Rösta här till höger!
Percy Jackson: Sea of Monsters – 2013 – släpp lös Kronos…
Antagligen skulle jag ha anat oråd när jag inte kom ihåg något från den första delen i filmserien – PercyJackson: Kampen om åskviggen. Jag får gå tillbaka till min recension för
att komma ihåg vad jag egentligen tyckte om den. Det är i och för sig inget
dåligt sätt att minnas de filmer man har sett. Det betyder att man inte behöver
hålla dem i färskt minne men ändå har informationen lättillgänglig när man
behöver den.
Det visade sig att jag hade ungefär samma problem med den
första filmen som med den här. Det är alldeles för barnsligt och tramsigt. Jag
hade önskat mig en lite vuxnare prägel eller åtminstone inte en riktigt så
barnslig. Det finns gott om barn- och ungdomsfantasy som inte fastnar i den
fällan. Filmer som även vuxna kan uppskatta. Vi behöver inte gå längre än till Sagan om Ringen eller Harry Potter.
Det är inte bara hur karaktärerna beter sig det handlar
också om historiens uppbyggnad. Hur grund handlingen är och, rent ut sagt, hur
svart och vit historien är. Det verkar inte finnas några som helst nyanser och
jag vågar säga att man inte är direkt hjälpt av förhandskunskap i mytologi
heller. Har man trots allt detta kommer man att känna igen grundpremisserna.
Här är det frågan om att återuppväcka Kronos med hjälp av
den gyllene pläden. I mytologin var det Jason som hämtade hem denna men
självklart kan mycket ha hänt med den sedan dess. I den här filmens universum
finns den mitt i Monsterhavet. Den plats på jorden som människan kallar Bermudatriangeln. Här finns det mycket intressanta kopplingar att göra. Eller,
rättare sagt, det hade funnits många att göra om man hade utvecklat historien
lite mer.
Det är också på det hela taget mycket av problemet med
filmen. Allting går för fort. Det vill säga att det visst kan ta tid att komma
till skott men det hela är så okomplicerat att det blir för enkelt att lösa
eventuella problem. Nu finns det inga direkta problem att lösa men i alla fall.
Åtminstone inte förrän Kronos släpps lös. Hur man nu kan komma på den tanken,
även halvbloden känner till historien och borde veta vilken makt han sitter
inne med. Men inte då, släpp lös honom bara…
5/10
Waterworld – 1995 – Den dittills dyraste filmen!
Spontant när jag tittar på filmen igen, och vet att det
var den dyraste filmen som någonsin hade gjorts när den kom, så undrar jag –
vad fan la de alla pengarna på? Det ser inte speciellt märkvärdigt ut om man
jämför med många andra filmer man har sett sedan dess. Men jag vet att
omkostnaderna var gigantiska. Jag vet att man byggde en massa sets för att få
det att se ut som att det utspelade sig där det är meningen att det utspelar
sig – på vattnet. Man hade också oturen (eller inkompetens nog) att råka ut för
vädrets makter och liknande och jag har för mig att hela produktionen drog ut
ganska rejält på tiden. En stor produktion som drar ut på tiden lär kosta
pengar eftersom alla löner etc. ska betalas ut. Jag vet inte vilka summor Kevin Costner och Dennis Hopper kvitterade ut men om jag har förstått det hela rätt
investerade Kevin Costner en hel del
av sina egna pengar i projektet. Vilket torde ta ut vartannat ganska bra.
Jag har sett filmen tidigare, och skrivit om den också om
jag minns rätt. Det var 95 eller 96 och är jag inte helt ute och cyklar skrev
jag om den i det enda tryckta exemplaret av Fanatisk Film. Jag är inte säker
men sås skulle kunna vara fallet. Jag minns i alla fall att jag vid tillfället
inte var särskilt imponerad av filmen och i synnerhet inte av Kevin Costner. Jag gillade inte någonting
han gjorde utom möjligen JFK.
Däremot gillade jag Dennis Hoppers
inblandning och tyckte att de gånger han var med i bild var det en riktigt
skaplig film. Tiderna förändras, och idag har jag en helt annan uppfattning. Kevin Costner sköter sig förvånansvärt
bra medan Dennis Hopper spelar över
alldeles för mycket!
Jag gillar fortfarande hur universal-loggan liksom
smälter och hur man integrerar detta in i filmen. Isen vid polerna har smält och
orsakat en värld fylld av vatten. Det enda som återsår är en myt om torra land.
Människorna har lärt sig att leva på egenhändigt skapade atoller. Det finns
vanligt folk, och de som inte drar sig för att sticka kniven i ryggen på sin
nästa för att få fördel av det. Precis som den värld vi lever i alltså. Det
finns också pirater som skövlar allt i sin väg och lägger beslag på det de
behöver med våld. Dennis Hopper är
ledare för dessa. Kevin Costner är
ensamvargen som kommer till en atoll för byteshandel men fastnar i våldet.
Mitt i alltihop finns också flickan Enola spelad av Tina Majorino. Det är en tuff tjej på
kanske 8-10 år som står i centrum för hela handlingen. På sin rygg har hon en
mystisk tatuering som enligt legenden lär visa vägen till torra land. Hon har
adopterats av Helen, gestaltad av Jeanne
Tripplehorn. Mest av allt vill piraterna ha tag i flickan för att kunna
tyda kartan men ensamvargen hamnar emellan. Så kan man beskriva handlingen. Jag
inser att jag har målat upp en bild som verkar mer komplex än vad den är.
Egentligen är det en ganska simpel historia om överlevnad som inte är helt
ovanlig i vilken postapokalyptisk rulle som helst.
Så har jag egentligen aldrig tänkt på den här filmen –
som postapokalyptisk, men det är klart att den är! Bara för att de olika
grupperingarna kör omkring i futuristiska motorcyklar och bilar som i Enzo Castellaris The New Barbarians eller miljöer a la Mad Max betyder det inte att motsättningarna inte finns där. Om det
sen utspelar sig på vatten eller land spelar egentligen inte så stor roll. Och
jag tycker, nu när jag många år efter första bekantskapen, ser om filmen för
första gången, att den blickar lite åt dessa filmer. Det finns liknande
storhetsvansinne där banditerna vill kontrollera hela världen och de andra bara
vill klara sig själva. Det är väl egentligen bara budgeten som skiljer. Hade
den här varit gjord 20 år tidigare, kostat en bråkdel av vad den faktiskt gjorde
och varit 30-40 minuter kortare, är jag övertygad om att den hade tillhört de
stora kultfilmerna idag!
6/10
Etiketter:
1995,
6/10,
Action,
Dennis Hopper,
Framtid,
Jeanne Tripplehorn,
Kevin Costner,
Kevin Reynolds,
Post-apokalypse,
Tina Majorino,
Universal
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)


















.jpg)


