Gravity – 2013 – Syrefattigt för Bullock och Clooney

Det finns onekligen en del nollgravitationsscener som är imponerande gjorda. Som vanligen när det gäller filmer där en eller två skådespelare befinner sig på i sort sett samma plats hela tiden så krävs det något extraordinärt för att det ska fungera. Här är det i stort sett Sandra Bullock som ska bära upp filmen tillsammans med George Clooney. Min kunskap om vad filmen skulle behandla grundades sig i princip på den effektiva trailer som jag tidigare hade sett, i övrigt hade jag ingen aning.

Under ett rutinuppdrag, Stones (Bullock) första och Kowalskis (Clooney) sista sker en katastrof som totalt kraschar deras enda sätt att ta sig hem igen. Eller i alla fall deras omedelbara möjlighet. Kowalski, som är erfaren har ett par ess i rockärmen om hur de ska komma hem, men tiden är knapp och syret håller på att ta slut för Stone.

Inget häpnadsväckande egentligen och som jag alltid är tydlig med kräver det något extra av filmen för att hålla intresset uppe. Jag tycker inte att den här filmen levererar det! Inledningen skulle kunna vara hur spännande som helst med levererar inte. Jag vet inte riktigt varför men man rycks aldrig med av de katastrofala händelserna. Själva grundpremisserna, ensam i den stora kalla tysta rymden borde rendera i rejält kalla kårar men gör det inte. I några få scener stiger spänningen en smula men på det hela taget är det synnerligen mediokert för att inte säga stereotypisk. Man kan räkna ut precis hur det kommer att gå utan att anstränga sig så väldeliga. Det blir helt enkelt trist och förutsägbart.

Jag ville verkligen gilla denna, men jag lyckades inte. Det fanns några snygga scener men det räcker inte. Jag hade även velat ha en historia som jag inte hade sett förr, oavsett om den utspelar sig i rymden eller inte. Miljön är egentligen inte det intressanta, den kan på sin höjd bringa lite extra krydda åt historien men aldrig ersätta den helt. För mig blev det här en stor besvikelse.

4/10