Recension: The Tall Man – 2012




Inte för att jag har hört talas om det tidigare men The Tall Man är tydligen någon slags legend i still med The Boogeyman som rövar bort barn från sina föräldrar. Mer än så behöver man egentligen inte avslöja av handlingen. Inte för att det egentligen handlar om några övernaturligheter, vilket jag nog hade föredragit – omslaget är ju som gjort för det dessutom – men barn som försvinner är det gott om. Det hela utspelar sig i ett litet samhälle där en stor mängd barn har försvunnit. Man skyller på The Tall Man…

Sanningen är förstås någon helt annan men inte ens när filmen är slut kan man med hundraprocentig säkerhet säga hur det ligger till, vem som egentligen är skyldig och motivet bakom dåden (om det nu finns något då förstås?). Det finns gott om twists i filmen och de förvaltas väl, men trots detta är det, åtminstone till en början, en ganska tempofattig film. Man vill veta mer men förvägras information. Det kunde ha varit hur spännande som helst men alla möjligheter slarvas bort.





Efter halva filmen ungefär händer något och det blir plötsligt oerhört spännande och intressant och jag tänkte – NU äntligen kommer det loss! Tyvärr vara det inte många minuter och man börjar istället fundera över hur man ska lyckas fylla ut den återstående tiden med vettig historia som kan förklara alla händelser. Mjo, eftersom jag till slut ändå inte får alla svaren drar jag slutsatsen att allt man fyller denna tid med inte är ”vettigt” eftersom det inte är förklarande. Missförstå mig inte, jag tycker om när man får fundera lite extra och när allting inte serveras på silverfat men här är det alldeles för många onödiga frågetecken för att jag ska känna mig helt nöjd.

5/10