End
of the Line
Regi:
Maurice Devereaux
2006
Horror
En religiös sekt påbörjar det som, I deras ögon, är en frälsning av
mänskligheten. Det går helt enkelt på att döda så många som möjligt i
tunnelbanan för att rädda deras själar. Alla tror dock inte riktigt lika benhårt
på det de blivit itutade och protesterar, mer eller mindre subtilt förvisso.
Det är också så att några faktiskt undslipper de rakbladsvassa knivarna sekten
bär gömda i de kors som varje medlen här. Det blir en blodig uppgörelse mellan
de som verkligen tror och de som inte gör det. Vem ska överleva?
Tunnelbanor är väl egentligen
en ganska tacksam miljö för en skräckfilm i och med att de i sig är ganska
klaustrofobiska. Det finns liksom ingen möjlighet att ta sig ut snabbt och man
blir lätt fångad nere bland spåren. Lägger man också till den religiösa
fanatismen borde man ha en given succé men det vill sig liksom inte riktigt.
Det finns liksom ingen riktig underliggande mening och det hela blir bara en
platt betraktelse av några galningar, religiöst fanatiska eller inte, som jagar
några andra. Eller det kanske snarare är ett gäng som flyr och några andra som
jagar dem förresten, skillnaden är hårfin.
Men skådespeleriet funkar fint
och det är helt klart en välgjord rulle visuellt sett. Det är grafiskt ganska
grisigt åtminstone i filmen början och skulle hela filmen hålla samma tempo som
de inledande minuterna hade den varit ett sant mästerverk. Nu är det tyvärr
inte så och efter att fått den initiala smaken i munnen av något utöver det
vanliga snuvas man en smula på konfekten.
Det som är till filmens fördel
och det som gör att den kan upplevas som genuint skrämmande, är att det här
faktiskt är något som skulle kunna hända i verkligheten. Nu tillhör jag
förvisso inte de mest frekventa tunnelbaneåkarna i världen och befinner mig på
fel ställe i vårt avlånga land för dagliga turer i dessa gigantiska
utgrävningar, men nog är jag personligen lite smak när man stängs inne i de
underjordiska valven. Man vet inte vilken sorts klientel som egentligen huserar
där nere, särskilt nattetid. Man har ju hört talas om en hel del menar jag.
Nåja, för att återkoppla till
skådespeleriet, som jag tycker funkar fint, så finns det problem med
karaktärerna. Det finns ingen riktig verklighetsförankring i dem vilket jag
skyller mera på manusförfattaren som inte haft vett nog att ge dem mänskliga
reaktioner att jobba med utan styltade och tydligt tillgjorda för att passa
filmens struktur snarare än att belysa det mänskliga sinnet. Det är kanske häri
problemet som jag har så svårt att sätta fingret på sitter? Det känns bara fel
och inte naturligt att människorna reagerar som de gör. Så måste det vara!
Ska man prompt se en film i
tunnelbanemiljö funkar väl den här, men jag rekommenderar hellre Creep och The
Midnight Meat Train!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar