Recension: Land of the Dead - 2005



Land of the Dead
Regi: George A Romero
2005
Horror

Världen än nu full av zombies och de överlevande människorna är i minoritet. De har barrikaderat sig i en stad där de allra rikaste tagit höghusen i besittning medan de fattiga får kämpa för sin överlevnad på gatorna. Mitt i denna verklighet befinner sig Riley (Simon Baker) som för befälet över en gigantisk stridsmaskin kallad ”Dead Reckoning” och som skyddar befolkningen från de levande döda. Här finns också Cholo (John Legiuzamo) som tjänar lite extra pengar genom att sälja lyxvaror till de rikaste i skyskraporna och på så sätt skapar sig en liten förmögenhet. Han har dock inte räknat med att bli lurad av Kaufman (Dennis Hopper) som är högsta hönset och som inte skyr några medel för sitt eget välbefinnande. Cholo blir nu besatt av hämnd och lägger beslag på ”Dead Reckoning” för att förstöra staden och utkräva sin revansch. Riley måste nu skydda staden från denna galning samtidigt som hotet utifrån växer sig allt starkare.

Så var då den efterlängtade fjärde delen i Romeros zombiesaga äntligen här! Skulle den hänge sig åt att imitera de som idogt försökt kopiera mästarnas mästare av zombiefilm och innehålla springande actionzombies eller skulle den vara trogen sina föregångare och leverera en film gjord med eftertanke och omsorg?

Mycket känns igen från de tidigare delarna i den före detta trilogin och som numera får kallas för kvadrupelogi (heter det verkligen så?). Människorna är fortfarande barrikaderade mot utanförvarande zombies även om man bytt ut det lilla huset från night of the living dead eller köpcentret från dawn of the dead mot en hel stad. Man kan på liknande sätt säga att de konflikter som fanns mellan människorna i de filmerna fortfarande finns kvar, men att samanhangen har höjts och nu ligger på samhällsnivå. Detta gör att det kanske är lättare att ta till sig filmen och leva sig in i de omständigheter filmen utspelar sig i.

Zombiesarnas intelligens har ökat och när man tittar tillbaka på föregående delar ser man en viss utvecklig även på detta plan. Det är ofrånkomligt att inte ha med denna evolution i filmen och jag tycker den ligger på helt rätt nivå, en eskalering även där alltså.

När det gäller filmens skådisar skulle jag vilja säga att Dennis Hopper stjäler showen men tyvärr jag kan inte göra det. Han är ovanligt blek, agerar helt utan den karisma vi är vana att förknippa honom med och hans rollkaraktär verkar nästan vara gjord enbart för att kunna ha med honom i rollbesättningen. Han är ju trots allt ett lockande namn. Lite besviken är jag också på Asia Argento som inte levererar det hon verkligen kan, hon springer mest runt och är snygg och jag stör mig lite grand på sånt, det är att underskatta tittaren.

Så kan man ju helt enkelt inte undvika att kommentera filmens gore, det är ju centralt att detta fungerar i en film som denna och jag tycker faktiskt att den gör det mycket bra! Det är rått och utförligt, närgånget och rent av påträngande och komiskt på sina ställen. Dock utan att det någon gång blir fånigt och skrattretande. Man har helt enkelt hittat rätt kombination som funkar i alla lägen.

Slutligen skulle jag vilja säga att jag tror den här funkar bättre som fjärde delen i serien än som fristående film. Kanske för att man får en helt annan överblick med de äldre filmerna i minnet eller kanske för att den här helt enkelt inte är lika stark som de föregående filmerna.

En bra film men inte mer.