Recension: Ice From the Sun - 1999

Ice From the Sun

Regi: Eric Stanze

1999

Horror/Fantasy

Vart sjätte år lägger den mäktiga trollkarlen Abraham beslag på sex människor som han för till sin egen dimension, för att roa sig med att döda dem på alla möjliga uppfinningsrika sätt. Offrens egen rädsla vänds emot dem och Abraham är mycket skicklig att ta till vara offrens egna minnen i syfte att skapa en så mardrömslik död som möjligt. Denna dimension är skyddad av is från solen som är en kraftig sköld och inte ens himmelns änglar eller helvetets djävlar kan tränga igenom. Det står dock i båda dessa ytterlighetsmakters intresse att utplåna denna häxmästare och efter att ha övertalat den helt vanliga människan Alison (Ramona Midgett) försöker de nå sitt mål. Hon sänds in i Abrahams dimension med ett enda uppdrag, inte att försöka rädda något av de sex offren, utan endast att försöka få Abraham att minnas at han faktiskt en gång var mänsklig och inte den Gud han nu tror att han blivit. Detta ska försvaga isen tillräckligt mycket för att änglarna och djävlarna ska kunna ta sig in och eliminera honom.

Detta är en lite rörig film och historien är inte helt lätt att överblicka. Saken görs heller inte lättare av att det ofta är ganska påträngande bilder och ovanliga kameratricks som åskådliggör historien. På grund av filmens karaktär ägnas också en stor del av dess första tid med att förklara handlingen. Man får reda på vem om är vem och hur saker och ting kom att bli som de blev. Det är viktigt att hänga med i dessa inledande scener, som förvisso tenderar att dra ut lite på tiden, för att få fullt utbyte av filmen. Väntar man sig enbart våld och skvättande blod direkt från början blir man nog aningen besviken och likaså om man räknar med en renodlad fantasyfilm.

Ibland, eller egentligen mest hela tiden, känns dock handlingen som en ursäkt för att kunna vissa just dessa påträngande och blodsdrypande scener, men man avviker aldrig från historien och den röda tråden av fantasy löper alltjämt genom hela produktionen. Trots detta finns det ju som jag tidigare nämnt starka scener, som faktiskt till och med är ganska grymt uttänkta och inte enbart grafiska. Vad sägs till exempel om den kvinna som blir släpad naken bakom en bil för att sedan beströs med salt när kroppen är totalt genomsårig?

Som jag inledningsvis nämnde i förbifarten har filmen ett ganska jobbigt bildspråk och det känns nästan som om man tagit en hallucinativ drog när man ser den. Det är dock något som förhöjer den artistiska prägeln och som faktiskt får historien mer trovärdig. Filmen är alltså ganska jobbig och svår att ta till sig men ge inte upp för du kommer att få din belöning!