Recension: The Good The Bad The Weird - 2008



The Good The Bad The Weird
Regi: Ji-Woon Kim
2008
Western/Komedi/Äventyr

Tre huvudpersoner är alla ute efter att finna samma skatt, det jagar också varandra och är ärkerivaler. Tjuven stjäl helt enkelt kartan till skatten utan att egentligen veta vad den innebär och vart den leder. Ska sanningen fram så vet han inte ens vart han ska börja. För att återfå kartan lejs en lokal gangster, som dock inte har några som helst planer på att följa sin uppdragsgivares instruktioner. Slutligen är en prisjägare efter gangstern eftersom infångandet skulle inbringa honom en ansenlig summa pengar. Lägg också till ett gäng lokala banditer som inget hellre vill än att starta en revolution på de ockuperande japanerna.

Ji-Woon Kim har tidigare gjort filmen A Tale of Two Sisters, en film som både jag och en hel värld av skräckfilmsfanatiker tycktes uppskatta våldigt mycket. Här är det istället frågan om en sorts westernkomedi med äventyrstouch. Ibland får man känslan av att regissören har sneglat lite på filmer om korsriddare eller liknande. Åtminstone filmer som utspelar sig i en medeltid där hästjakt och där en sådan där spikklubba där en taggig kula hänger på en kedja förekommer.

Det finns också en nyans av Noir vid några tillfällen även om detta inte är särskilt framträdande. Jag vill absolut inte gå så långt som att kalla det en pastisch på varken Noir eller något annat men visst finns tonen där.

Nej, det här är först och främst en westernfilm, och det på koreanska! Bara det känns ju lite märkligt eller hur? Men en western är en western kan man tycka och jag har inga invändningar varken mot språkvalet eller mot platsen den utspelar sig på, för inte är det inte i den amerikanska västern i alla fall! Efter det är det helt klart en komedi och det är där jag inte riktigt kommer överens med filmen. Det blir lite för mycket tramsigheter och det blir lite för mycket virrvarr av alla inspirationskällor också. Att Sergio Leone och The Good The Bad The Ugly ligger någonstans i bakgrunden är kanske inte svårt att förstå, men stilmässigt finns det inte många likheter. Det är klart att man framåt slutet, när man har valt att ”nytolka” den klassiska shootout som finns i slutet av The Good The Bad The Ugly, mellan de tre huvudpersonerna, så blir det helt uppenbart. Men fram till dess delar filmerna egentligen bara en övergripande handling. Den om de tre som bevakar varandras framsteg och den där ingen av dem är särskilt intresserade av att låta någon annan få något försprång mot skatten.

Det är dock svårt att hålla reda på vem som vem. Vem som är god och vem som är ond är inte helt självklart och det är ju kanske ett problem. Men filmen är actionfylld och den är mycket välgjord. Den ena Actionscenen avlöser den andra i ändlösa actionkavalkader och gillar man sådant lär man älska den här filmen.

Jag skulle dock vilja ha lite mer innehåll och det känns som om filmen är lite för pretentiös när den borde ta sig själv med glimten i ögat. Jag menar inte att den tar sig på allt för stort allvar heller utan jag försöker egentligen bara nyansera en smula. Det kanske är parodiskt menat, jag vet inte men jag tycker inte att det når riktigt ända fram i så fall.

Musiken fungerar väl det mesta av tiden, men även den är lite ambivalent. Ibland känns det som scener där man nästan försöker efterlikna musiken i James Bond, inte huvudtemat kanske, men lite av känslan. Senare är det österländsk musik och vid något tillfälle verkar det vara helt paradoxalt på den musikaliska fronten.

Men det är kanske det som är filmens mening? Att inte riktigt låta åskådaren veta vad det är för film man tittar på. Filmens titel anspelar ju på att något i den ska vara konstigt och det är ingen överdrift att kalla karaktärerna för rejält skruvande. Och stilmässigt är den ju, som jag varit inne på mest hela tiden, en väldigt blandad upplevelse. Det är inte allt på samma gång men nära på och en av de märkligaste filmer som jag har sett på länge.