Wallander: Indrivaren - 2010 - Inte riktigt samma klass



 Jag har sedan en tid tillbaka kunnat konstatera att Wallanderfilmerna inte längre håller samma klass som de en gång gjorde. Och innan någon hinner protestera så, visst är jag medveten om vilken låg status dessa och alla andra svenska deckarserier för den delen har i stugorna – åtminstone i vissa stugor. I min boning har de dock alltid varit uppskattade och även om jag sagt det förr skadar det inte att nämna att jag verkligen tycker att vi är duktiga på polisfilmer i Sverige. Det är helt ok att inte hålla med, men så ställer jag mig till fenomenet! Men Wallanderfilmerna har som sagt, sedan en tid tillbaka, överlevt sig själva och det finns inte mycket behållning i dem längre. I bästa fall finns det någon sensmoral att berätta framåt slutet, som här, men överlag är det ganska trista och fantasilösa historier. Skådespelarna går på sparlåga och levererar inget som inte sker på rutin och det finns ingen nerv i filmerna längre. Jag hoppas verkligen att jag får äta upp mina ord i framtiden, men just nu kan jag verkligen inte påstå att den här serien utvecklas till det bättre. Det här är väl förvisso inte den sämsta filmen om Wallander men särskilt upplyftande är det inte. 

5/10