A Darker Reality – 2008 – Sadism på hög nivå!

Jag kunde inte riktigt fatta varför jag kände igen skurken, seriemördaren, sadisten i denna film. Det var faktiskt inte förrän nu det slog mig att det var en av Baldwinbörderna! Närmare bestämt Daniel Baldwin, som jag inte har jättebra koll på. Men det är trots allt ganska lika varandra allihop så visst känner man igen dragen! Jag vet inte om jag vill rangordna hans skådespelartalanger med hans bröders men jag kan säg att jag inte hade några problem men hans prestation i alla fall.

Han spelar rollen som ”The Ghost” som seriemördaren kallas. Han är ökänd för att ta unga flickor tillfånga för att sedan plåga dem i sin tortyrkällare tills de inte längre lever. Några klarar sig förstås längre än andra och nu har till och med en av dem kommit undan och hjälper polisen att spåra honom. Självklart är det inte bara så där att trycka på en knapp för att glömma bort sina upplevelser i den där källaren men hon verkar klara det förhållandevis bra.

Jag tror att de vid något tillfällen nämner att hon har varit fången i tre år och då kan man ju tänka sig hur hysterisk hon måste vara vid minsta sak som påminner om fångenskapen. Men hon klarar sig som sagt ganska bra. Hon har hållit råkoll på tiden och kan redogöra för exakt hur många dagar den ena eller den andra varit fången tillsammans med henne i källaren innan de ha avlidigt. Det är inte utan att man börjar tänka i banor om Stockholmssyndrom och liknande.

Det var inte en jättebra film på alla sätt och vis men jag tycker att den höll sig klart godkänd tvärs igenom. Inget som utmärkte den negativt och inte positivt heller. Tortyren (som man fick se) var ganska brutal och det känns lite som att man gjort en poäng av att tänka ut så läbbiga metoder som möjligt för mördaren att använda. Detta ser jag enbart som positivt när man utger sig för att skildra den här typen av händelser. Det får inte vara några halvmesyrer om det ska få den avsedda effekten, vilket jag förmodan är att få publiken att må dåligt. Självklart finns det slafsjyckar som kommer att tycka just det omvända men då är man fel ute anser jag. Då ser man bara filmen för slafset och inte för den egentliga handlingen.

6/10

The Sorcerer’s Apprentice - 2010 - Trollkarlens Lärling

The Sorcerer’s Apprentice

Aka: Trollkarlens Lärling

Regi: Jon Tutreltaub

2010

Action/Fantasy

Den mäktige Merlin som levde på Kung Arthurs tid hade tre lärjungar. De var alla mäktiga trollkarlar och värdiga den kunskap som Merlin hade att erbjuda dem Det var åtminstone vad han trodde tills en av dem förrådde honom och allierade sig med självaste Morgana Le Fay. I stridigheterna som följde offrade sig en av lärljungarna – Veronica så att den tredje – Baltazar skulle kunna spärra in Morgana i ett magiskt föremål. Flera hundra år senare är Baltazar fortfarande beskyddare av det magiska föremålet och på jakt efter en egen lärling. Merlin gav honom nämligen en magisk ring strax innan han dog som bara passar på den utvalde så kallade främste Merlinianen. Detta är den enda som kan stoppa Morgana för gott och slutligen finns Baltazar (eller ringen) sin nya ägare – Dave!

Filmen börjar med en tillbakablick för att man ska få veta all bakgrund till det som filmen egentligen handlar om. Att det handlar om en film vars målgrupp tillhör de lite yngre blir genast uppenbart och även om jag inte kräver att filmens handling ska vara hur vuxen som helst hade jag gärna sett lite mindre ungdomsfilm av det hela. Det känns som om man gör det lite enkelt för sig och underskattar publiken en smula också kanske. Det är svårt att beskriva men det är väl helt enkelt själva tonen i filmen. På omslaget menar man att det är samma team som låg bakom National Treassure och det märks ganska tydligt faktiskt. Det är ett lite lagom klämkäckt äventyr helt enkelt.

Nicholas Cage spelar den stora birollen som Baltazar och jag tycker han gör ett adekvat jobb. Jag säger adekvat för han gör väl egentligen inget mer än vad som krävs av honom, han är inte strålande och han är inte dålig heller. Och det är inte historien heller trots att den är synnerligen förutsägbar och inte bjuder på några överraskningar någonstans längs vägen heller. Sidohistorien om Dave och Becky som redan som barn var intresserade av varandra är lite lagom sockersöt och passar in i produktionen även om den egentligen inte tillför något. Inte heller dessa skådespelare (Jay Baruchel, Teresa Palmer) gör väl något ekvilibristiskt ifrån sig, men allt funkar hyggligt i alla fall. Och det är ju egentligen Jay Baruchel i rollen som Dave som har huvudrollen. Jag gillar inte riktigt den nördiga typ han gestaltar och tycker att det blir lite väl klyschigt emellanåt.

Den andra stora birollen, som Baltazars fiende Horvath, spelas av Alfred Molina och även han karaktär är lite väl klyschig men samma sak här, det passar lagom bra in i produktionen i alla fall. Sedan måste man också erkänna att filmen bättrar sig i takt med att man accepterar vad det egentligen är man tittar på. Man måste vara på det klara med vilken målgrupp filmer har och så enkelt är det nog egentligen!

För även om det låter som om jag inte gillar filmen alls är det inte riktigt sant, jag tyckte filmen var mycket underhållande! Inget mästerverk på något sätt men oerhört underhållande! Vad beror det på då? Jo, de visuella effekterna är verkligen magnifika! Och man hade väl egentligen inte räknat med något annat heller. Det är ett effektivt och storslaget äventyr som passar hela familjen och där det inte snålas med actionfyllda sekvenser någonstans.

Det finns också några referenser till andra filmer som Disneys egen Fantasia och Star Wars att underhållas av!

Triangle - 2009 - Loopar och tidsparadoxer!

Triangle

Regi: Christopher Smith

Drama/Horror

2009

Jess ska ut på en segelbåtstripp med sina vänner. Hon känner hela tiden på sig att något kommer att hända men hon kan inte sätta fingret på sin oro. De ger sig iväg och efter en tid drabbas havet av ett enormt oväder. Båten slår runt och plötsligt är de skeppsbrutna. Åtminstone till dess att ett stort fartyg passerar dem och de kan ta sig ombord. Snart inser de att allting inte står rätt till, att Jess farhågor är på väg att besannas. De ser inte röken av någon enda människa, men de är inte ensamma och det är någon som inte vill dem väl…

När jag ser titeln Triangle och det är en film som utspelar sig på vatten så förs åtminstone mina tankar osökt till Bermudatriangeln. Det finns ju mängder av legender och myter kring just denna plats, den ena mer långsökt än den andra. Men myterna lever och frodas och myter är alltid intressanta! Fast så där rysligt mycket med den berömda triangeln har filmen inte med att göra. Det är visserligen en mystisk berättelse, men den skulle egentligen kunna utspela sig var som helst. Varken ett hav eller vatten behövs för att berätta historien.

                                   

Det är en lite märklig film på sätt och vis, för det dröjer en bra stund innan den blir intressant och då blir den så intressant att man knappast kan slita sig ifrån den. Första halvan av filmen eller så är egentligen rena transportsträckor men som man under filmens andra halva verkligen har behov av att ha koll på. Allt som händer och som tycks ointressant är således oerhört intressant när man så småningom får lite svar och handlingen utvecklas till något riktigt mystiskt!

Det är inget unikt över handlingen egentligen, idéer om tidsparadoxen och loopar har man sett förr men sällan så genomarbetat som här. Jag tycker inte att det är en speciellt svår film att hänga med i, så långt vill jag inte stäcka mig, men det gäller nog att ha huvudet på skaft om man ska upptäcka alla nyanserna i de olika tidslinjerna. Jag vill egentligen inte gå in på för mycket detaljer eftersom det skulle förstöra upplevelsen men jag kan garantera att detta är en film som kommer att hålla länge för de allra flesta. Den är inte bara slut när den är slut utan teorier om vad som verkligen hände och varför kommer att finnas kvar långt efter att filmen har slutat.

Det visuella är det lite si och så med måste dock erkännas. En del saker ser hur bra som helst ut medan annat ser ganska dåligt animerat ut. Kanhända har jag blivit känslig och gnällig på gamla dar och klagar på varenda liten detalj som inte ser helst äkta ut men varför ska man behöva se något som är mindre än perfekt i dessa avseenden? Tekniken går ju framåt och borde onekligen snart vara så fulländad att man inte ser animationerna?

Men det är också det enda jag har att klaga på! Skådespeleriet, sensmoralen (om det nu finns en sådan) är riktigt bra och så gillar jag ju tidsparadoxer och loopar då… En riktigt bra film!