Oz:
The Great and Powerful
Regi:
Sam Raimi
2013
Fantasy
Oz, som egentligen
heter Oscar Diggs, arbetar på ett tivoli som trollkarl. Han har alltså inga
magiska krafter utan hans repertoar består av tricks. Trick som han förvisso är
duktig på att utföra. Men de stora pengarna utebli och när han ställs inför en
konfrontation med publiken, när han inte kan använda sina magiska krafter att
få en ung flicka att gå igen, flyr han i en lyftballong. Hans stora idol är
egentligen en vetenskapsman och skulle han få vara som någon annan än sig själv
skulle han vilja vara som Tomas Alva Edison – han som bland annat uppfann
glödlampan. Men han flyr, och innan han vet ordet av har luftballongen dragits mot
krafterna av en tornado. Han sugs in och i virvlarna förs han till en plats han
inte känner till, han hamnar i ett sagolikt land där elaka häxor och talande
apor är verklighet. Profetian säger att en stor trollkarl skall komma för att
befria folket och när han blir tillfrågad tar han genast på sig rollen. Det är
han som är den mäktige trollkarlen i profetian! Men hur ska det gå, han är ju
bara en bedragare?
För mig är SamRaimi mest synonym med lågbudgetskräckisen The Evil Dead från 1981. Efter det gjorde han en uppföljare och
lite senare en till. Humorinslagen blev fler och fler i filmerna och efter Darkman, som också var en skräckis,
gjorde han västernfilmen The Quick and
the Dead som, i alla fall enligt mitt förmenande, var en hommage till Sergio Leones spaghettivästerns. Det
var kanske denna film som började resan mot mer spektakulära storfilmer. Några
år senare gjorde han Spindelmannen trilogin Spider-Man. Och det var väl i och med detta som spindelmannen-serietidningen
i Sverige bytte namn till Spider-Man
också men det är en annan historia.
Hur som helst är jag inte riktigt van vid denna
utveckling och att Sam Raimi nu har
regisserat den här storfilmen för Disney känns helt fel. Det är absolut inget fel på själva hantverket men man har ju
sina förutfattade meningar. Det säger i det här fallet att Sam Raimi är en skräckfilmsregissör och inget annat. Objektivt sett
är detta naturligtvis ren bullshit och det är väl egentligen enbart positivt
att han har lyckats slå sig in på de stora filmernas marknad. Det är en
filmskapare med uppenbar talang! Men det betyder också att han, likt Peter Jackson, har övergivit de ideal
som från började skapade honom ett namn i kultfilmskretsar. Han har, så att
säga, sålt sig till kommersialismen.
Oz: The Great and
Powerful är definitivt en kommersiell film. Den försöker verkligen att
flirta så mycket som möjligt med publiken och vara så storslagen som möjligt.
Det är väl i sig inget fel i det men ibland kanske det vore bättre att lägga
band på sig. Det blir lite väl påtagligt att man vill att filmen ska vara så
storslagen som möjligt och även om många av effekterna är bra, riktigt bra till
och med, är det inte alltid helt övertygande. Till filmens försvar kan väl
sägas att det trots allt utspelar sig i ett fantasiland och att allt kanske är
möjligt där som vore omöjligt här. Men jag försöker alltid att bedöma trovärdighet
utifrån det universum filmen utspelar sig i och då kommer den faktiskt till
korta. Historien i sig är det inget fel på men jag tycker att de berättas lite
slarvigt och man lyckas aldrig riktigt skapa några sympatier hos de inblandade.
Det är storslaget, men det är allt!
Naturligtvis är mycket av filmen animerad i en dator men
det gör inte så mycket, det mesta funkar. Man kan ha hur mycket som helst emot
denna teknik, men att skapa en talande apa med vingar i latex och få det att se
snyggt ut på film hade varit en möjlig uppgift. Teknikfientlighet är en sak men
ibland går det över till en dumhet!
Däremot är jag inte riktigt nöjd med alla
skådespelarinsatser. I synnerhet tycker jag att huvudrollsinnehavaren James Franco spelar över lite för
mycket. Det är kanske inget att hänga upp sig på men det gör också att man
missar en hel del identifikation med karaktären som inte får några som helst
sympatier trots att han egentligen förtjänar det. Att han är en bedragare vet
han om men han har också ett samvete som gnager honom. Han förtjänar sympati
men får ingen.
Som filmskribent tycker jag att en av de största
behållningarna med filmen är de blinkningar som görs till klassikern från 1939 –
Wizard of Oz. Redan i inledningen,
som är i svart-vitt, är det uppenbart att detta kommer att förändras så fort vi
färdats till det andra landet. Inledningsvis befinner vi förresten förstås oss
i Kansas, var annars? Det finns gott om andra saker att lägga märke till längs
vägen och jag känner ingen oemotståndlig lust att redogöra för dem här, det
skulle dessutom förstöra själva underhållningsvärdet i att upptäcka dem.
Totalt sett är jag nog lite besviken. Jag trodde jag
skulle få mer storslagenhet för pengarna och jag trodde att historien skulle
vara lite mer genomtänkt. Men ger mig sig bara till tåls kommer man att
upptäcka (det gjorde i alla fall jag) att filmen blir lite bättre för varje
minut som går och att den avslutningsvis, med 1939 år film i minnet, blir
riktigt anständig. Jag tycker verkligen att man ska se den för att skapa sin
egen uppfattning!
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar