Vulgar
Regi: Bryan Johnson
2000
Drama
Will Carson (Brian
O’Halloran) är clownen Flappy som nätt och jämt förtjänar sitt uppehälle genom
att framträda på barnkalas. Ingen tycks tycka om honom och han förödmjukas gång
efter annan både som sig själv och som clownen Flappy. Han hånas av grannarna,
sina kunder och till och med av sin egen mor (Debra Karr). En dag får han dock en
affärsidé, han ska börja uppträda på svensexor. De intet ont anande blivande
brudgummarna ska få sitt livs överraskning innan den verkliga strippan gör sin entré.
Glad i hågen åt sin nya idé spänner han på sig strumpebandshållare med
tillhörande nätstrumpor, ja hela kittet och ger sig iväg till sin första kund
som clownen Vulgar. Allt är frid och fröjd tills han kommer innanför dörren. Väl
inne i rummet slås han ned och våldtas brutalt av tre män.
När något så ovanligt som manlig våldtäkt gestaltas på film
måste man höja ett intresserat ögonbryn. Det talas mycket om att
våldtäktsscener skulle var onödiga och allt för starka jämfört med sitt syfte,
jag kan inte hålla med om det. En bra filmad våldtäktsscen är mycket repulsiv
och tycker man om att påverkas på detta negativa sätt är det helt klart en
intressant genre. Ibland hörs argument från kvinnor att vi män inte kan sätta
oss in i en våldtäktssituation och det kan säkert ligga en del sanning i det.
Men här där det alltså handlar om våldtäkt utförd av män PÅ män torde inte
detta argument vara gångbart.
Våldtäktsscenen är tyvärr inte lika stark som man skulle
kunna önska och där man hade önskat att få se ganska explicita bildmanipulationer
får vi istället nöja oss med en tillbakablick. Kanske beror detta på att en
manlig filmmakare har svårare att filma en homosexuell våldtäcksscen än en heterosexuell.
Ämnet kan ju anses ligga närmare mannens integritet och därigenom svårare att
gestalta. Dessutom finns det inte lika mycket referenser att hänvisa till.
Filmen börjar lite småkomiskt även om vi snabbt förstår att
Will tillhör samhällets bottenskrap och att han har misslyckats så kapitalt med
sitt liv att inte mycket hopp återstår. Han är utfattig och har i princip inga
vänner. Hans mor tycks hata honom och hon är allt annat än snäll mot honom. I
sammanhanget kan nämnas att Debra Karr som spelar modern åstadkommer filmens
bästa skådespeleriinsats, hon är helt enkelt brilliant och lägger flera extra
pluspoäng till filmens meritlista.
Så, från att vara en total loser sjunker då Will ännu
djupare i och med våldtäkten på honom. Han anförtror sig åt sin enda vän och
filmen har plötsligt blivit mycket ångestladdad. Detta är helt klart det bästa
partiet i filmen som trots allt kan tyckas lite ojämn, kanske framförallt när
det gäller Brian O´Hallorans skådespeleri som clownen Flappy/Vulgar och Will. I
detta parti imponerar han dock och man känner djupt medlidande för hans
karaktär.
Naturligtvis innehåller filmen också ett hämndmoment som de
allra flesta filmer av den här typen gör. Dessa moment kan tyckas lite lama med
samtidigt gör produktionens lågbudgeterade natur att man ändå inte är riktigt
säker på utgången.
En intressant ovanlig och annorlunda film som rekommenderas!
8/10
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar