Recension: The Host - 2006



The Host
Regi: Joon-Ho Bong
2006
Komedi/Action/Horror

Livet för familjen Park slås plötsligt i spillror när en oidentifierbar varelse från Han-floden plötsligt gör intrång i deras liv. Det muterade monstret attackerar nämligen just den del av flodbanken där Hee-Bong driver en mindre snabbmatsetablering tillsammans med sin, till synes, ansvarslösa son i fyrtioårsåldern och dennes dotter. Händelsen, som renderar i dotterns försvinnande, sammanfogar familjen och tillsammans med sin far, sin bror och sin syster försöker pappan – Gang-Du att lokalisera och rädda sin dotter, som först befarats ha omkommit i attacken, från det jättelika monstrets klor.

Redan i öppningsscenen förstår man att den här filmen omöjligt kan vara menad på fullt allvar. Själva upptakten, ett giftutsläpp i den mäktiga floden, är gestaltad på ett sånt övertydligt sätt att det bara måste vara menat som en drift med klichéerna. Detta är sedan något som går som en röd tråd tvärs genom hela filmen och jag tror att man kanske har störst behållning av dess parodierande egenskaper om man är bekant med den klassiska monsterfilmens beståndsdelar. Risken finns annars att man tar det här på allt för stort allvar och det är inget som filmen tjänar på.
                     
Även skådespelarmässigt kan filmen tolkas som en total katastrof om man inte kan skratta åt det besinningslösa överspelade som emellanåt förekommer. Därmed inte sagt att det är så hela tiden och det är svårt att få riktig kontinuitet i rullen. Ibland känns det, som jag hittills har beskrivit det, väldigt komiskt, medan det i nästa ögonblick kan verka superpolitiskt. Jag läste någonstans att det tydligen går att tolka in miljöförstöring i handlingen, och varför inte? Det finns möjligheter att tolka in mycket mer än så! Medias nyhetsbevakning som hellre tycks bevaka kändisar än andra ”viktigare” nyheter, myndigheternas mörkläggning eller helt enkelt folkstorm i protest mot biologisk krigsföring, även om det nu må vara ett monster som ska bekämpas. Kanske finns det också en underliggande andemening i Amerikanernas inblandning i hela historien, men det är något som Ni själva får bild Er en uppfattning om när Ni ser filmen.

Något som man absolut inte ska skratta åt, eller lustiggöra sig över, är i alla fall fotot. Det är mycket vackert och bilden är helt fläckfri med nyanser från hela färgskalan i många scener. Själva monstret är också mycket välgjort och skulle nästan kunna tas för riktigt i många av de bländande actionsekvenserna. För det är bra drag i filmen, inte hela tiden det ska erkännas, emellanåt är den ganska seg, men nog överväger de fartfyllda delarna totalt sett.

Filmmusiken är dock en gåta och även om man inte genast tänker på det i alla scener är den ofta ganska märklig och ganska opassande i sammanhanget. Detta är något som bidrar till den humoristiska tonen i filmen och som också, för min egen del, slutligen fastslår filmens humoristiska intention!