Gor – 1987 – Oliver Reed som den onda kungen

Jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på när jag började titta på den här fantasyfilmen på Netflix. Den kom upp som liknande ett par andra barbarfilmer, med Conan the Destroyer i spetsen. Eftersom jag hellre ville se något jag inte redan hade sett, även om jag verkligen gillar uppföljaren till Conan the Barbarian, så det fick det bli den. Jag lärde mig snabbt att Gor tydligen bygger på en serie böcker som först publicerades 1966 och så vitt jag vet fortfarande gör det. Enligt wikipedia finns det 33 böcker än så länge. En riktig långkörare kan man väl säga?

Det kommer det dock sannolikt aldrig att bli när det gäller filmatiseringar. Det finns faktiskt en uppföljare, som jag gärna skulle vilja se kan jag tillägga, men kvaliteten är på tok för låg för att locka den stora massan, eller ens de som drar sig till fantasygenren i stort. Det vill säga om man inte är tokig i ila gjorda peplumfilmer och annat som utspelar sig i öknen. Sand, sand, sand och sand verkar vara den här filmens paroll. Jag finner det anmärkningsvärt att man bara genom att klä upp skådespelarna, eller klä av i kvinnornas fall, lägga på lite musik och en synnerligen stereotypisk historia kan få ut så mycket underhållning. Det är inte bra men det är underhållande!

Den som skiljer den här filmen från de andra är kanske det att filmens hjälte – Tarl Cabot, lever i vår moderna värld. Han är en nördig lärare som knappt kan hålla sina elever intresserad av lektionerna. Han har dock en gammal ring som förflyttar honom till en annan dimension, till landet Gor. Han är till en början hur nördig som helst och han måste tränas för att klara sitt uppdrag. Det handlar förstås om att störta den grymma kungen som genom terror håller landet förslavat. Något ditåt i alla fall.

Urbano Barberini som spelar Tarl Cabot är ingen toppskådis. I alla fall inte när jag ska vara så där mesig som han är i början. Det är faktiskt riktigt bedrövligt och det känns som rent löjeväckande dialog. Men man får ge sig tid, det blir bättre. Alltså mer underhållande! Den kvinnliga fägringen är lättklädd och Oliver Reed som den onda kungen är riktigt bra! Det är i särklass den bästa prestationen i filmen. Jag undrar hur man fick honom att medverka men det var väl pengarna förstås. Jag undrar också hur man fick Jack Palance att medverka de ynka få sekvenser han är med. Kanske var uppföljaren redan på gång, där jag har förstått att han har en betydligt mer framtrådande roll.

Jag tror de flesta kommer att tycka att det här är en riktigt dålig film, men låt dem tycka det. För mig är nästan alltid äventyrs- och fantasyfilmer av det här slaget underhållande. Det finns något speciellt med de väldigt enkla historierna. De om en befriare som ska fria folket från en grym tyrann. Om det handlar om en ond kung eller drottning spelar inte så stor roll. Ibland blandas in magi, vilket det är väldigt sparsamt med här, om man undantar resan fram och tillbaka mellan dimensionerna förstås. Det enda jag har emot den är att det framåt slutet blir lite för mycket svärdviftande. Det är lite grand som när man i en actionfilm lägger den sista kvarten på att alla ska skjuta på alla. Det kan bli lite för mycket. Annars gillar jag det här!

7/10

NYTT, RÖSTA NU! ⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒⇒

Rösta här till höger!

Percy Jackson: Sea of Monsters – 2013 – släpp lös Kronos…

Antagligen skulle jag ha anat oråd när jag inte kom ihåg något från den första delen i filmserien – PercyJackson: Kampen om åskviggen. Jag får gå tillbaka till min recension för att komma ihåg vad jag egentligen tyckte om den. Det är i och för sig inget dåligt sätt att minnas de filmer man har sett. Det betyder att man inte behöver hålla dem i färskt minne men ändå har informationen lättillgänglig när man behöver den.

Det visade sig att jag hade ungefär samma problem med den första filmen som med den här. Det är alldeles för barnsligt och tramsigt. Jag hade önskat mig en lite vuxnare prägel eller åtminstone inte en riktigt så barnslig. Det finns gott om barn- och ungdomsfantasy som inte fastnar i den fällan. Filmer som även vuxna kan uppskatta. Vi behöver inte gå längre än till Sagan om Ringen eller Harry Potter.

Det är inte bara hur karaktärerna beter sig det handlar också om historiens uppbyggnad. Hur grund handlingen är och, rent ut sagt, hur svart och vit historien är. Det verkar inte finnas några som helst nyanser och jag vågar säga att man inte är direkt hjälpt av förhandskunskap i mytologi heller. Har man trots allt detta kommer man att känna igen grundpremisserna.

Här är det frågan om att återuppväcka Kronos med hjälp av den gyllene pläden. I mytologin var det Jason som hämtade hem denna men självklart kan mycket ha hänt med den sedan dess. I den här filmens universum finns den mitt i Monsterhavet. Den plats på jorden som människan kallar Bermudatriangeln. Här finns det mycket intressanta kopplingar att göra. Eller, rättare sagt, det hade funnits många att göra om man hade utvecklat historien lite mer.

Det är också på det hela taget mycket av problemet med filmen. Allting går för fort. Det vill säga att det visst kan ta tid att komma till skott men det hela är så okomplicerat att det blir för enkelt att lösa eventuella problem. Nu finns det inga direkta problem att lösa men i alla fall. Åtminstone inte förrän Kronos släpps lös. Hur man nu kan komma på den tanken, även halvbloden känner till historien och borde veta vilken makt han sitter inne med. Men inte då, släpp lös honom bara…

5/10