Det var inte länge sedan jag konstaterade att jag äntligen
hade förstått grejen med Cityakuten och att jag hade införskaffat flera
säsongen av den. Nu har jag kommit en liten bit på väg, det är väl tredje
disken jag är inne på tror jag. Alla avsnitt är inte superemotionella, det har
varit några stycken nu där inte en enda fuktig ögonvrå har siktats men det
senaste, som jag såg ikväll – Blizzard, var nog det finaste på länge. Man hade
lyckats att blanda ihop kaoset av en trafikolycka med rörande
karaktärsutveckling. Själva essensen av serien handlar onekligen om medlidande
men även om empati och vänskap.
Så här 10 avsnitt in i serien framstår fortfarande karaktärerna
som oerhört dedicerade men framförallt mänskliga. De begår samma misstag som du
och jag skulle göra och de lyckas inte alltid med sina uppgifter. Men när de misslyckas
– man kan inte rädda livet på alla patienter, så är det bara, så finns de där
för att stötta varandra. En utmärkt serie som jag inte har tröttnat på än i
alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar