Recension: Hannah House - 2002



Hannah House
Regi: Chad Smith, Max Smith
2002
Horror/Arthouse

Ett ungt par på den Amerikanska östkusten, den gravida Anna och hennes make Jobe får ett brev från Annas kusiner i Nebraska. De erbjuds att flytta dit och ta över en övergiven gård helt utan kostnad. Anna och Jobe ser en ny möjlighet i livet och beger sig västerut. Väl där inser Anna snart att allt inte står väl till. Hon hemsöks av fruktansvärda syner och hör oförklarliga ljud. Hon får också påhälsning av spöket av en plågad kvinna som uppenbarligen försöker varna henne för något. Hon får heller inte någon större hjälp av maken Jobe som inte kan leva upp till det hårda nybyggarlivet. Han börjar supa och ägnar större delen av tiden till att gräla på sin hustru. Ju längre graviditeten fortskrider, desto värre blir situationen för Anna. Hon hemsöks av syn efter syn som hon inte förstår, men det står klart för henne att något hemskt kommer hända henne och hennes familj. Det står också allt mer klart att hennes kusiner inte berättat hela sanningen om huset de övertagit. Vad hände egentligen med gårdens tidigare ägare? Varför flyttade de bara ifrån sitt hem och lämnade allt? Var tog de vägen? Eller, är det så att de kanske aldrig åkte därifrån?

Det här är onekligen en film där stilen är mycket viktigare än innehållet. Den är gjord som om det vore en mycket gammal film, med tillhörande skador på filmen, flaxande ljus och allt annat som hör till. Det finns stumfilmstextskyltar som visar dialogen och så vidare. Jag tycker detta är ett djärvt grepp och det ser förvånansvärt bra ut! Det är också ett av problemen som jag ser med filmen. Det ser helt enkelt för bra ut! Många av trickfilmningarna, som visserligen ger vibbar av stumfilmseran, blir som pastischer istället för riktigt trovärdiga. Jag vet inte om det överhuvudtaget går att skapa en film som ser riktigt gammal ut idag utan att den ser fejkad ut.

Självklart överdriver jag. Allt, eller åtminstone en hel del beror på vilka resurser man har råd att lägga ned. Ju mer pengar man har råd att pumpa in i projektet desto större blir möjligheterna att lyckas med illusionen. Men det handlar inte heller om en regelrätt illusion, man bryter med konventionerna mer än en gång och lägger in ljud från händelser och till och med talade dialoger emellanåt. Jag kan inte riktigt klura ut vad det är man vill uppnå med detta men att det är en mycket annorlunda film som känns helt unik är i alla fall helt klart!

Den gamla klyschan om att filmen verkligen inte kommer att passa alla har sällan varit mer rättvisande och jag måste erkänna att jag hade lite svårt med filmen också. Jag tyckte om den men det fanns samtidigt något oförklarbart över den.






Den är svårt att bedöma skådespelarinsatser etc. i en film som denna. Så vitt jag kan bedöma sköter de dock sig så bra de kan. Det känns helt och håller trovärdigt och förutom de tekniska detaljerna är illusionen om gammal stumskräckfilm komplett. Ett par av de rysligaste scenerna är riktigt otäcka och påminner mig nästan om de i den ryska filmen Viy. Andra gånger känns det pinsamt uppenbart att det handlar om dataanimationer. Så uppenbart att jag håller det för otroligt osannolikt att det inte skulle vara meningen att förhålla sig på detta sätt. Jag vet bara inte varför. Helt klart är dock att det här är en films om påverkar och som skapar frågeställningar, i alla fall om stilen!