Aftermath
Regi:
Nacho Cerdà
1993
Övrigt
I en sal arbetar två obducenter som tar sig vissa friheter
med liken, allt för att tillfredställa sina egna behov. Den ena går ett steg
längre när ett kvinnligt lik kommer upp på båren och han utnyttjar henne till
den yttersta gränsen.
Personligen hade jag hört
alldeles för mycket positivt om den här för att egentligen uppskatta den. Jag
trodde den skulle vara starkare och blev nästan besviken. Det är absolut inget
för den känslige men efter att ha sett en hel del annat genom årens lopp har
jag blivit ganska härdad - eller kanske snarare avtrubbad.
Det är ingen lång film, endast
cirka trettio minuter lång men jag tror att den hade tappat ganska mycket om
det varit längre. Det känns liksom färdigt när filmen är slut och den är trots
allt ganska extrem. Naturligtvis är det här en mycket grafiskt skildrad
berättelse men det hindrar inte att ett konstnärskap framhävs i processen. För
den här filmen är konst, gjord för att chocka och är mycket kontroversiell.
Det finns ingen dialog i
filmen vilket gör den mer intressant. Man måste anstränga sig lite mera och det
lämnar dessutom utrymme för fler tolkningar. Det enda tal som förekommer är en
kort prolog innan filmen med lite filosofiska frågeställningar om livet efter
detta.
Spänningen är bra till en
början när de två obducenterna börjar karva och det känns nästan som om det
finns lite osäkerhet och rivalitet mellan dem. Obduktionsscenerna är explicita
och verklighetstrogna även om det förstärkande ljudet nästan kan ha en motverkande
effekt på realismen.
Det som nästan påverkade mig
mest i den här sjuka historien var den nonchalans som den ena obducenten
använder för att stoppa tillbaka undersökta inälvor, hjärna etc. i liket. Men trots
allt så är det bara toppen på isberget, det blir mycket slaskigare än så. När
den andra obducenten bestiger det kvinnliga liket och tar foton på själva
akten, då vet man att klimax är uppnått.
Man förväntar sig som sagt ganska
mycket av en sådan här film och man förstår hela tiden vad som komma skall. En
mycket stark och sjuk film men med ett nästan humoristiskt slut. Gillar man den
här, då är man riktigt pervers - och det är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar