha alla filmer som har gjorts, ja då får man vara beredd att punga ut med en rejäl slant för den här filmen. Är det värt det? På den frågan finns inget lätt svar. Är det så att man är omåttligt intresserad av svenska filmer med liten budget, och allmänt taskigt skådespeleri är det inte säkert. Men om man dessutom lägger till variabeln ett fantastiskt fantasifullt manus av självaste Hans Rosenfeldt kommer saken i ett annat läge. Det är klart att det inte kommer upp till genialiteten av Bron som kanske är det främsta Hans Rosenfeldt har skrivit, men det är onekligen en rafflande historia med både skottlossning på bank och skoterjakt! Det är inte lite vibbar av Mats Helge man får!

Dialogen är tafflig men klart underhållande i sin uselhet! Själva grundpremisserna med ryska bankrånare och Reine och Mimmi från Tre Kronor på semester i fjällen är helt fantastisk. Eller ja… Jag är ironisk förstås. Under alla omständigheter borde det vara ren katastrof. Men kalkonvärdet är så högt att jag skrattar rakt ut av de fantastiskt långsökta situationerna många gånger. I alla fall under filmens första halva. Det går till en viss gräns innan man tröttnar. Det är inte längre roligt efter ett tag, man kan inte ta hur mycket dumheter som helst med andra ord.

Karaktärerna är som gjorda av papper, ungefär lika tunna och tredimensionella. Det vill säga inte alls. Jag gillar i och för sig Reines fantastiska snålhet och hur han har en förmåga att vända allt till sin egen fördel. Eller som han tror till sin egen fördel i alla fall. Egenkär som Narcissus är bara förnamnet men han har ändå en viss charm och hjärtat på rätta stället när det verkligen krävs.

För att återgå till min initiala frågeställning, om det var värt pengarna att införskaffa den här filmen. Jag måste nog svara ja på den frågan! Dels är min nyfikenhet tillfredsställd och dels blev jag faktiskt oerhört underhållen stora delar av filmen. Att sätta ett betyg är som vanligt svårt när det kommer till såna här kulturklenoder men som alltid måste man ställa underhållningsvärdet mot det faktiska kvaliteterna.

6/10