Recension: Harry Potter and the Goblet of Fire - 2005

Harry Potter and the Goblet of Fire

Regi: Mike Newell

2005

Fantasy

Under Harrys fjärde år på Hogwarts inträffar den legendariska Triwizard tävlingen där tre elever från tre olika magiska skolor ska tävla med varandra om det åtråvärda priset – evig ära och berömmelse! Den här gången inträffar dock en överraskning. Den flammande bägaren, i vilken de elever som vågat anmäla sig till den farliga tävlingen stoppat sin anmälan, väljer ut fyra namn till tävlingen. Hogwarts ska ha två representanter och en av dem är Harry Potter – som inte ens anmält sig till tävlingen! Samtidigt får Voldemart och hans mörka anhängare nya krafter och är åter igen ett hot mot den unge trollkarlen. Ska Harry klara av den svåra tävlingen när han dessutom måste tampas mot den mörka lorden för sin överlevnad?

Vore det inte för den här recensionens skull hade jag nog aldrig kämpat mig förbi de ytterst ointressanta inledningsscenerna, men jag är glad att jag gjorde det. Inte för att jag fick speciellt stort utbyte av filmen utan för att den faktiskt blir betydligt bättre än vad den svaga inledningen vittnar om. Det är visuellt intressant och påhittigt i vanlig ordning och effekterna ser bra ut, det är med andra ord inget fel på förpackningen.

Handlingen däremot är seg och mycket av den tycks finnas till för att kunna fördjupa karaktärerna och det är väl i och för sig inget fel, men det blir så tråkigt i längden. I den här typen av fantasyfilm gör det inget om svart är svart och vitt är vitt. Man måste inte nödvändigtvis skapa nyanser i skalan för att få det att fungera och man kan till och med göra filmen en otjänst genom att göra det.

Dessutom gör man misstaget att inte göra jobbet ordentligt, antingen berättar man en historia ordentligt eller så struntar man i det och koncentrerar sig på visuella tricks. Det är kanske bara jag, men något svartsjukedrama vill jag inte se när jag sätter i en Harry Potter film. Visserligen har våran hjälte och hans vänner vuxit och hamnat i den ålder där man kan och kanske ska vara emotionellt förvirrad, men det här är ju trots allt inga vanliga ungdomar! Det blir varken hackat eller malt och det i kombination med att filmen hoppar fram och tillbaka mellan dröm/fantasi och verklighet gör den svåröverblickad. Dessutom saknas den dynamik som så väl skulle behövas. Kvar blir en färglös smet som inte sticker ut i någon riktning, slutsatsen blir tämligen flegmatisk.

Men trots att jag spytt en hel del galla över filmen här ovan ser jag fram emot nästa del och skulle inte vilja hoppa över den här som jag trots allt anser vara en viktig del av helheten. Inget kan dock få mig att ändra min åsikt och jag anser att den här är den absolut svagaste i den annars mycket underhållande filmserien… än så länge!