The Sorcerer’s Apprentice - 2010 - Trollkarlens Lärling

The Sorcerer’s Apprentice

Aka: Trollkarlens Lärling

Regi: Jon Tutreltaub

2010

Action/Fantasy

Den mäktige Merlin som levde på Kung Arthurs tid hade tre lärjungar. De var alla mäktiga trollkarlar och värdiga den kunskap som Merlin hade att erbjuda dem Det var åtminstone vad han trodde tills en av dem förrådde honom och allierade sig med självaste Morgana Le Fay. I stridigheterna som följde offrade sig en av lärljungarna – Veronica så att den tredje – Baltazar skulle kunna spärra in Morgana i ett magiskt föremål. Flera hundra år senare är Baltazar fortfarande beskyddare av det magiska föremålet och på jakt efter en egen lärling. Merlin gav honom nämligen en magisk ring strax innan han dog som bara passar på den utvalde så kallade främste Merlinianen. Detta är den enda som kan stoppa Morgana för gott och slutligen finns Baltazar (eller ringen) sin nya ägare – Dave!

Filmen börjar med en tillbakablick för att man ska få veta all bakgrund till det som filmen egentligen handlar om. Att det handlar om en film vars målgrupp tillhör de lite yngre blir genast uppenbart och även om jag inte kräver att filmens handling ska vara hur vuxen som helst hade jag gärna sett lite mindre ungdomsfilm av det hela. Det känns som om man gör det lite enkelt för sig och underskattar publiken en smula också kanske. Det är svårt att beskriva men det är väl helt enkelt själva tonen i filmen. På omslaget menar man att det är samma team som låg bakom National Treassure och det märks ganska tydligt faktiskt. Det är ett lite lagom klämkäckt äventyr helt enkelt.

Nicholas Cage spelar den stora birollen som Baltazar och jag tycker han gör ett adekvat jobb. Jag säger adekvat för han gör väl egentligen inget mer än vad som krävs av honom, han är inte strålande och han är inte dålig heller. Och det är inte historien heller trots att den är synnerligen förutsägbar och inte bjuder på några överraskningar någonstans längs vägen heller. Sidohistorien om Dave och Becky som redan som barn var intresserade av varandra är lite lagom sockersöt och passar in i produktionen även om den egentligen inte tillför något. Inte heller dessa skådespelare (Jay Baruchel, Teresa Palmer) gör väl något ekvilibristiskt ifrån sig, men allt funkar hyggligt i alla fall. Och det är ju egentligen Jay Baruchel i rollen som Dave som har huvudrollen. Jag gillar inte riktigt den nördiga typ han gestaltar och tycker att det blir lite väl klyschigt emellanåt.

Den andra stora birollen, som Baltazars fiende Horvath, spelas av Alfred Molina och även han karaktär är lite väl klyschig men samma sak här, det passar lagom bra in i produktionen i alla fall. Sedan måste man också erkänna att filmen bättrar sig i takt med att man accepterar vad det egentligen är man tittar på. Man måste vara på det klara med vilken målgrupp filmer har och så enkelt är det nog egentligen!

För även om det låter som om jag inte gillar filmen alls är det inte riktigt sant, jag tyckte filmen var mycket underhållande! Inget mästerverk på något sätt men oerhört underhållande! Vad beror det på då? Jo, de visuella effekterna är verkligen magnifika! Och man hade väl egentligen inte räknat med något annat heller. Det är ett effektivt och storslaget äventyr som passar hela familjen och där det inte snålas med actionfyllda sekvenser någonstans.

Det finns också några referenser till andra filmer som Disneys egen Fantasia och Star Wars att underhållas av!