Recension: Immortals – 2011 – Grekisk mytologi med en twist!


Regi: Tarsam Singh
2011

Fantasy/Action

För eoner sedan utkämpades ett krig mellan Gudarna och titanerna. De senare fördrevs och Gudarna, med Zeus i spetsen stod som segrare. Den mäktiga pilbågen Epirus försvann och har sedan dess varit försvunnen. Legenden säger att den som använder bågen får makten över alla andra. Nu är den makthungrige Kung Hypeiron på jakt efter den och får han den i sin hand kommer det att betyda att han släpper de fängslade Titanerna fria. Det blir i så fall ett krig mellan de gamla Gudarna och Titanerna som hittills varit oskådat. Det enda hoppet står nu till Theseus som Zeus har valt ut och i hemlighet ledsagat för uppgiften. Ska det räcka eller kommer helvetet att bryta ut?

Kan man någon om grekisk mytologi brukar man kunna ta till sig filmerna som behandlar ämnet på ett bättre sätt. Glöm det! Här det så löst baserat på de gamla sagorna att bara det allra nödvändigaste stämmer överens med det man trodde att man visste! Det är en spektakulärt visuell film och jag måste erkänna att jag inte riktigt var beredd på vad jag skulle få se. Jag hade väntat mig en dussinfilm i stil med Centurion eller Valhalla Rising. Det är väl själva omslagsbilden som luras antar jag.




Jag har inte sett något annat av regissören Tarsem Singh, förutom debuten The Cell, som jag minns som helt ok. Det var länge sedan jag såg den och det har blivit en hel del filmer sedan dess så mitt minne är inte klockrent. Men jag gillar det här! Det ser storslaget ut utan att vara episkt skulle man kunna säga. Det vill säga att miljöerna är kraftigt begränsade men det som finns är fortfarande imponerande!

Mytologin ska man som sagt ta med en nypa salt, men det där med stridigheter med Titanerna känner man i alla fall igen. I min värld, som gärna vill skryta med att jag kan någon om de mytologiska förutsättningarna, var det föregångarna – eller föräldrarna – till de som senare skulle etablera sig som gudar på Olympos, Gudarnas berg. Här är det väl inte riktigt så, men det är snyggt och det är väl det som räknas i första hand i den här filmen.




Det är mycket datoranimerade scener tvärs igenom hela filmen. Tittar man på extramaterialet får vi veta att man har använt sig av någon ny metod för att kunna generera scener i realtid för skådespelarna att studera, till skillnad från andra filmer när man har animerat in allting i efterhand. Man menar på att det här ger en ökad kvalitet eftersom man nu kan ha större medvetenhet på vad det egentligen är man gör, man behöver inte längre tänka sig vad som komma skall, det finns redan så att säga. Jag kan inte riktig förklara det där märker jag…



Jag har inget emot skådespelarna, ingen av dem, och det är trots allt en del väldigt udda karaktäriseringar. Man får ta det för vad det är och vara nöjd med att man även hittar storheter som Mickey Rourke och John Hurt i rollistan. Historien i sig kan väl sägas vara lite tvådimensionell kanske men å andra sidan verkar det som att regissören hade lite serietidningskänsla i åtanke.

7/10