Autopsy: A Love Story - 2002 - En kärklekssaga



Autopsy: A Love Story
Regi: Guy Crawford
2002
Drama/Horror

Charlie (John Scott Mills) jobbar med de döda och allt runt omkring honom är dött. Med hjälp av mutor till de lokala poliserna tar han hand om självmordsoffer och överdoserande missbrukare, som ingen ändå skulle sakna. Han släpar sedan med sig dessa lik till sin hysteriska partner Dale, (Joe Estavez) för den lukrativa handel med organ som denne bedriver. Han är ensam och i desperat behov av kärlek och tar varje tillfälle i akt att låta känslan av förälskelse pulsera genom kroppen. Det är under dessa omständigheter som han träffar sin stora kärlek, ett lik (Dina Osmussen) som han till varje pris inte vill ska gå samma öde till mötes som alla andra i Dales hantering utan gömmer undan och vars skönhet han vill bevara till varje pris. Enda problemet är att hon varit död i tre dagar…

Jag tycker inte det är men än rätt att jag genast från början klargör att jag hade skyhöga förväntningar på den här rullen. Jag vet att det sällan gagnar en filmupplevelse att ha detta på sitt samvete men man är ju inte mer än människa och handlingen låter bara så underbart grotesk, bisarr och makaber att man nästan får gåshud. Naturligtvis levde filmen inte upp till mina förväntningar…

Den tar sig inte formen av den makabra nekrofilrulle jag hade väntat mig utan framstår mera som en ordinär kärlekshistoria, dock med otroligt udda ingredienser mot vad man är van vid. Ett triangeldrama där Charlie, ett lik, likets syster och Charlies flickvän spelar huvudrollerna. Charlie förälskar sig i liket, vänstrar sig med systern allt medan flickvännen trånar efter lite närhet och förståelse från honom. Att jämföra den här rullen med Nekromantik, Aftermath eller Lucker the Necrophagous skulle vara enormt opassande, här handlar det inte om sexualiserad nekrofilism utan om kärleksfulla aspekter, och om ensamhet.

Skådespelarmässigt är det inte särskilt bra och det långsamma berättartempot skulle verkligen ha behövt ekvilibristiska talanger för att initialt hjälpa upp intresset. Nu bättrar sig förvisso huvudrollsinnehavaren John Scott Mills som den ensamme Charlie faktiskt sig rejält under resans gång, men tyvärr gäller inte detta sidekicken Joe Estavez (Ja, det är Martin Sheens bror), i samma utsträckning, som spelar över mest hela tiden. Det är väl förstås inte riktigt hans fel att karaktären han spelar, agerar totalt irrationellt och trots att det är han som ska vara hjärnan bakom verksamheten verkar han inte ha en aning om hur saker och ting ska skötas. Jag lägger detta ansvar istället på manusförfattaren och på regissören som borde ha haft mer vett att reda dessa detaljer innan man satte igång att börja filma.

Filmens bästa skådis anser jag dock vara Dina Osmussen – liket! Fast ska sanningen fram så var jag lite väl elak mot filmens övriga rollbesättning nu, för det är det snarare i hennes dubbelroll som tvillingsystern som hon agerar med bravur. Inte för att hon på något sätt skulle belönas med en Oscarsstatyett för sina insatser, men hon är stabil och klarar att leverera ett par olika känslor i alla fall.

En annan sak som är riktigt bra i filmen, och då menar jag verkligen riktigt bra, är filmmusiken! Det är ett ganska lågmält, och sparsamt instrumenterat, soundtrack som verkligen belyser, förtydligar och framhäver Charlies ensamhet. Han har verkligen ingen att dela sitt liv med. Man får intrycket av att han skulle vara ensam mitt i en folkmassa och den flickvän som han faktiskt har betyder inget för honom. Han är helt försjunken i sitt arbete och hela tiden så omgiven av död, att han känner sig död själv. Han hör röster från liken och pratar tillbaka till dem. Detta stämmer också väl överens med det långsamma tempo filmen berättas i.

Det är också bra sminkjobb överlag och även om förruttnelsen kanske inte alltid ser helt realistisk ut (hur det verkligen ligger till med den saken känner jag mig inte riktigt kapabel till att bedöma), är det ett stabilt arbete och man ser hela tiden progressen och konstnärskapet som något positivt.

Allt som allt en sevärd rulle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar