Recension: Men Behind the Sun 2 - 1992



Men Behind the Sun 2
Regi: Godfrey Ho
1992
Drama/Krig

Våren 1945 har japanerna etablerat en hemlig bas i Östra Kina, närmare bestämt i den kulturgeografiska region som kallas Manchuriet. Denna enhet ”731” är en forskningsbas som framförallt undersöker olika möjligheter till bakteriologisk krigsföring. Som försökspersoner till de inhumana experiment som bedrivs används framförallt kineser, koreaner och mongoler men även ryssar som alla anses ha lägre människovärde än japanerna. De är alla ”maruta” (stock) enligt japanerna och duger efter experimenten bara till att elda med.

Det finns ytterliggare en liten bit försök till handling i den här filmen men historien om den unga läkaren som förfäras av experimenten och hans fästmö som kommer till lägret förklädd som kines försvinner nästan helt i försöken att chocka och äckla tittaren. Till råga på allt lyckas filmen inte alls gripa tag i åskådaren och alla de försök till magstarka experimentsekvenser som förekommer faller bara platt. Missförstå mig inte nu, alla (nästan) grymheter ser väldigt realistiska ut och vore detta den enda bedömningsgrunden skulle filmen få ett högt betyg.

Det som saknas är dock den genomgripande filosofi som präglade första filmen. Där fanns det en mening med vad som hände, man kände sympati för offren och det isade lite i ryggraden under de mest fruktansvärda scenerna. Här finns inget av det och även om scen efter scen med grymma experiment, som för övrigt känns kopierade från första filmen, vill driva upp en vanmaktskänsla känns det bara som exploatering och inget annat.

Ska man fortsätta att jämföra med den första filmen ligger väl dokumentärkänslan nära till hands att kommentera, här har man bytt ut den mot en tillbakablick. Filmen börjar nämligen med en man som blir kallad till ett efterkrigstidsmöte. Där har man samlat alla nyckelpersoner från enhet 731 i ett försök att återskapa ett liknande forskningscentrum. Mannen ifrågasätter detta moderniserade iståndsättande av en ny anläggning och påminner de övriga mötesdeltagarna om vad som gick snett förra gången. Därefter får vi följa en tillbakablick.

Vad blir då slutsatsen av det jag har skrivit här ovan? Jag märker när jag läser igenom det att jag kanske låter lite väl negativ i vissa avseenden och det kan mycket väl bero på att mina förväntningar var alldeles för höga på filmen. Att den inte skulle hålla samma standard som första filmen var väl egentligen tämligen väntat menar jag. Trots detta skulle jag absolut inte vilja ha filmen osedd.

Jag tror trots allt att det är en film som bör finns någonstans i referensramen hos dem som älskade första filmen eller är lika sjukligt intresserade av extrem film som jag…