Zombie Flesh Eaters 2
Aka: Zombi 3
Regi: Bruno Mattei, Claudio Fragasso, Lucio Fulci
1988
Horror
Den topphemliga forskningen med Död 1, ett bakteriologiskt vapen pågår
för fullt. Dock får man inte riktigt ordning på detaljerna utan biverkningar,
som skulle kunna döda (om nu experimentets intention inte vara att väcka döda
till liv) förekommer. Vad värre är, en väska med det mycket potenta viruset
stjäls mitt framför näsan på både militären och forskarna. Väska återfinns dock
– öppnad, men forskarna bedyrar att ingen skada är skedd. Viruset är mycket
känsligt för syre och dess effekt ytterst kortfattad i vanlig atmosfär. Vad
ännu värre är, så smittas dock tjuven vilket innebär att smittan kan föras
vidare. Ett massivt uppbåd anordnas för att hitta honom. Det är inga större
svårigheter och militären bränner liket. Nu börjar de riktigt svåra konsekvenserna,
viruset muteras av värmen, blir luftburet och resistent mot syre…
Hur mycket av filmen som
egentligen är regisserad av den enda krediterade regissören Lucio Fulci är väl
inte riktigt klart. Är man ett fan av hans filmer hoppas man förstås att det
faktiskt är Mattei, som tydligen fick det slutgiltiga ansvaret för filmen när
Fulci drabbades av en stroke, som bär ansvaret för stora delar av filmen, för
det är inte mycket av Fulcis kvalitéer som återfinns. Å andra sidan har Njutafilms, som gett ut denna svenska
utgåva, själva kallat Bruno Mattei för Italiens Ed Wood, så man kanske inte ska
ta filmen på allt för stort allvar.
Nu tillhör jag visserligen dem
som inte blev lika imponerad av Fulcis klassiker Zombie Flesh Eaters när jag
nyligen såg om den som jag blev i mina ungdomsår, men att kalla den här för
uppföljare till den filmen måste ändå anses vara en styggelse i sig själv. Den
har inte samma närvaro, ingen inspirerad regi, tämligen usla skådespelare och
är undermåligt redigerad om jag får säga min mening. Detta förstås inte utan
att den i vissa scener innehåller en tämligen klassisk mise-en-scène, som
siluetter i en mörk gränd eller liknande.
Den är heller inte trogen den
zombiemytologi som det mestadels refereras till när det gäller zombiefilm det
vill säga Romeros variant av saker och ting – zombies som är levande döda för
att helvetet är fullt och som enbart går att föda genom att skjuta dem i
skallen. Nä, här har man istället inspirerats av Return of the Living Dead där
smittan kontaminerar via luften. Det finns också experiment i bakgrunden som
förklaring till händelserna och det är väl egentligen den enda kopplingen till
Zombie Flesh Eaters. Missförstå mig inte nu, jag välkomnar alla försök till att
hitta logiska förklaringar till zombieliknande tillstånd (därmed inte sagt att
Romeros mytologi är förkastlig), ibland håller de och ibland inte och det här
är ett försök så gått som något.
Till filmens försvar måste dock
sägas att den håller ett förvånansvärt högt tempo, det tar inte särskilt lång
tid innan saker och ting börjar hända. Den är tämligen underhållande, även om
detta är av en omedveten anledning eller på grund av ett idiotiskt manus, och
innehåller mycket gore som faktiskt ser ganska bra ut emellanåt.
3/10
3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar